horsebaby

när jag häromdagen cyklade hem

från jobbet, så hände något väldigt märkligt.

men sen, sen var allt som vanligt igen.

då jag kom hem så berättade jag för

min fästmö vad som hade hänt.

hon blev naturligtvis både förvånad och skakad.

men efter en stund så samlade hon sig.

länge, länge låg jag den kvällen vaken och

funderade på det märkliga som inträffat.

men till sist så somnade jag.

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

- du vet väl att man skall vara försiktig

med pistoler och svärd va?

sa min unge vän med allvarlig röst.

- ja, med vapen skall man alltid vara försiktig,

blev mitt vuxna kloka svar.

- ja, för annars kan man tappa bort dom.


------------------------------------------

förut, då jag inte hade en son:

- kunde jag inte dricka kallt kaffe,

nu tål jag inte varmt kaffe.

- fick jag lätt panik av brödsmulor i sängen,

i morse vaknade jag med en napp

intryckt i bröstkorgen.

- tyckte jag det var meningslöst att se

en film på tv ifall man missa början,

numera ser jag film i femminuters-intervaller

och fantiserar om vad som händer där emellan.

nu känns det plötsligt helt rätt

att citera dansbandstexter.

- jag måste ringa carina, får inte glömma det.

åh åh åh åh åh julie

du är helt otrolig

rimma kan dom också...

inte nog med att jag hade ont i huvudet,

snart började även medicinen att värka.

- - - - - - - -

att fiska efter jättekrabbor, bestiga berg,

dressera tigrar eller knarka jättemycket,

må vara farligt.

men för dig som söker efter riktig fara.

anmäl dig till let´s dance.

där kollapsas, svimmas och knäcks

det ben i parti och minut.

men skit i det nu.

eftersom det för min del stundar en månads

farsaledighet, så kan det tänkas att bloggen får

stryka lite på foten.

därför vill jag tipsa om en annan blogg, nästan

lika bra som min.

http://kulturarbete.blogspot.com/

nä föresten, den är sju resor bättre en min blogg,

och handlar dessutom om riktiga saker, dock inte

mode, barn eller sexställningar.

att även jag är en riktig nörd på duktiga svenska

underhållare från förr, gör ju inte saken sämre.

som sagt, kommande månad skall helt
ägnas åt min son. en grabb som numera
mäts i bpm (bus per minut). så den som
inbillar sig att det är någon form av semester
jag tänkt tillbringa, kan tänka om.

ajö


- - - -- -- - - -

fyra dog på äldreboende

ibland måste man läsa mer än

bara rubriken för att fängslas.



- - - - - - - -

nu såg jag visserligen bara de tio sista minuterna av

det trivsamma musikprogrammet, där jag förstod ett

antal taktfasta orkestrar framförde levande musik.

alltsammans tjusigt inramat av två ytters belevade

herrar vid namn loke och sing-ding.

kvartsår gör dock frågan, varför det år 2009 är stört

omöjligt att återge ljudet från livemusik via televisionen.

har tekniken inte kommit längre?

slöt man ögonen och lät fantasin få spela fritt, var det

inte svårt att framför sig hur lilla nina satt på en pall

och sjöng från insidan av en kaffeburk.

- - -- -- -- - -- -- - - -- -- - - -

"- snart har vi nästa svenska i banan.

ja, eller åtminstone om en liten stund."

så sades det på tv igår.

här var det äntligen någon som definierade

upp tidsbegreppen.

snart är alltså en kortare tidsrymd än stund.

till och med en "liten stund" vekar vara

längre än snart.

var hamnar strax på skalan?

jag ber om att få återkomma till ämnet, om ett tag..?


- - - - - -

på sista tiden har jag börjat känna mig allt

mer hallbergsk, för att inte säga everdahlsk.

en superkraft har tagit över min kropp, och

begåvat mig med förmågan att läsa av min

samtid på ett kusligt pricksäkert vis.

"det är som att en liten fräckdjävul

tagit över min kropp" för att citera mig själv.

egenskapen att spana in i framtiden har ännu

inte förärats mig, men just omvärldsanalysen

sitter som en smäck.

likt en blixt från mulen himmel slog det mig

just, att denna nya trenden heter: lågpris.

huxflux, för att använda ett starkt begrepp,

så är det rätt att handla billigt även bland

dem som hellre handlar dyrt.

allt började, misstänker jag, med de fasliga

reklamfilmerna för lidl.

där en snobbig herre och hans häxa till

fru lever det lyxliga livet med små medel.

därefter har det bara rullat på, med god hjälp

från det slipade marknadsföringstrixet: finanskris.

plötsligt köps det lyxiga bilar till vrakpris, utan
minsta krav på att få bracka.

män i kritstrecksrandiga kostymer åker

lågprisflyg till thailand. där de köper tjänster,

även dem till nedsatt pris.

det senast belägget för att min teori håller måttet,

är stjärnkrögare melker anderssons poppiga idé.

han öppnar lågpriskrog, utan att tumma på menyn.

där kan man sedan äta svindyrt, billigt.

detta är vad jag kallar spaning.

sen måste jag passa på att trycka lite extra för:

nordegren i p1.

förmodligen det bästa som går att höra på radio för tillfället.

