åttan
i fredags såg jag catch me if you can,
minus en kvart.
ja, jag stängde av när det var en kvart
kvar på filmen.
har sett filmen tidigare och gillar inte slutet.
det är i övrigt en småtrevlig film med den
briljante christopher walken, men slutet är
bara inte bra.
då kan man göra som jag gjorde, fimpa.
samma sak gjorde jag, då jag för första
(och enda) gången såg titanic - slutade
titta då det var ungefär en kvart kvar. något
min fästmö inte hade någon som helst
förståelse för.
- skall du inte se slutet?
- nix, jag vet hur det slutar. alla vet hur
titanics jungfruresa slutade.
logiskt eller maniskt?
nu har nämligen amatörpsykologen i mig,
börjat gräva lite i det här. då jag kom
på mig själv att göra samma sak med böcker.
vet inte hur många böcker jag läst fram till
det sista kapitlet, och sedan - slutat.
jag kanske är rädd för slut?
bär jag på ett underliggande behov
av oändlig evighet.
jag måste sluta med det där, men jag
klarar inte av slut, hur skall jag...
-----------------------
