horsebaby

köa, är något som svensken är van vid.

och visst fyller kösystemet sin funktion.

ibland har jag dock något svårt att se poängen,

särskilt som någon självutnämnd ordningsman

tar på sig att bilda kön.

häromdagen äntrade jag en tillfällig utomhusrestaurang

med tillhörande utomhusbar.

trots att bardisken mätte några modiga meter, och

var bemannad av en sådär tre, fyra tenders.

så hade besökarna innan mig bestämt sig för att bilda en kö.

vilket skapade ett led på närmare tjugo meter.

onödigt, tyckte jag. och valde att istället gå fram till den

outnyttjade delen av baren, där jag gjorde min beställning.

jag fick min kylda öl och kände mig väl till mods.

men nu kan ni tro det tog hus i helvete.

fyra glest behårade män i femtioårsåldern hade

bevittnat min gärning, och blev om möjligt ännu

rödare i sin plufsiga ansikten.

- vafan gör du? ser du inte kön? fattar du hur länge vi stått här?

visst kan köer funka även vid en bardisk, men inte en kö.

och framförallt inte då det betyder att halva

personalstyrkan står utan arbetsuppgifter.

vilket jag också påpekade.

- det finns väl för fan inget som säger att jag

måste ställa mig i kö? det här är en bardisk

och inget djävla soppkök.

- men alla andra står ju i kö, pucko. tyckte dom.

just då följer tre grabbar mitt exempel, och sedan

några till. en halv minut senare är kön upplöst,

tillintetgjord och redan bortglömd.

nu rasar svullansiktenas världsbild fullkomligt.

- du skulle fan ha stryk din djävul, väser en utav dem åt mig.

- det är det säkert fler som tycker, därför får

ni ställa er i kö.
svarar jag, och sicksackar sedan hastigt bort
genom den upplösta kön.

--- --- --- --- ---- -- --- --- ---- --- -- ---- -- -- ----