någonting att äta...
jag har gjort lite efterforskningar i julmatens
ursprung och tillkomst, och funnit en hel
del häpnade fakta.
inlagd sill = har sina rötter i skottland, där
det handlade om sjuk fisk (so ill). men någonstans
på vägen har o:et fallit bort. och att sjuk fisk bör
läggas in, är ju inga konstigheter.
sylta = den har vi fått av de gamla grekerna.
då man under antiken gjorde sylta just på
gamla greker. nu var inte tanken att någon
skulle äta de geléartade äckelpäcklet, men
så få svenskar kunde grekiska på den tiden.
och sedan dess har slaggprodukterna blivit
ett stående inslag på våra julbord.
köttbullar = tror många är något genuint
svenskt, men så är icke fallet. de första köttbullarna
har spårats till nederländska antillerna. där
användes de inte i första hand som föda, även
om de stoppades i munnen.
utan istället var detta något man förvarade
i munhålan för att försvåra talet, då fienden
försökte pressa en på känslig information. därför
kallades de lite ironiskt för tjöt-bullar, på de delar
av antillerna där människor med göteborgskt
ursprung befann sig.
falafel i rulle = har allt för ofta en
undanskymd plats på julbordet. vilket är
trist då det är det svenskaste vi har. redan i slutet
av 1600-talet. då skåne var sådär härligt nysvenskt,
så tillagades mosade och friterade kikärtor i trakterna
kring genarp. då den döptes till: - fan det är fel bulle.
eftersom man i början ofta blandade ihop de
olika degarna, ibland även dagarna.
men eftersom majoriteten av svenska
folket redan då, tog det för omöjligt att
begripa vad skåningarna egentligen sa.
så fick rätten namnet: falafel i rulle.
- - - - - -
Lysande inlägg som vanligt, MEN...
Genarp är inte ett ortsnamn, som du tycks tro. Det är det man har på korven - skånsk genarp - du vet! Kikärtor är förövrigt nyfikna flickor - till skillnad från vanliga onyfikna bönor. Rätt ska vara efterrätt.