att ta sig vatten...


när jag häromdagen var ute på en promenad

vid havet, så kom det plötsligt en kvinna

framrusande till mig. hon var blek och uppriven.

"- kan ni hjälpa min man, skrek hon. han har trillat

ner i vattnet och kan inte komma upp.

snälla, kan du inte hjälpa han?"


jag skakade på huvudet till svar och skyndade

istället hemåt. väl åter i hemmets lugna och trygga

vrå, kunde jag inte sluta tänka på kvinnan och

hennes desperata bön. det var något i tonfallet eller

kanske ordvalet som fått mig att tveka.


honom, heter det väl... "snälla, kan du inte hjälpa honom."

att det skall slarvas så med språket.

- - - - - - - - - - - - -


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0