horsebaby

höst, mörker och vintertid – är tv-tid.

man ser på skit man i borde. eftersom

man är så slapp, blek och orkeslös att

man inte orkar ur soffan.

när man istället borde fixa hemmet, träna

sin kropp och laga mustiga middagar.

så halvligger man istället i soffan och ser

på korkade program om korkade människor

som inte orkar ta tag i sina liv.

där visar tv:n hur slappa och korkade

människor får hjälp – hjälp med allt.

orkar de inte pröjsa sina räkningar i tid - hjälp finnes.

orkar de inte renovera färdigt sin kåk – hjälp finnes.

orkar de inte ge sig ut i slingan och istället

proppar i sig baconsvålar och vispgrädde – hjälp finnes.

därför kan man ligga kvar i soffan och fånglo

på alla slappa och orkeslösa människor – i väntan på hjälp.


----- ------ ------

en ny vecka igen.

minst ett ord för mycket.

------

jag har varit på kurs. tre dagars kurs med

en massa människor som uppenbarligen

älskar att gå på kurs. det gör inte jag.

så fort kursledaren öppnar sin nariga trut,

så börjar jag ifrågasätta syftet, åsikterna och

de påståenden som yttras.

då de andra kursdeltagarna kurar ihop sig på

stolarna och spinner av välbehag till varje

floskel som sköljer över dem.

så förvandlas jag istället till en ninja, redo att

fästa en blankslipad stjärna i besserwisserns panna.

jag anar en dold agenda och rynkar på näsan

åt alla tillrättalagda exempel.

nickdockorna vid min sida dreglar över allt som

sägs, och fyller sedan i med egna erfarenheter

om hur fantastiskt duktiga de är, och hur svårt

de har för att få sina kollegor med på galoppen.

när jag vid några tillfällen ifrågasätter vad som

sägs, så spänner omgivningen ögonen i mig

och jag hör hur deras hjärnor skriker:

- tyst, tyst, tyst. lyssna på kursledaren, kursledaren

vet vad som gäller, kursledaren har erfarenhet,

kursledaren är gud, vi älskar kursledaren.

--------

först:

- vadåför influensa sa du? svin!?!

nämen gud vad läskigt.

we all gonna die!

senare:

- ett fat handsprit tack, och

en pall munskydd. pandemi,

pandemi! hur många

sprutor per person sa du?

nu:

- svininfluensan menar du? äsch,

lite snuva har ingen dött av.

de skulle bara våga närma sig mig,

med det där otäcka vaccinet.


-- -- -- -- -- --- ---- ----- ------

jag trodde det var uppspärrade-näsborrars-riksförbund

som höll möte. men det visade sig vara ett antal

polisaspiranter som besökte ekdahl på fyran.

det skulle diskutera hur vida en polis kan göra fel eller ej.

då gick jag och lade mig för att sova.


------

”- ligg kvar, jag upprepar: ligg kvar!

det finns ingen som helst anledning att

kliva ur sängen. arbetsplatser, skolor och

dagis håller stängt. regeringen har utlyst

allmän sovdag! vi råder alla att ligga kvar i

sina sängar, tills det att de vaknar utvilade.

detta är en order: somna om!”

sådär fantiserade jag att han stod och skrek

utanför vårt fönster i morse. tänk er en man

från myndigheterna, iklädd särk och

nattmössa och med en megafon i hand.

hur han går från kvarter till kvarter, hus

till hus och upprepar sitt budskap.

”-ligg kvar, sov ut!”


--- --- --- --- --- --- --- ----

jag har sovit dåligt. varit ofokuserad sedan

det att gick upp ur sängen. känner mig nervös

och har en klump i magen. men efter halv tolv

så hoppas jag att det släpper, och jag kan börja

tänka på något annat.

11.30 avslöjas vem som får nobelpriset i medicin.

och jag har verkligen inte en aning om vem

som får priset, inte den blekaste…

---------

jag ser honom nästan varje dag, en cp-skadad

(förmodar jag) snubbe som löptränar.

hans fötter pekar åt vitt skilda väderstreck,

armarna är förvridna och påminner om

en ekorres framben.

benen är sneda och nacken krökt.

han trotsar väder och vind då han närmast

haltar sig runt på sin ansenliga löprunda.

djävla dåre, har jag tänkt då jag i min varma

bil passerat förbi honom genom snögloppet.

vad driver en människa att plåga en

redan svårt plågad kropp? var finner

han sin motivation att pina sig fram genom

isade kallt regn.

visst, det finns säkert en delförklaring i att

han mår bättre genom löpningen och håller

sin sjukdom stången.

men ändå - vilken vilja, vilken

målmedvetenhet, vilken styrka.

nästa gång jag ser honom, då skall jag banne

mig göra något så extraordinärt som att berätta

hur imponerade jag är av hans bedrift.


------ ----- ----- -----

igår fick jag hem den, toaborsten jag

ropade in på bukowskis häromdagen.

det är bergmans gamla toaborste.

så nu kan jag skrubba bort familjens

bajs med samma borste som bergman

en gång skrubbade bort sitt träck med.

7500:- tycker inte jag är mycket för en

borste med intorkat bajs, med tanke

på det historiska värdet.

kanske höll han just i denna borste då

manuset för hets föll över honom.

eller kanske skrubbade han bajs i samma

ögonblick som de första replikerna för

viskningar och rop dök upp under baskern.

det är när man sysselsätter den vänstra

hjärnhalvan som den högra knäcker idéer,

eller om det är tvärtom.

därför har denna toaborste förmodligen

betytt lika mycket för bergmans konstnärskap

som vilken gåspenna som helst.


-- -- -- -- - -- --- ----