- - - - - - - - - - - - - -

vad har hänt med det som tidigare var sant?

- serveras det raggmunk till fläsket?

- vad är egentligen raggmunk?

- ja, det är väl en blandning av potatis, mjöl, ägg och mjölk.

- för dig ja.

följande ordväxling kunde lika gärna ha behandlat sanningen.

lizas förlag (det som gav ut gömda), svarar såhär på kritiken

mot att det står skrivet "en sann historia" på bokens omslag.

- vad är egentligen sant, finns det några definitiva sanningar?

igår kväll intervjuades två dokumentärfilmare i tv.

på frågan hur de försäkrade sig om att den historia

de berättade var sann.

så fnös de föraktfullt och ryckte på axlarna.

- sant, vem avgör vad som är sant?

kalla mig gärna inskränkt och trångsynt.

men jag tycker det är oroväckande ifall varje sant

budskap följs av ett frågetecken.

utan att bli allt för tagedanielssonsk. så undrar man ifall

det där som händer hela tiden, någonsin har hänt?

om detta vill jag skapa debatt, kommentera och tyck.

tack.


- - - - - - - - -

vet inte varför jag stör mig på det?

det kanske finns ett obegränsat intresse

ute bland folket i de röda stugorna.

via min kabel får jag 24 kanaler till min tv.

när jag igår kväll satte mig ned för en

stunds avslappnade zappande, kunde jag

snart konstatera att sex av dessa kanaler

direktsände obamas installation i vita huset.

vi snackar ceremoni nu. ett spektakel som inte

fyller någon jättestor politisk funktion, mer än

att obama svär presidenteden.

men visst fanns det dem som igår följde

högtidligheten med "stort" intresse.

nyhets-snobbarna.

ni vet den där skaran människor som enbart

tittar på nyheterna, för att sedan kunna

skrävla om hur djävla insatta de är.

"- jag missade inte en minut av obamas tal,

och blev verkligen jättegripen."

yeah sure.

"- det kändes enda ner i soffstoppningen vilken

historisk dag det var igår."

hoppas att dessa människor kommit över chocken,

att det idag är en helt vanlig vardag igen.


_____________________________

jag kan inte rå för det.

men jag bara tycker att det är något djävligt

obehagligt med arboga-mamman, vars

barn blivigt mördade.

det är något som inte stämmer.

hon är läskigt kall och saklig.

är hon väldigt religiös månne?

- - - - - - - - - - -

gick igenom en såndäringa flyttlåda som

varit med om mer än en flytt utan att ha

blivit uppackad. där i fann jag min gamla

akustiska blogg. jag skrev nämligen ned

knepiga tankar och finurliga funderingar redan

för flera år sedan, fast då på papper.

(undra ifall min son kommer att uppleva papper

lika exotiskt som vi idag talar om papyrus?)

åter till min cellulosa-blogg. vi snackar historiskt

dokument, med vissa tankar skrivna redan 1985.

bland alla papper finner jag något som måste varit

tänkt som ett förord, såhär står det:

allt det här jag skriver skall en dag bli en bok. och ifall

ingen annan läser den, så får jag väl göra det själv.

jag har som hastigast gått igenom högen av papper

och funnit att det mesta är skit uppblandat med

riktiga lågvattenmärken. men även ett och annat guldkorn.

då dessa noteringar aldrig kommer att tryckas i någon bok,

så har jag bestämt mig för att lägga ut delar av vad jag skrivigt,

här på bloggen. ni som läser bör ha i åtanke att flera av texterna

är skrivna av en ung och ganska barnslig grabb, därför tänker

jag inte heller censurera mig själv.

här kommer ännu ett exempel, sen får det var nog för idag:

jag vill vara gjord av lera,

så när jag är ensam

kan jag modulera om mig, till flera.


- - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - --

för en gång skull, så måste erkännas håller jag

med svull-huvudet reinfeldt då han sätter sig

på tvären angående volvos krav på permitteringslöner.

gigant-forehead-fredde undrar med all rätt, var all

kosing volvo dragit in i vinst tagit vägen?

kanske skulle girigbukarna bland volvos ägare stoppat

undan några miljarder i garanti mot sämre tider.

"ät nu ordentligt, du vet aldrig när du får mat nästa gång"

så brukade min farfar säga.

med det är menade att man alltid skulle vara rustad för sämre tider.

kanske sa christer gradells farfar samma sak åt honom.

men det uppfattade christer som att man skulle

tömma skafferiet och sedan pissa frysboxen.

