horsebaby

visa mig din matlåda och jag

skall säga vad du äter till lunch.

det är en hel liten vetenskap

det där medhavd lunch.

vissa kommer med findus

färdigrätter, andra med

makaroner och korv/köttbullar/falukorv.

intressantast är dock gruppen som

gillar att stajla.

de som inte sällan packat

ned hemlagad murkelsås, sillsallad, viltgryta

eller sjötunga walewska. med tillbehör såsom

chevreost, ostron och kanapéer.

det är för övrigt dom som alltid rycker lite

lätt på axlarna och svarar: - äsch det är bara

lite rester sen gårdagen. då man frågar vad

de skall äta till lunch.

sen sitter de där med ostbrickan på bordet

och suger på en hummerklo, och vill inget

hellre än att man skall titta på, när de äter.

själv är man besviken på sina överkokta penne,

medan finliraren rynkar på näsan

åt att vinet inte är dekanterat.

inte törs man fråga om kaffe på maten heller.

då man misstänker att gourmanden har

en espressomaskin i armhålan och
innerfickan fylld av färska bönor

nä jag äter min lunch ute, trots kyla och regn.

-- - - - --- -- --- - -- - - ---- -- -

champinjonligans final, blev inte riktigt vad man

hade tänkt sig. jag hoppades visserligen på barcelona,

men trodde samtidigt att manchester united skulle bjuda

mäktigt motstånd.

nu blev det inte så. spanjorerna gjorde 1-0, och sedan

var matchen slut.
den hyllade, adlade och rödnäsade sir alex ferguson
hade ingen plan b.

när uniteds bästa spelare kommer från korea och heter

ji-sung park, är jag inte imponerad av fotboll från manchester.

nu hörde jag att man skulle värva de två

bröderna till park: sneds och pungs.

hur som helst, barcelona blev mästare och om en dryg

vecka är det stormatch igen.

då skall zlatan&co ta sig an de danska svinen. vilket

påminner mig om att jag bör göra en rättelse.

angående texten i dn, så läste jag: de danska grisarna, när

det i själva verket handlade om de danska grisarna. fel av mig.

+++++++++++++++++++++++++++

danska grisar behandlas illa, läser jag i dn.

jobb på tuborg, roar sig på tivoli,

obegränsat med pölse, kim larsen på radion

och berlingske tidende i brevlådan.

vadfan mer begär dom?

---------------------------------------------

säg att ni är fler.

fler som avskyr den vidriga

reklamen, med de talade tårna.

vet inte vad som marknadsförs.

men grundidén bygger på en massa

fötter på ett bord, där samtliga tår

har ansikte och ser ut som bo rappne.

jag tycker den är grymt läskig.

så otäck att den givigt mig mardrömmar.

när vi ändå är inne på reklamfilm.

icas variant, där man "driver"

med radiotjänst, dolda kameran-sång.

visst faller den väldigt platt?

- - - - - - - - -- - - -  -- -- - -- - -

- jag vill tala med anders. (redan stressad och irriterad på rösten)

- här bor igen anders.

- nähä, och vart har jag ring då? (märkbart irriterad)

- fel förmodligen.

- suck (tydligt markerad)

och där efter läggs luren på.

varför saknar så många felringare hyfs?

en lite gulligare variant är denna.

efter det att man svarat så blir det tyst

en lång stund, därefter detta:

- jag sökte anders.

- ja du, här bor ingen anders.

- är du säker på det?

(konstpaus)

- japp, inte en anders.

- men är detta inte 45 47 46 48

- näpp.

- vart har jag ringt då?

- 45 47 48 46.

- ja, det var ju det jag sa.

- nej, du sa 45 47 46 48.

- jaha ja. ja isåfall. då har jag nog ringt fel.

- mmm

- ajö då.
- ajö ajö.

- - - - - - - - - - -- - - - -- -- -- -- - - --

detta är stor stor stor humor.

expressen har blandat ihop wanja lundby-wedin

med en annan kärring.

framsidan på dagens tidning är lysande:

wanjas utbrott

lo-basen vägrar att svara på expressens frågor.

och så en bild på någon som man utpekar som

wanja. och det är inte likt, inte ens lite.

och att hon, vad hon nu än heter, inte vill svara på

frågor om turerna kring lo, bör man respektera.


