lång näsa
min lille vän gav mig både huvudbry och
dåligt samvete häromdagen.
det började med att jag sa åt honom att inte
kasta legobitar på sin syster.
- du bara skäller och skäller, sa han och såg
trumpet på mig.
när jag några timmar senare tog ifrån honom
saftglaset eftersom han hällde saft på golvet,
återupprepade han sitt mantra:
- du bara skäller och skäller.
jösses är det verkligen så illa, är jag så sträng
och orättvis, tänkte jag för mig själv.
kanske var jag för hård, vad gör lite
saft på golvet?
när han en stund senare vill att jag skall sätta
på en av hans favorit-dvd med "pippi på rymmen",
ser jag min chans att vara hyggliga harry.
filmen går igång och efter ungefär två minuter
avfyrar annika öppningsrepliken till sin mamma:
- du bara skäller och skäller.
ridå.