- - -- - - - - -- - - -- -- - -- - ---- -- -- - -

- nähä, de är slut allesammans, kvittrar hon.

tösen på pressbyrån.

hon låter upprymd, rent av lycklig över att ge mig beskedet.

som om hon just botat mig från bronkit.

istället handlade det om att jag, efter att ha stått i kö i dryga

tio minuter ville köpa det pendlarkort som jag är tvungen att

ha för att kunna ta mig till mitt arbete, var slut.

döda inte budbäraren, brukar det heta. men det vetefan...

ovan exempel är på intet vis unikt.

inte sällan får man på  lunchrestaurangen  beskedet att:

- dagens fisk är slut.

- men klockan är ju bara tjugo i ett?

- ja men den är slut ändå. svarar servitrisen med ett leende,

samlar ihop menyerna och försvinner bort

med små hoppsasteg bland borden.

missförstå mig rätt. visst är det ett plus när servicepersonal ler.

men det kan uppfattas fel, då budskapet är negativt.

man får istället känslan, att människan som

står och fån-ler en i ansiktet saknar empati.

detta har jag lärt mig den hårda vägen då jag som artonåring

arbetade som hotellreceptionist på stadens stadshotell.

det var en söndag, sen kväll i november månad.

hotellet var tomt sånär som på mig (inget ovanligt en söndag).

in i lobbyn kliver en medelålders herre, märkbart irriterad på

vädret, årstiden och livet i stort.

efter det att han bokat sitt rum, så frågar han mig

om ett tips på en bra restaurang där han kan få en

god bit mat med tillhörande dryck.

det är nu jag gör det.

jag ler och svarar: - det finns inga restauranger öppna så här sent.

mitt leende kommer sig av att jag hör hur

absurt det låter, när jag ger honom beskedet.

men det vet ju inte den hungriga herren.

- vad i helvete flinar du åt! tycker du att det är roligt när

människor är hungriga? skrattar du åt folk som svälter?

hur fan kan det vara roligt!

jag inser mitt misstag och erbjuder honom

att fixa en god macka med ett par kalla pilsner,

utan kostnad naturligtvis.

vi skiljs som vänner, och jag har lärt mig en läxa för livet.

de är nyanserna som gör skillnad.

- - - - - - - - - - - - - - -

igår grammisgala.

platt, trist och uddlöst.

tillrättalagda tv4 låter ingenting oförutsett hända.

inte ett förlupet ord, inga klavertramp.

när kerstin dellert kan kliva in och lyfta och

dominera galan, då är det kris bland landets rockers.

men vafan det kanske är just vad folk vill ha.

hur förklarar man annars att emd gjort årets låt:

jennie let me love you.

fan, jag satt och skämdes i soffan

över svenskarnas dåliga smak.

ebbot är den naturliga fanbäraren, han

håller åtminstone stilen.

- - - - - - -

det börjar redan kvällen före julafton, då man

tvingar barnen i säng.

trots att det är så uppspelta och exalterade över

vad som komma skall.

julaftons morgon inleds med att man pressar i barnen

en tallrik risgrynsgröt, med två deciliter socker och två

matskedar kanel på tallriken, om så krävs.

"- därför att man äter gröt på julafton..."

därefter följer åtskilliga timmar av plågsam väntan.

då den som har lust kan tvinga sina barn att lyssna

på varför vi egentligen firar jul.

"- nu tänkte jag i detalj beskriva hur det gick

till då man skattskrev sig i betlehem.."

vid ungefär 15.00 så tvingar man dem att se på

när kalle och hans vänner önskar god jul.

"- men det är ju samma filmer som förra året".

"- jamän det är ju det som är meningen... arggghh."

sen måste man tvinga i barnen lite näringsriktig

föda mellan godistuggorna.

"- ni kan inte bara trycka i er snask och sötsaker".

uppmanar man strängt, med munnen full

av rödbetsallad, janssons och ischoklad.

varfan har dom ställt spriten?

därefter tvingas barnen vara tacksamma

över julklapparna de fått, då de suckar uppgivet över

att något från önskelistan (läs beställningslistan) saknas.

"- du, det finns barn i libanon som skulle vara djävligt tacksamma..."

sedan tvingas man väcka de små liven, när

de totalt utmattade somnat i bilen på väg hem...

- - - - - - - - - - -

så här års brukar jag gnida staken, höll jag på att

skriva. vad jag egentligen menar är, att så här års

brukar jag gnugga på glaskulan och skåda in i framtiden.

följande kommer inte att inträffa under 2009:

- islänningarna slutar tro på troll och börjar lita på bankerna.

- janne josefsson rycker på axlarna åt ett rasistiskt illdåd i gränna.

- henrik larsson tackar nej till landslaget, eller ja.

- kim jong ill besöker astrid lindgrens värld.

- folk lär sig skillnaden på klimatförändringar och klimathot.

- en blond ung tjej från stockholm, blir känd pga. sitt engagemang för de utsatta i samhället.

- carolina gynning tackar nej till att leda let´s måla om sommarstugan.

- bengt-åke gustafsson tatuerar halsen.

avslutningsvis vill jag önska

alla mina läsare en riktigt fröjdefull

jul och ett nytt år som blir gott.

och till er som inte läser min blogg:

god jul på er osså, jag e snäll idag.


- - - - - - - -