läbbiga labbar


hade just besök av säljare.

hörde knappt ett ord av vad hon berättade.

istället satt jag och (förmodligen) stirrade

på hennes händer.

de var gräsligt fula.

små, knubbiga och knotiga hobbitvåfflor.

 

som om de skulle suttit på ett troll.

skitiga var dom också, med spruckna

och nariga nagelband.

 

ja jösses vilka läskiga labbar hon begåvats med.

 

därför är det nu min tur att skriva en

tvåradsvers om händer.

 

då jag grundligt räknat dem en i sänder

gläds jag att de är så få, hennes fula händer

 

vad hon sålde? minns inte.

men jag önskar det varit tumvantar.


--------


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0