horsebaby

det var väl mest tjejerna som hade

de där böckerna, men även grabbarna

skulle bidraga med sin alster.

jag syftar på minnes-böckerna, fyllda

av verser i stil med:

 

när du plockar blommor, plocka en åt mig.

när du räknar vänner, räkna även mig.

minne annika.s

 

det gick alltså utmärkt att rimma

samma ord med sig själv

– mig och mig, i det här fallet.

 

verserna var oftast mesiga och

bar en kristen underton.

en liten blomma jag vill dig giva

låt oss alltid vänner bliva.

minne birgitta

 

men så fanns det dom som vågade

ge sig utanför ramarna och vara

småfräcka och helcrazy i största allmänhet:

kom pojkar och köp lotter

högsta vinsten marklunds dotter.

minne johnny.s

 

inte sällan trodde man att det var en

samling sextiosjuåriga tanter som skrivigt

i boken, när det i själva verket handlade

om elvaåriga flickor.

var rädd om din gubbe och sköt hans mustascher,

så får du gå på många kalaser.

minne elin.b

 

det är tydligt att detta var innan ungdomen

fått ett eget språk, och istället diktade

gammelprosa och dammig vers.

 

vilken tioåring skulle idag få för

sig att plita ned följande:

var glad som fågeln kvittrar, också en mulen dag

ont sinne allt förbittrar, och glädje ger behag


---------------

- varför har du en tom

colaburk i kylen?

- ifall det kommer hem en kompis,

som inte är törstig.

sådär roliga saker får man höra om

man besöker apelgrens julshow.

 

sen får man äta julmat också.

den får man betala före, både innan

och efteråt skulle man kunna säga.

usch. mitt förhållande till julmat

blir allt sämre.

man blir så mätt, men inte så belåten.

 

en orgie i kött, toppad med kokt ägg.

grönkål kan inte göteborgarna tillaga.

klantarsel.

 

men se zlatan. han skulle bergis kunna

brassa grönkål med ena handen och

avgöra el classico med andra foten.


-----------

tyvärr gre-no-li och nacka. när ni

var som störst, så bestod media av

två herrar i femtioårsåldern som

åkte buss till italien två gånger per år.

därför blev ni inga superstjärnor.

torbjörn nilsson, en gång sveriges

främsta löfte genom alla tider.

började floppa i samma ögonblick

som han lämnade landvetter.

henrik njau larsson. spelat med några

av de bästa lagen, gjort en hel del

baljor och adlad i skottland.

en grym fotbollsspelare, men

ingen superstjärna.

 

men så äntligen. en spelare som vet

hur stora matcher skall avgöras. som är

ett villebråd för europas storklubbar, som

är lagom kaxig och har ett enormt självförtroende.

som inte låter sig imponeras av någon. en sann

superstjärna som det ständigt snackas om.


-------------

sjuttiotalisterna – en generation utan glöd,

skulle kunna vara en slogan. för visst är det

så att den generation jag själv tillhör, inte brinner

för något. jag kan inte påminna mig att jag

någonsin aktivt protesterat mot någon orättvisa

eller brist i min omgivning.

sjuttiotalister går inte i fackeltåg.

men att kalla oss egoister - köper jag inte.

särskilt med tanke på det är gemensamt beslut

från vår generations sida, att inte ta ställning.

nu kan man tycka att det borde ligga oss i fatet,

att vara så oengagerade. men då glömmer man bort

allt det fina i att vara åsiktslös.

vi låter folk vara, vi bryr oss inte.

om världen skulle befolkas enbart av sjuttiotalister,

så tror jag visserligen inte att det skulle skrivas

några fredsavtal.

men å andra sidan skulle det heller inte startas

några krig – det verkar jobbigt.

 

sjuttiotalisterna – vägrar växa upp.

skulle också kunna vara en slogan. även där

har jag mina teorier, men spar på dem ett slag.


--------------

frågan för dagen.

vad gör martin ”beep, boop, boop,

boop” örnroth nu för tiden?

om svar anhålles.


-----------------

media markt har nya reklamfilmer

som är jätteskojiga. de är så skojiga,

eftersom de har frågat den skojiga

robert gustafsson om inte kan tänka

sig att skoja lite framför kameran.

 

- hej, är det den skojiga robert gustafsson?

- ja det stämmer. ”den skojiga och skrupelfria”,

är väl egentligen en korrektare benämning.

- jo serru skojiga robert. vi tänkte göra några

nya reklamfilmer för vår firma, media markt,

och hoppas på du vill ställa upp.

- ja det är klart jag ställer upp, hur mycket

pengar får jag?

- oj oj oj, du kan få massor.

- vad skall jag göra? hylla nazismen, döda ett

utrotningshotat djur, misshandla en pensionär?

jag gör allt för mycket pengar.