------------

martin timell tycker att man får räkna med en

del felaktigheter och brister, då man tjackar en

villa för tolv miljoner.

anders timell tycker om att ta extra mycket

pulver då han blandar sin o´boy.

- - - - - -- -- -- - --- - - - - --- - --

såg en stund på reprisen av partiledardebatten

från i söndags. jag är inte imponerad.

vad är det för bottenskrap vi förväntas anförtro oss åt?

skulle ni vilja se någon av de där gökarna

skaka hand med obama eller merkel?

göran hägglund - påminner om en vikare i gymnastik,

som sedan länge tappat greppet. efter varje mening får

man intrycket att han funderar på vad han just sagt.

jan björklund - jag blir alltid fullast på festerna.

urtypen för en småväxt: ettrig, stöddig och

ständigt avundsjuk. född på knalleland.

maria wetterstrand - kvinnlig som en back elefantöl.

känner sig alltid förorättad efter som hon trots allt

är kvinna. sur och tvär i största allmänhet.

fredrik reinfeldt - mannen som gett avsaknaden

av ett ansikte, ett ansikte. även han är en buttertyp,

som retar sig på de små sakerna i livet.

lars ohly - partiledare, jag? skall det vara nödvändigt?

jag kan fixa fikabröd istället.

visst var det bättre förr, eller nu kanske?

jag vet inte så noga. klädsel, nja.

mona sahlin - jag blir så trött på alla som inte tycker som jag.

så trött att jag inte ens orkar komma med egna argument.

så trött att jag hoppas på att kunna gömma mig en stund

bakom luggen, sova en stund.

maud olofsson - jag är minsann än riktigt tjurig krutkärring.

rösta på oss och du kommer inte få en lugn stund.

en sprinkler som debatterar så att saliven flyger.

klär sig som en riktig kärring.

säga vad man vill om bildt, palme och persson.

men inte behövde man skämmas då de gav sig ut i världen.

- - - - - - - - - -- - - -- - - -- - - - -

det räcker tydligen inte med att ha en löjlig mössa

och föredra kokkaffe, för att få rösta till sametinget.

debatten går hög, angående vad som gör dig till en äkta same.

blodsband, renskötsel, språket...

dom är lite som smurfar, lapparna.

det finns ren-samer, fiske-samer, jakt-samer, skoter-samer,

dans-samer, hallabalo-samer, knickedick-samer... osv.

pinsamma martin soneby fick frågan in p1:s medierna,

hur vida inslag i ballar av stål var äkta eller fejk?

martin "bajs istället för hjärna" soneby försökte sig på

något i stil men en konstpaus. dessvärre hittade han

ändå inga ord att använda till svar.
så fungerar människor som enbart kan jobba efter regi.

------------------------

nu är det tydligen spikmatta som gäller.

spikmattan botar kronisk värk och lepra.

ingen misstänker uppenbar och övertydlig

produktplaceringen och lobbying?

alla vill ha spikmatta.

dessutom skall det ätas surdegsbröd.

ingen mer ciabatta eller foccacia, nä nä.

nu är det plötsligt trendigt att sätta sin egen

deg, likt en annan alma svensson.

alla vill ha surdeg.

där till ett glas apelsinjuice, där alla

apelsiner kommer från samma träd?!?

vilket gör en kolossal skillnad?

- aaahhh, en främmande apelsin i juicepressen!

- på honom grabbar, stryp honom i sitt eget skal.

alla vill ha apelsiner som känner varandra sedan tidigare.

nu väntar man bara på löpsedlarna.

din spikmatta ger dig cancer!

surdegsinfluensans första offer!

allt för bekanta apelsiner - dödar dig!

------------------------------

igår var jag tvungen att legitimera mig,

slå in min kod och slutligen skriva under

med min namnteckning.

vad tror ni jag gjorde?

tog över det personliga ansvaret

för ringhals kärnkraftverk?

beviljades ett lån av staten på 134 miljoner?

bevittnade fredsavtalet mellan israel och palestina?

nix. inget av ovanstående.

istället hyrde jag en film för femtio

kronor hos hemmakväll.

