vin-gelben
en pinsam händelse som idag är så pass
svunnen i tiden, kan jag nu bjuda på.
vår son lärde sig att gå vid juletid strax
innan det att han fyllt ett år.
när vi efter några dagars extra ledighet
återvände till hans förskola, så ville jag
givetvis visa på hans nya färdigheter.
bara en halvtimma tidigare hade han
stultat omkring hemma, jag hade själv
fångat upp honom och tryckt på honom
sina vinterkängor, och burit ned honom
i bilen.
väl framme på förskolan satte jag ned
honom på marken för att alla skulle få
se hur han spatserade (nåja) fram.
ha tog ett halvsteg och satte sig genast
ned. jag lyfte upp honom och väste lite
svagt i mungipan:
- visa nu vad du lärt dig.
denna gång blev det inte ens ett halvt
steg, innan det att ha satte sig igen. ett
tredje försök, och nu började han gråta.
- nähä, han ville visst inte gå just nu.
sa jag åt fröknarna och hoppades på
att de inte uppfattade mig som en
prestationshetsade mytoman.
när jag på eftermiddagen återvände till
förskolan så var barnen inomhus.
och till min stora glädje kommer sonen
staplande fram till mig. jag var mäkta stolt.
en av hans fröknar kom fram till mig och
log vänligt. sedan sa hon:
- han är jätteduktig på att gå. och det var
alls inte märkligt att han vägrade i morse.
kan ju inte vara lätt att gå med en
sådanhäringa liggandes i skon.
och så höll hon upp handen och visade på
en vinkork, inte mycket mindre än själva skon.
---------------