- vi tänkte du kunde göra några skojiga karaktärer

som gör skojiga grimaser och harklar sig.

- å vad skojigt. är det okej ifall jag använder

femton år gamla grejer från manegen och nilecity.

- javisst det som var så skojigt då, varför

skulle det inte vara lika skojigt idag?

- bra, vad skoj. då slipper jag anstränga mig.

när får jag alla pengarna?

 

kan det månne varit så det lät, då robert

fick sitt skojiga uppdrag?


-----------------

jag gillar skåningar, tycker dessutom

att skånska är en charmig och ganska

vacker dialekt.

har för vana att försvara skåningarna,

deras halvslappa stil och grötiga uttal.

 

därför blir jag så besviken och trött på

när det är just gåsapågar som gång efter

gång häver ur sig ren rasistisk propaganda.

 

nu senast handlar det som bekant om

invånarna i vellinge. där svt igår lyckats

samla ihop en fyra pösmunkar, som inte

kunde hålla tillbaka sin rädsla och avsky

för människor utanför skånes gränser.

 

skåne där människorna anses vara

så kontinentala, så öppensinniga

och gemytliga.

 

varför sviker ni mig, gång på gång?


----------------

penväsare - godkänt

hoprep – godkänt

hathyla – godkänt

 

för följande stavningar får en andrekladdare

godkänt för sin stavning, med motiveringen:

det känns trist att behöva tillrättavisa så

unga elever, då kanske de tröttnar på

att lära sig skriva.

 

med risk att låta som en folkpartist:

men vart fan är skolan på väg?!?

 

inte kan det vara meningen att det

skall trippas på tå, så till den milda grad

att kommande generation helt ovetandes

går igenom livet som dyslektiker.

 

stava kan jag itte, men sckriva det är topen.



---- --- --- -- ----- ---- ------ ----- ------ --

nej det handlar inte om sprit,

förutom lite på slutet.

handen på hjärtat – du innehavare av ett barn.

hur ofta och med lyckat resultat har du

borstat tänderna på din tvååring?

jag tycker mig ha försökt att koll på

det mesta. alltid varit mån om att hålla

vår son hel, ren, lycklig och mätt.

men att borsta hans tänder!

 

detta är inget jag själv kommit på.

vid ett första besök hos folktandvården fick

vi av en ganska bister sköterska veta:

att det minsann är väldigt noga att borsta tänder

såväl morgon som kväll, så snart de vita

gaddarna visat sig i käken.

 

men allvarligt talat, har denna emaljens

apostel en aning om vad hon begär?

hur många tror hon vi är i hushållet?

 

vi har delat på ansvaret och under snart

sex månader försökt borsta sonens

tänder - ja inte i sträck.

men också utan vidare lyckat resultat.

 

varianten blir oftast att man lyckas kila

in borsten mellan det näst intill låsta käkarna,

och sedan vispar runt lite på måfå, som om

man pressade lime till en caprinadrink.


------------------

för att öka tillgängligheten för opera,

så kan man numera köpa operabiljetter

i malmös korvkiosker.

bäst säljer:  barberaren i sibylla

-------

folk gör ju vad som helst för pengar.

kan man enkelt häva ur sig, gärna

med en anklagade ton.

det får åtminstone mig att börja tänka.

vad skulle jag kunna tänka mig att göra

för pengar?

för att det skall bli intressant, så finns

ingen poäng med att dra till med tjugo miljoner.

för det beloppet skulle jag verkligen göra

vad som helst, åtminstone nästan.

därför försöker jag testa mig själv på ett

något rimligare, men dock lockade

belopp – femhundratusen.

skulle jag amputera en arm för femhundratusen?

nix.

ett finger?

näpp.

äta bajs?

never.

sälja min fästmö för en natt?

aldrig i livet.

sitta ett år i fängelse?

sällan.

köra flyktbilen vid ett rån?

nja… eller nej.

 

jag gör verkligen ingenting för pengar, ingenting.

---------------------

spikmattan, förväntas att bli årets julklapp.

så räkna med en svallvåg av endorfinutlösningar

över landet. endorfinet verkar så, att den lindrar

kroppslig smärta.

därför är det helt logiskt så:  att man skall lägga

sig mattan för att smärta skall uppstå, så att

endorfinet skall kunna lindra den samma.

en välplacerad lusing borde också utlösa

endorfiner, men också bråk.

 

stress, motion och sex är tre andra

faktorer som utlöser endorfin.

därför kan man bestämma med sin käresta

att man skall idka samlag klockan åtta.

sen tar man bilen klockan sju och kör

en mil hemifrån. där parkerar man och

skär sönder däcken. nu har man bara fyrtiofem

minuter på sig att hinna hem, och bilen

den är obrukbar.

då är man tvungen att springa hela vägen hem,

stressad som fan. för att förhoppningsvis

mötas av en pilsk livskamrat.

