vin-gelben


en pinsam händelse som idag är så pass

svunnen i tiden, kan jag nu bjuda på.

 

vår son lärde sig att gå vid juletid strax

innan det att han fyllt ett år.

när vi efter några dagars extra ledighet

återvände till hans förskola, så ville jag

givetvis visa på hans nya färdigheter.

 

bara en halvtimma tidigare hade han

stultat omkring hemma, jag hade själv

fångat upp honom och tryckt på honom

sina vinterkängor, och burit ned honom

i bilen.

väl framme på förskolan satte jag ned

honom på marken för att alla skulle få

se hur han spatserade (nåja) fram.

 

ha tog ett halvsteg och satte sig genast

ned. jag lyfte upp honom och väste lite

svagt i mungipan:

- visa nu vad du lärt dig.

denna gång blev det inte ens ett halvt

steg, innan det att ha satte sig igen. ett

tredje försök, och nu började han gråta.

 

- nähä, han ville visst inte gå just nu.

sa jag åt fröknarna och hoppades på

att de inte uppfattade mig som en

prestationshetsade mytoman.

 

när jag på eftermiddagen återvände till

förskolan så var barnen inomhus.

och till min stora glädje kommer sonen

staplande fram till mig. jag var mäkta stolt.

 

en av hans fröknar kom fram till mig och

log vänligt. sedan sa hon:

- han är jätteduktig på att gå. och det var

alls inte märkligt att han vägrade i morse.

kan ju inte vara lätt att gå med en

sådanhäringa liggandes i skon.

 

och så höll hon upp handen och visade på

en vinkork, inte mycket mindre än själva skon.


---------------


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0