horsebaby

såg en kille på stan för en stund sedan. kände

igenom honom från min barndom. minns när

jag och tre andra grabbar band ett rep runt hans

anklar och hissade upp honom i ett träd.

där fick han hänga tills han grät så mycket att han

pissa ner sig (eller snarare upp sig, eftersom kisset

rann upp över skjortan i riktning mot hakan).

när vi sedan firade ned honom så sprang han hem

och berättade alltsammans för sina föräldrar. det tog

naturligtvis inte många minuter innan de kom stormande

och frågade ”vad i helvete vi hade för oss?”.

eftersom jag varit hjärnan (knappast cv-material) bakom

illdådet, och själv inte gjort en aktiv handling, så blånekade

jag till anklagelserna. min kumpaner fick sig en rejäl

utskällning och jag slapp undan som – skäligen misstänkt.

barn kan vara otäckt grymma, särskilt jag.

nu sitter jag här med en klump i magen - det är ju så dags.



------------