 

då kan vi snacka utlösning - av endorfiner om inte annat.

------------

jag är avundsjuk på vår son, jag är

avundsjuk på alla som är sådär ”snart två”.

fast mest på vår son eftersom han är sötast.

 

nåväl, vad är jag då avundsjuk på?

förmågan att kunna glädjas över de små

sakerna i livet och att inte störas av

yttre omständigheter.

för att tala klarspråk: bli lycklig av att se

en fågel – samtidigt skita i att det ösregnar.

 

nu undrar jag bara, när förlorar vi

förmågan att alltid se ljust på omgivningen?

när är inte mat i magen och torrt under,

tillräckligt för att vi skall vara nöjda?

 

är det månne så, att det är föräldrarna

som lär sina barn att vara missnöjda?

då de häver ur sig ilskna kommentarer

om väder, väntan eller trängsel.

är det då som alla förhoppningsfulla

småpajsare börjar tveka över

sin positiva inställning?

 

inte vet jag.

men jag är likväl avundsjuk på min son.

avundsjuk och full av beundran.


-----------------

hur fan kunde inlägget om humlan dyka
upp där (se nedan)? det var ju evigheter
sedan jag skrev de där raderna.
lever humleinlägget sitt eget liv? kanske är
detta ett tecken på att jag borde vara en
humla - eller åtminstone köpe en randig tröja.
detta är lite kusligt inte sant?
jag får kontakta caroline giertz...

----- ----- ------

det var dumt skrivigt. ni vet ju att jag gillar er.
vem har sagt att man måste vara så smart för att bli omtyckt.
anna book var gäst på allsången igår.

jag har ett förslag. låt hans fahlén och ulrika

eriksson leda nästa års fotbollsgala på tv4.

då kan man köra någon snajdig version där man

först proklamerar pristagaren och sedan ger

sig ut och letar efter honom.

efter en säsong av spårlöst så borde

väl hasse å ulle kunna hitta såväl henke,

zlatan som lennart.

 

eller är det en medveten strategi från fyran,

att bara dela ut pris till personer som inte

är närvarande. för att slippa tacktalen och på

så vis kunna trycka in ännu mera reklam.

 

gårdagens kalkonsändning vägde tyngre än alsing.

 

inget pris till wanderson!?! shame on you mr bush

 

”he he he, det var roligt. fattar ni ROLIGT”,

de tjocka programledarna lät mer desperata

efter varje ”humorinslag”.

 

aikarna hade lösmustasch, ingen fatta varför?

 

zlatans tacktal dränktes i bakgrundsmusik.

 

”NU blir det SPÄNNANDE”, de svullna programledarna

lät mer och mer desperata inför varje prisutdelning.

 

lill-emil, gjorde faktiskt årets snyggaste mål,

men wanderson flest.

 

zlatan är alltid störst. ingesson imponerade.


-------- ------- --------

kwast och quick, skulle kunna vara

namnet på två fumliga banditer i en

astrid lindgren bok, eller möjligen två

korkade konstaplar i en annan.

 

nu är dom inte det.

utan istället en överåklagare utan

skrupler och en mycket sjuk farbror

som kanske mördat folk.

 

jag blir som vanligt väldigt tveksam

då jag ser råstams dokumentär om

utredningen kring quick och hans gärningar.

 

inte kan väl det få gå till såhär? inte kan

det väl stämma att man låter en snubbe hög

som två höghus gå och jiddra på grusvägar

och dikta historier, den ena värre än den andra?

 

inte gräver man upp varenda dunge

han pekar på, utan att först fundera på

sanningshalten i det han säger?

inte godkänner man hans erkännande för mord,

som han bevisligen inte begått. åtminstone inte

då det visar sig att offren lever?

 

inte kan det väl vara så, att det sitter en handfull

mördare och lugnt röker pipa i bästa fåtöljen,

då de vet att kwast och hans anhang är övertygade

om att det är quick som mördat?

 

nä. såntdäringa händer ju bara på film.

kanske inte i astrid lindgrens filmer, men

i sånnadärna fåniga och ologiska fiktioner.


-----------------

att jag någon timma tidigare värmt på

årets första skvätt, hade jag ingen tanke på.

och förstod därför inte ett smack då min

unga kamrat kom ut i köket med

uppspärrade näsborrar.

- det luktar lugg.

-va?

- det luktar jättemycket lugg här.

- lugg, hår?

- nämen lugg! sånt som man dricker på julen.

- jaha glögg, du menar glögg inte lugg.

- ja, ja så kanske det heter. men det luktar så i alla fall.


---------------------

bus eller godis?
frågade skaran av glin som stod på 
vår trapp - iklädda hattar, löständer och
luggslitna lakan.

bus, blev mitt självklara svar, innan det
att jag gav dem en näve toilax att dela på.

--------------