pompe
kanske är jag sent ute, problemet är möjligen snart redan ur vägen.
jag tänker på brattsen, detta fenomen som vi under en tid fnissat åt. en "ungdoms-kultur" i tiden, som en del nutidsforskare valt att kalla dem.
men jag tar inte så lätt på dessa kotlett-friserade glin. det handlar knappast om en ungdomsvåg i stil med proggare och punkare.
nu är jag visserligen för ung, för att avgöra hur vida punken och proggen utförde några storverk. men så mycket vet jag, att det sparkades uppåt och att man var hängiven sin vision.
brattsen har inga visioner och sparkar knappast uppåt. de snarare kliver på under och medelklass, utan att egentligen veta varför.
det finns ingen gemensam drivkraft, bratts emellan. man bara umgås och äcklar sig tillsammans eftersom deras föräldrar har det gott ställt. vi talar om unga moderna människor, som redan nu lever i en bubbla totalt ointresserade i omvärlden. tillbringar man all sin vakna tid med att fika, shoppa, dra näsa och partaja kring stureplan, så blir man inte smart.
