potatisgris
jag trodde det var uppspärrade-näsborrars-riksförbund
som höll möte. men det visade sig vara ett antal
polisaspiranter som besökte ekdahl på fyran.
det skulle diskutera hur vida en polis kan göra fel eller ej.
då gick jag och lade mig för att sova.
------
the big snooz
”- ligg kvar, jag upprepar: ligg kvar!
det finns ingen som helst anledning att
kliva ur sängen. arbetsplatser, skolor och
dagis håller stängt. regeringen har utlyst
allmän sovdag! vi råder alla att ligga kvar i
sina sängar, tills det att de vaknar utvilade.
detta är en order: somna om!”
sådär fantiserade jag att han stod och skrek
utanför vårt fönster i morse. tänk er en man
från myndigheterna, iklädd särk och
nattmössa och med en megafon i hand.
hur han går från kvarter till kvarter, hus
till hus och upprepar sitt budskap.
”-ligg kvar, sov ut!”
--- --- --- --- --- --- --- ----
medicin meddetsamma
jag har sovit dåligt. varit ofokuserad sedan
det att gick upp ur sängen. känner mig nervös
och har en klump i magen. men efter halv tolv
så hoppas jag att det släpper, och jag kan börja
tänka på något annat.
11.30 avslöjas vem som får nobelpriset i medicin.
och jag har verkligen inte en aning om vem
som får priset, inte den blekaste…
---------
löpstark
jag ser honom nästan varje dag, en cp-skadad
(förmodar jag) snubbe som löptränar.
hans fötter pekar åt vitt skilda väderstreck,
armarna är förvridna och påminner om
en ekorres framben.
benen är sneda och nacken krökt.
han trotsar väder och vind då han närmast
haltar sig runt på sin ansenliga löprunda.
djävla dåre, har jag tänkt då jag i min varma
bil passerat förbi honom genom snögloppet.
vad driver en människa att plåga en
redan svårt plågad kropp? var finner
han sin motivation att pina sig fram genom
isade kallt regn.
visst, det finns säkert en delförklaring i att
han mår bättre genom löpningen och håller
sin sjukdom stången.
men ändå - vilken vilja, vilken
målmedvetenhet, vilken styrka.
nästa gång jag ser honom, då skall jag banne
mig göra något så extraordinärt som att berätta
hur imponerade jag är av hans bedrift.
------ ----- ----- -----
rast och vila, på stället!
nu tar bloggen semester och så även jag.
istället lägger jag mitt krut på att koppla av.
för visst är det så, att även avkoppling
kräver en viss ansträngning.
något jag märkt man blir bättre på med åren.
då jag var ung, yngre än idag.
blev jag stressad av lugnet. kunde knappt
ens se bilder av folk som låg och vilade.
men idag, sen man lärt sig uppskatta minuter
av stillhet (tack min son), då kan jag ställa om
från alert tennsoldat till slapp pösmunk på ett kick.
därför hoppas jag inte på att få så mycket
uträttat under de kommande veckorna.
jag önskar mina läsare en trevlig sommar,
så fick jag gjort något på semestern i varje fall.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
jag har ordet
humla
det är ett fint ord.
smaka på det
humla
det är ganska somrigt också.
badring, gräsfläck, glasskiosk,
klotgrill, sololja, hölass, myggbett,
självplock, nässla... nja kanske.
nej, humla från det bli.
__________________
trevligt... djävla apa.
mötte en ytligt bekant på stan.
- jasså är du ledig idag, sa hon.
- nix, är på lunch bara. trodde du att jag skulle
gå på stan i dessa skorna ifall jag var ledig,
svarade jag och pekade ner på mina danska
arbetsskor med kardborreband och stålhätta.
- nej det är klart, och knappast i sådan jacka. hej.
hon skyndade vidare innan jag han svara.
jackan är min privata.
----------------------------------------
det var då själva..
jag skiter väl i dawit isaak. bryr mig inte ett
dyft om växthuseffekter och svininfluensor.
vad som händer i mellanöstern rör mig inte
i ryggen. inte ens att gais fick stryk på övertid,
får mig upprörd.
men när man får betala femtio spänn
för en dosa röda lacket på shellmacken.
då djävlar, då är måttet rågat.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
don´t stand so close to me
köa, är något som svensken är van vid.
och visst fyller kösystemet sin funktion.
ibland har jag dock något svårt att se poängen,
särskilt som någon självutnämnd ordningsman
tar på sig att bilda kön.
häromdagen äntrade jag en tillfällig utomhusrestaurang
med tillhörande utomhusbar.
trots att bardisken mätte några modiga meter, och
var bemannad av en sådär tre, fyra tenders.
så hade besökarna innan mig bestämt sig för att bilda en kö.
vilket skapade ett led på närmare tjugo meter.
onödigt, tyckte jag. och valde att istället gå fram till den
outnyttjade delen av baren, där jag gjorde min beställning.
jag fick min kylda öl och kände mig väl till mods.
men nu kan ni tro det tog hus i helvete.
fyra glest behårade män i femtioårsåldern hade
bevittnat min gärning, och blev om möjligt ännu
rödare i sin plufsiga ansikten.
