storstryk
enligt traditionen så skall jag på denna
blogg idag raljera och kommentera
gårdagens idrottsgala.
men idag är det svårt.
tidigare idrottsgalor jag beskådat har
varit pajiga, men inte utan charm
och stora ögonblick.
gårdagens gala var så usel att det inte
känns rätt att göra sig lustig över den.
det skulle vara som att hota en
igelkott med ett häftstift.
robin var inte dålig, men heller inte bra.
tacktalen som man tidigare kunde fnissa
sig harmynt åt, är numera så slätstrukna
och inövade att man lyckas somna
på 26 sekunder.
nicklas wikegård satt ensam i en studio och
ylade om att idrottarna skulle börja supa,
slåss och kalla varandra för bowlare
(adhd goes galahumor).
kvällen största och enda höjdpunkt:
stenmark prisas av bröderna mahre.
jag får alltid rysningar i kroppen och blanka
ögon då stenmark hyllas. han är på något
vis den största av dem alla –alltid.
sketcherna? hade wikegård skrivit dem också?
-------------------------------