horsebaby

jag känner ju så vansinnigt lite kändisar.

jag har skakat hand med jockmocks-jocke,

men det är skitmånga år sedan.

sen har jag haft en ordväxling med pontus

gårdinger, då han lacka ur.

men annars, jag känner ju inte en enda känd

svensk, eller tysk heller för den delen.

så nu tänkte jag, ifall du som läser bloggen

känner någon kändis som kan vara intresserad

av låtsas att han/hon hänger en del med mig.

kanske kunde gå in på bloggen och

kommentera lite i stil med:

klart bästa bloggen. vi syns till helgen.

m.scocco.

eller

sjukt kul i fredags, måste vi göra om.

c.ulfbåge

ännu bättre vore förstås ifall några balla

kändisar kunde tänka sig att ställa upp lite

bilder tillsammans med mig.

vi kunde fika och barhänga så att

det slog gnistor om det.

då djävlar, då skulle det bli fart på bloggen.

tack på förhand.


--------------------------------------

nu tar bloggen semester och så även jag.

istället lägger jag mitt krut  på att koppla av.

för visst är det så, att även avkoppling

kräver en viss ansträngning.

något jag märkt man blir bättre på med åren.

då jag var ung, yngre än idag.

blev jag stressad av lugnet. kunde knappt

ens se bilder av folk som låg och vilade.

men idag, sen man lärt sig uppskatta minuter

av stillhet (tack min son), då kan jag ställa om

från alert tennsoldat till slapp pösmunk på ett kick.

därför hoppas jag inte på att få så mycket

uträttat under de kommande veckorna.

jag önskar mina läsare en trevlig sommar,

så fick jag gjort något på semestern i varje fall.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

jag är medveten om att det var knappt ett dygn

sedan jag satt här på bloggen och lovordade ordet

humla i närmast poetiska ordalag.

men insekten alltså.

hur djävla dum får man bli?

maken till korkat kryp får man leta länge efter.

det är för er som inte känner till det, humlesommar i år.

vilket i klartext betyder att humlorna är många och så...

för mig personligen så betyder det att jag får in ungefär

tre-fyra humlor till min arbetsplast - om dagen.

rätt som det är, så sitter det en humla vid mitt fönster

och stångar pannan blodig emot glasrutan.

andra insekter, ta flugan till exempel, brukar efter några

försök vända om och hitta en annan väg ut i friheten.

men inte humlan.

den fortsätter enträget och dunka sin ludna

skalle mot exakt samma punkt.

om och om igen, tills den formligen svimmar av utmattning.

det finns någon uttjatad tes:

om att humlor egentligen inte kan flyga, men då det inte

är medvetna om detta själva - så flyger de ändå.

kanske bör man lägga till: att humlor inte

kan tänka, och därför låter de bli.


- - - - - - -

- men jag vill cykla här.

- det får du, jag har inte sagt något annat?

- men du sa att jag skulle cykla till det

där kringelikrokar, eller vad du sa.

- jag sa att du skulle cykla i kringelikrokar,

inte till kringelikrokar.

- jag tänker ändå cykla runt omkring här.

- jamen, det är ju... äsch.


_______________

humla

det är ett fint ord.

smaka på det

humla

det är ganska somrigt också.

badring, gräsfläck, glasskiosk,

klotgrill, sololja, hölass, myggbett,

självplock, nässla... nja kanske.

nej, humla från det bli.

__________________

fanatikerna blir bara fler och fler hävdar jag.

och det är enbart av ondo.

för oavsett om du viger ditt liv åt att stoppa världssvälten,

agan eller förvaringen av uttjänt kärnbränsle på skansen.

så är fanatikern sällan särskilt sympatisk.

"att viga sitt liv" åt en fråga eller ett intresse visar snarare

på att man är lite korkad och inskränkt.

när man är ung, yngre än jag. då är det inte speciellt

konstigt ifall man snöar in på en specifik livsstil som

man vi leva ut i 190.

men då du passerat tjugosju, då blir det istället patetiskt

ifall man viger sitt liv åt akvariefiskar, vindsurfing,

free dawit isaak, miljöpartiet, harry potter, hästar eller

förvaringen av uttjänt kärnbränsle på skansen.

riktigt coola grejer som bergsklättring, fallskärmshoppning

eller karate. blir också de supertöntiga, ifall de enbart utövas

av människor som brinner för typ, karate.

finns det något värre än att på ett bröllop få en bordsdam

som vigt sitt liv åt att odla ekologiskt?

som i detalj beskriver sina planteringslådor där kemiska

bekämpningsmedel aldrig satt sin fot, allt medan hon petar

i maten och funderar kring hur vida sparrisen är lycklig eller ej.

fram för mer likgiltiga människor som saknar

engagemang och frågor att brinna för.

slappna av!