- vafan gör du? ser du inte kön? fattar du hur länge vi stått här?
visst kan köer funka även vid en bardisk, men inte en kö.
och framförallt inte då det betyder att halva
personalstyrkan står utan arbetsuppgifter.
vilket jag också påpekade.
- det finns väl för fan inget som säger att jag
måste ställa mig i kö? det här är en bardisk
och inget djävla soppkök.
- men alla andra står ju i kö, pucko. tyckte dom.
just då följer tre grabbar mitt exempel, och sedan
några till. en halv minut senare är kön upplöst,
tillintetgjord och redan bortglömd.
nu rasar svullansiktenas världsbild fullkomligt.
- du skulle fan ha stryk din djävul, väser en utav dem åt mig.
- det är det säkert fler som tycker, därför får
ni ställa er i kö.
svarar jag, och sicksackar sedan hastigt bort
genom den upplösta kön.
--- --- --- --- ---- -- --- --- ---- --- -- ---- -- -- ----
som som, som sommaren
här följer några tips, råd och fakta värdefulla för sommaren:
ifall du äter i en hel timma kan du få kramp - bada istället.
har du sniglar i trädgården? - usch vad du är äcklig.
ja - badmintonsetet på statoil skall vara trasig vid inköpstillfället.
könssjukdomar botas inte med salubrin.
möter du en fästing - simulera lågt blodtryck eller spela död.
har du husvagn? - bit ihop, det handlar om max fyra veckor.
alkohol och solsken är en farlig kombination - kröka inomhus.
jobb hela sommaren, spara dagarna för jul i thailand? - trams.
japp - glöden är perfekt då du svalt den sita biten av flintasteken.
men framförallt:
när du passerar ett vägarbete, sänk farten - för fan.
¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤
tydligt
- hur fan kör du egentligen?
vrålade han röd i ansiktet.
- såhär.
svarade jag, och vred lite av och ann på ratten.
---------------------------------
sa jag ajö när jag kom?
besökte häromdagen ett köpcenter. passerade då
förbi en butik där tv-spel säljes. vid entrén fanns
ett xbox-spel där man själv fick testa spelet, om
man så önskade.
eftersom jag hade några minuters dödtid till
förfogade, så klev jag in.
2009 års fotbollsspel var vad man fick prova på,
så jag tog tag i en kontroll och försökte mig
på att lira lite grand.
nu är jag ganska oduglig på tv-spel, och blev
därför lite stressad av att butiksägaren gjorde
mig sällskap.
han stod vid sidan om och granskade nyfiket
mitt handlag.
tro det eller ej, efter bara några sekunder så genomför
jag ett prickfritt anfall och avslutar med en riktig strut.
nu fylls jag av självförtroende och kan inte hindra
mig själv från att nonchalant väsa genom mungipan:
- jaha du, det var inte speciellt svårt att göra
mål i det här spelet.
tv-spelsnasaren vid min sida harklar sig försiktigt
och säger sedan:
- nä det är möjligt, men nu är det de andra
laget som du styr.
jag både släppte och förlorade kontrollen
i ett och samma ögonblick. utan ett ord
lämnade jag sedan butiken.
----------------------------------------------------------
skatta bäst som skattar sist
jag minns när deklarationen tog
minst ett par timmar att traggla igenom.
hur man satt med papper till knäna
och nötte på sin kalkylator.
summan i ruta 23 skall föras över
till ruta 41 och där läggas samman
med summan i ruta 37. dessa summor,
minus summan i ruta 19. är den
summa du skall skriva in i ruta 52.
flytta nu tillbaka summan i ruta 41
till ruta 17, där den hör hemma.
flytta därefter alla summor minst
ett varv på blanketten.
det var ett helvete, helt enkelt.
men sen, efteråt, då man signerat
på heder och samvete.
fylldes man av en särskild tillfredställelse.
och på något vis tyckte man sig att ha
kontroll över den ekonomiska situationen.
idag litar vi blint på skatteverket,
ägnar inte en tanka till att jaga avdrag,
utan skickar ett sms.
dags att deklarera:
pip pip - pip pip.
sådär ja, då var det klart.
jag har en känsla av att dom blåser oss.
