horsebaby

så mycket bättre – än vad?

är frågan jag ställer mig efter att ha sett två avsnitt av

fyrans underhållning där vi får följa några av landets

mest folkkära (å inte) artister.

 

här skall det tolkas låtar av varandra, hoppas

säck och äta indisk fattigmansmat.

 

plura som aldrig lyckas hitta en skjorta som

passar, utstrålar vantrivsel och leda. hans tolkningar är
avmätta och oinspirerade. han är rätt man på fel plats.

 

petter kan inte koppla av, och tolkar samtliga

låtar som en extra vers på vinden har vänt.

hans flackade blick och kroppsspråk avslöjar tydligt

att han vill vara någon helt annanstans, än i ett stenhus

på gotland tillsammans med landets mest folkkära får.

 

lill-babs känns verkligen asgammal och förvirrad.

sjunga har hon aldrig kunnat och det gör

hon övertygande. vin verkar hon däremot vara

en djävul på att dricka.

 

september heter naturligtvis något annat. men hon

är så anonym att jag inte lyckats lägga det namnet på

minnet. hennes tolkningar är åtminstone godkända.

 

di leva är en rolig fejk, men likväl en fejk. inbilla inte

mig att den där snubben är så vän å spacead som han

vill ge sken av. och hur lyckas man bli så svullen av

veggo-mat? thomas bär kaftan därför att han är

tjock - inte konstig.

 

lasse, denna långa och menlösa människa. hans tolkning

av di levas vi har bara varandra var sämre än usel.

han är sådär äppelkäck att man kräks.

en tre meters salongsberusad äppelkäck fjant.

 

sandelin? vad är det för fel på människan? tycker han är

mest obehaglig och osäker. men tvättråd i nacken på t-shirtar

är ett djävla ofog. där har han rätt – knepiga christer.

 

möjligen något bättre än: hjälp jag är med i en japansk tv-show!

hade varit en något mer passande titel på programmet.


----------------