- - - - - - - - - - - - - - - - -

jag minns när de som gjorde tv antingen var

artister, skådespelare eller möjligen journalister.

programmen innehöll mycket sång och musik,

någon sketch och intervjuer.

oftast  välregisserat och utan överraskningar.

jag vet inte om det var bra tv, men man

visste vad man fick.

sedan kom någon på att:

"folk vill se vanliga människor på tv".

vilket fick konsekvensen att allt fler vanliga människor

dök upp i lekprogram och lördagsunderhållning.

snart kom någon på att:

"folk vill se vanliga människor göra vanliga saker på tv".

docusåpan var född.

dock dröjde det inte länge för en man upptäckte att

vanliga människor gör ganska tråkiga vanliga saker.

därför började man ge de vanliga människorna regi.

de skulle göra vanliga saker, fast på ett lite roligare

vis och gärna lättklätt.

trots att vanliga människor snart lärde sig att göra

massvis av tokiga, okloka och perversa saker, så blev

inte de som "gör tv" riktigt nöjda.

då kom man på, att några som är riktigt duktiga på

att ta regi är skådespelare och artister.

därför använder man idag skådespelare vid de tillfällen

då man behöver vanliga människor (ex. ballar av stål).

eller så låter man artister och skådespelare spela sig själva.

(ex. var fan är min... eller hjälp jag är med i en japansk...)


- - - - - - - - - - - - - -

den jägare som sköt en shetlandsponny i tron

att det var ett vildsvin, begick inget brott.

detta har polisens utredare conny carlsson slagit fast.

om detta kan man tycka massor.

kanske kan man tycka att en jägare skulle

kunna se skillnad på en häst och en gris.

kanske skulle man kunna tycka att en jägare

borde veta vad han sköt på - innan han sköt.

men jag noterar istället, att man

satt conny på att utreda en ponny.

sådan är jag.

-------------------------------------------------   --------------

igår, herr landshövding. för någon månad

sedan, maggie vaknar på balkongen (som kunde

haft undertiteln: jag somnar i soffan).

konstaterar torrt att svensk dokumentärfilm inte

håller någon vidare klass. betänk att både dessa

filmer var nominerade till en guldbagge detta år.

sällan har beskrivningen "roligt som att

se färg torka", stämt in så väl.

när man igår under femminuters sekvenser

fick se anders björck läsa sin post, kunde man

faktiskt ana hur färgen på väggen bakom

honom passade på att torka lite extra.

nästan lika trist var det att se maggie städa

sin balkong eller handla tomater.

nu visar det sig dock att denna

socialrealism går hem hos kritiker och

andra djupingar (läs hynek pallas på svd).

det jag upplevde som trist och intetsägande,

är tydligen stor konst och drömsk kvalitet.

måste göra något åt min smak, eller åtminstone
lära mig att uppskatta en nystruken vägg.


---------------------------------------------------------

jag minns när deklarationen tog

minst ett par timmar att traggla igenom.

hur man satt med papper till knäna

och nötte på sin kalkylator.

summan i ruta 23 skall föras över

till ruta 41 och där läggas samman

med summan i ruta 37. dessa summor,

minus summan i ruta 19. är den

summa du skall skriva in i ruta 52.

flytta nu tillbaka summan i ruta 41

till ruta 17, där den hör hemma.

flytta därefter alla summor minst

ett varv på blanketten.

det var ett helvete, helt enkelt.

men sen, efteråt, då man signerat

på heder och samvete.

fylldes man av en särskild tillfredställelse.

och på något vis tyckte man sig att ha

kontroll över den ekonomiska situationen.

idag litar vi blint på skatteverket,

ägnar inte en tanka till att  jaga avdrag,

utan skickar ett sms.

dags att deklarera:

pip pip - pip pip.

sådär ja, då var det klart.

jag har en känsla av att dom blåser oss.

----------------------- -------- -------