----------------------- -------- -------
att ta sig vatten...
när jag häromdagen var ute på en promenad
vid havet, så kom det plötsligt en kvinna
framrusande till mig. hon var blek och uppriven.
"- kan ni hjälpa min man, skrek hon. han har trillat
ner i vattnet och kan inte komma upp.
snälla, kan du inte hjälpa han?"
jag skakade på huvudet till svar och skyndade
istället hemåt. väl åter i hemmets lugna och trygga
vrå, kunde jag inte sluta tänka på kvinnan och
hennes desperata bön. det var något i tonfallet eller
kanske ordvalet som fått mig att tveka.
honom, heter det väl... "snälla, kan du inte hjälpa honom."
att det skall slarvas så med språket.
- - - - - - - - - - - - -
kronfågelägg
vågar man äta ägg i påsk?
hur vet man att de där fjädermonstrerna
inte värper glaskross i skal?
------------------
gustavsberg
det är efter tre dagars diarré.
man ångrar sitt snåla val,
då man senast köpte toalettpapper.
lambi extra soft, äsch.
nu har man funnit en bit fisk i findus fiskpinnar,
matsabotaget fortsätter.
hertig av västergötland, äsch. för mig kommer
han alltid vara samma gamla daniel.
kan någon förklara mcd-reklamen för mig?
varför bör barnen inte få reda på, att happy meal
går att få enligt tallriksmodellen? familjen sitter
ju redan på en mcd-restaurangoch käkar?
tänk om och gör rätt, kreatörer.
människor har då ingen humor, och jag förstår dem.
-------------------------------------------
funderar på att flytta... på grannen.
grannar, det är ett djävla folk.
har under min boendekarriär aldrig haft
en granne som fallit mig på läppen.
då har jag ändå avverkat en hel del adresser
och följaktligen också ett stort antal grannar.
men det verkar vara stört omöjligt att bosätta
sig någonstans utan att omringas av
gnällkärringar, besserwissrar och fullblodspervon.
jag menar, vad har en helyllegrabb som jag gjort för ont?
en granntant, som verkligen inte var någon grann tant, anklagade
mig för att ha stoppat torktumlarludd i hennes brevlåda.
nåväl filtret var skinande rent, precis som hon önskat
med sin gnälliga lapp i tvättstugan.
en annan granne påstod att jag kastat tomglas
i tidningsåtervinningen. detta hade han sett genom
sitt fönster på tredje våning.
fan skulle han stå där och glo för? gå å lägg dig!
en tredje granne blev sur för att jag tagit
hans parkeringsplats. oj oj oj, vad han hade besvärligt att
släpa matkassarna och rullatorn några kvarter extra.
så köp inte en massa onödigt då!
nä, grannar ger jag inte mycket för.
- - - - - - - - - - - - - - - -
jag beklagar
dagens inlägg är inställt.
- - - - -- - - -- - - - - - - - -- ---
fem veckor, fatta vad skönt...
jag kan inte ansvara för mitt handlande gentemot
nästa människa som totalt okritiskt och oresonligt
kräks upp sin kärlek till thailand framför mina fötter.
nej. jag har aldrig varit i thailand.
men jag har heller aldrig tidigare behövt lyssna
till så många människors fanatiska återgivning
av sin senast drömsemester till:
koh chang, koh man nok, koh samui,
khao lak, koh lanta, kao fjing, fjång,
ping, kao pong, sling, slang, fjing
kao rang....pang, pang, pang...
det sista var ljudet från min smith & wesson,
då jag pepprar skallen på den fånigt
flinande thailandsresenären.
jag skall då fan aldrig åka dit.
för övrigt så anser jag att laleh är för svensk
musik, vad zlatan är för svensk fotboll.
unik, utsökt och underbar.
- - - - - - - - -- --- --- --- --- ----- ---- --- ------- --
lånta fjädrar
eftersom jag också har lån nu, så kan jag
stå med de stora killarna och snacka räntor.
ni vet hur snacket går kring procentsatser och
hur vida man skall ha bundna eller rörliga lån.
samtalet brukar vara hövligt och samlat. i tur
och ordning redogör var och en i gruppen för
sina upplägg och räntor.
vi som lyssnar nickar med och lägger in ett:
"- jo men visst", där vi tycker att det passar bra.
idag har riksbanken "chocksänkt" styrräntan,
och jag börjar som bäst förbereda mig
för ännu en långbänk med "räntans vänner".
våra mycket spontana möten påminner
om då man som betydligt yngre samlade
på fotbollsbilder. då handlade det mest om hur
man kommit över sina dyrgripar, för att hävda
affärsmannen i nioåringens kropp.
- - - - - - - - - - - -