=========== ======= ===== === ==

mötte en ytligt bekant på stan.

- jasså är du ledig idag, sa hon.

- nix, är på lunch bara. trodde du att jag skulle

gå på stan i dessa skorna ifall jag var ledig,

svarade jag och pekade ner på mina danska

arbetsskor med kardborreband och stålhätta.

- nej det är klart, och knappast i sådan jacka. hej.

hon skyndade vidare innan jag han svara.

jackan är min privata.

----------------------------------------

han sparkar sina mjuka små knubbiga

fötter i mitt ansikte. rullar runt och klättrar

över mitt bröst. greppar tag med hårda nypor

i min kind. för att i nästa ögonblick vila

sitt huvud mot min hals.

vi sover i samma säng - vår son och jag.

eller ja, han sover medan jag försöker.

och jag älskar varenda sekund.

sen vaknar han, vår son, och klipper med

sina långa ögonfransar. hans bruna ögon är
glansiga, pigga och fulla av bus. sekunderna
senare drar han igång dagens lek. jag sneglar
på klockan som visar på några minuter över sex.

vår son har funnit glaset på nattduksbordet,

och häller nu vattnet på min kudde.

och jag älskar varenda sekund.


#########

namnet spelar roll.

ett namn får oss att dra snabba slutsatser.

någon som heter frans gillar böcker.

johnny - motorer

lillemor - hemslöjd

gunilla - fotvård

sen en annan sak. föräldrar som utbrister i både för och

efternamn på sina barn då de skärper tonen:

- emanuel granström, nu kommer du hit!

vad är det?

kör då hellre lite lumparstuk:

- granström! nu djävlar kliver du ur sandlådan och borstar av skorna!

örjan - amatörradioentusiast

dagny - dansband

stellan - snickare


-------------------------------------------------------------

vet inte vad jag skall tycka om detdäringa

näthatet som det talas så mycket om. senast i

raden av "utsatta" bloggare är carolina gynning.

hon väljer att stänga sin blogg efter massa tjaskiga

påhopp, som drabbat såväl henne som hennes familj.

klart att det finns några generalpuckon som

sitter och skriver en massa skit till folk och fä.

men samtidigt, är inte just dialogen mellan bloggare

och läsare själva poängen med en blogg?

en jämförelse.

du ställer dig på en scen, och berättar

för en eventuell publik vad du tycker om

melodifestivalen, hattar från paris eller

loket olsson.

då får man räkna med att några av åhörarna

inte håller med om allt vad du säger. de kanske

börjar bua och ropa.

och då kan man inte heller räkna med att det

kommer ställa sig upp och skrika:

- jag håller inte med dig i sak om det som du just sa,

men du verkar i övrigt vara en trevlig människa!

nej, så ropar ingen. så går det helt enkelt inte till.

istället skulle de säkert kunna ropa något i stil med:

- äsch, håll flabben! (ifall de kom från carolinas hemtrakter).

eller

- fy fan va rälig du är! (ifall de kom från carolinas hemtrakter).

och man hör ju sällan talas om publikhatet, och aldrig om åhörarhatet.

så nog tycker jag att man skall ta lite skit ifall man sprider

sina ointressanta åsikter till höger och vänster.
fan, folk har väl rätt att tröttna på alla pösmunkar till bloggare.

)))))))))))))((((((((((((((

idag skall michael jacksson minnas.

på fyran kör man minnesstund.

tänkte det vore läge att även jag minns herr jacksson ,

och rotar en stund bland mina micahel-minnen.

jag har inte så många minnen av michael jacksson, till

skillnad från anton så har jag aldrig träffat bubbels husse.

anton var ju personlig vän till farbror michael, voff voff.

mina minnen är något mer distanserade.

jag minns inte när jag såg honom köra moon-walk

för första gången. det är nämligen så minnet fungerar.

vi tror oss minnas när vi såg, hörde eller gjorde

en sak för första gången. när det i själva verket kan ha

varit den tredje gången det skedde. omständigheterna runt

omkring spelar nämligen väldigt stor roll, för vad vi skall

minnas och hur vi placerar det i tidsordning.

minnet är mångt mer komplicerat än vad vi tycks tro.

få om någon människa kan placera sina minnen på en korrekt

tidslinje. vi blandar ihop och förstärker. och ibland påstår vi

oss minnas något som vi inte ens upplevt.

ja visst ja, michael var det.

dirty diana tycker jag är en klämmig bit.



%%%%%%%%%%%%%

jag skiter väl i dawit isaak. bryr mig inte ett

dyft om växthuseffekter och svininfluensor.

vad som händer i mellanöstern rör mig inte

i ryggen. inte ens att gais fick stryk på övertid,

får mig upprörd.

men när man får betala femtio spänn

för en dosa röda lacket på shellmacken.

då djävlar, då är måttet rågat.



++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++