horsebaby

en rolig/absurd liten händelse inträffade min

blivande hustru för några dagar sedan.

jag tycker att den är värd att återberätta.

det hela utspelar sig på den ica-butik vi regelbundet besöker.

 

min fästmö hade betalat för sina varor och stod och packade

ner dem i en bärkasse. mellan sina varor och efterkommande

kunds varor hade hon lagt en sådandäringa:

”här tar mina varor slut – pinne”.

när hon är på väg att gå säger den kund som stod närmast

bakom henne (en kvinna 40+): ”du, jag råkade få över en lök

från dina varor till min sida av pinnen. den fick jag betala,

så jag gör så att jag behåller den. lök är ju alltid bra att

ha hemma. du kan väl hämta en ny.”

sedan gick hon.

det hela handlar om en futtig gul lök. men var inte detta

något av det fräckaste ni hört? fräckt i så många nivåer.

kunde hon inte begärt att få betalt för sina utlägg? (80 öre)

kunde hon inte krävt pengarna tillbaka och överlämnat

löken till kassörskan?

men bäst av allt är ändå formuleringen:

”lök är ju alltid bra att ha hemma” häxan behövde inte ens lök.


--------------

i debatten frågar man sig varför det är så få män som

engagerar sig i jämställdhetsarbetet? ja ni, varför är det så

få högerhänta som kämpar för de vänsterhäntas rättigheter.

föreställningen att det finns massa män som kallar sig

feminister och vill ändra livsstil, kanske ta ett steg tillbaka på

arbetsmarknaden - är betydligt överdriven.

jag misstänker att männen är svårmotiverade, med några

få undantag som t ex en polischef som gillar att föreläsa.

-----------

sluta genast med att diskutera facebook som om det

vore ett viktigt och avgörande socialt forum för

moderna människor.

facebook är till 95% en halvtramsig community.

en plats för skitprat, skvaller och dravel. nu tävlar

forskare, beteendevetare och psykologer om att

övertolka och övervärdera denna lekstuga för folk

som flyr från sina arbetsuppgifter, om så bara för

någon minut.

på facebook får man larva sig, puttas och driva

lantbruk. låt det stanna vid det. låt någonting få vara

vad det är, analysera inte mera.

att facebook uträttar storverk eller skapar viktig

opinion, tror jag inte ett skit på. vad fan gör det för

skillnad ifall 50 000 människor går med i en grupp

”mot att rödhåriga skall få köra på höger sida av vägen”.

de kommer fortsätta köra på höger sida

av vägen – som tur är.

det är inte bara facebook som överskattas å det

grövsta. även bloggar, twitter och annat trams, fyller

en mycket liten om ens någon som helst funktion för

att påverka omvärlden – ännu mera tur är väl det.

-------

gårdagens gala var en guldbaggegala med glans, en orgie i g.

baggejuryn (inte den i idol) har ganska svennig smak

kan man tycka. de hyllar och prisar millenniumtrilogin och

malmros crazyfilm medan de vänder den smala filmen ryggen.

inte vet jag, kanske är det korrekt.

 

johan glans var bättre i år. hans oneliners var

träffsäkra och fnissroliga… fares fares fares

 

är sven-bertil taube död? jo jag såg att han satt

i publiken, men jag frågar igen – är han död?

 

sen är det kul att se tävlingen bland de fina skådisarna,

om vem som kan se mest ointresserade ut.

 

yvonne lombard satt och snörpte på munnens tills

det att man visa bilder på skådisar som kolat vippen

under året. då sken hon upp och tindrade mot skärmen,

som om hon drömde om att få var med.

 

han som vann pris för bästa manliga skådespelare, fan vad

rättvist. jag har glömt vad han heter och har inte sett filmen.

men jag är säker på att han är bra.

 

delar man inte ut något bergman-pris längre? åtminstone satt

jag och väntade på att åse kleveland skulle glida in med sin

onaturliga hållning och sitt onaturliga ansiktsuttryck för att säga

något på sin onaturliga dialekt. men icke.

 

synd att galan tappa tempo.

den började i strul-fart, men avslutades

i det sjunde inseglet-takt.

-----------

så gulliga att man skulle vilja äta upp dem, inte sant?

maskotarna för os i vancouver, det os som drar igång om

ett par veckor, typ. och som jag längtar.

äntligen några veckor av sport på varenda tv-kanal värd namnet.

jag vill nästan våldföra mig på vår tv av upphetsning - redan nu.

det är som sportlov för vuxna, där jag bara behöver titta på.

nedbäddad under en filt på bästa platsen i soffan (förutsatt att

min fästmö inte skall titta, då det blir nästbästa plasten i soffan),

ligger man och kurar.

samtidigt som man ser på hur världens bästa på att åka skidor,

kälke och skridskor – åker skidor, kälke och skridskor.

 

på en annan kanal spelas det hockey eller åks snowboard.

man behöver bara zappa lätt på kotrollen för att kastas in i

en annan rafflande kamp på snö eller is. nu vet jag att det finns

dem som inte alls förstår sig på tjusningen med att titta på

sport på tv. men dom har fel – det är vi som inte förstår

oss på dem, inte tvärtom?

dessutom uppfanns tv:n bara för att man skulle kunde

sända sport.

jag tänker i varje fall ligga där och lapa i mig så mycket sport

jag bara orkar. gärna tillsammans med min son, som den

curligförälder jag redan är.

------

danskar, detta rödmosiga folk i sockar och sandaler.

europas bondläppar i flanell och frotté, aldrig upphör

de med att förvåna.

att danskarna är duktiga på att göra film är det inte

längre någon som lyfter på ögonbrynen åt. filmer som:

efter bröllopet, festen och nattvakten gick hem även

hos storebror. närgångna, realistiska och skitiga.

igår såg jag fri os fra det onde (fräls oss ifrån ondo),

en dansk film från slutet av förra året. å hoppsan i helvete

vilken obehaglig film. så långt från legoland och gemytliga

danskar har jag aldrig tidigare skådat. det var skitigt, svettigt,

våldsamt och makabert.

visst lars von trier har ju gjort några tvistade alster (har

inte sett antichrist), men den här rullen fick verkligen

pölsevognen i gungning. att den sedan ballar ut lite på slutet

får man ta, ingen kan ju göra slut nu för tiden.

----------

jag hinner inte blogga idag. inget som är roligt i varje fall.
och det bör det vara, det är ju fredag. på fredagar vill man
ha roligt. inte tråkigt. det är på måndagar man vill ha tråkigt.

därför får ni nöja er med lite roliga stenmarkare:








skojigt va?

-------

nog borde man ha några tusen läsare, för att

en skriftlig attack på ett klantarsleföretag skall

ha någon vidare effekt.

men jag måste ändå blåsa ur mig skiten någonstans.

till min blivande hustru, gav jag i julklapp en

espressomaskin från nespresso. inköpet gjordes hos

el-giganten, som inte skall ställas till svars för min ilska,

mer än att de försökte kränga på mig en meningslös

försäkring/garanti som bara är bluff. det gäller för övrigt

alla tramsiga extraförsäkringar som företag inom den

branschen försöker lura på sina kunder.

köp aldrig en försäkring på onoff, siba eller giganten.

 

nåväl, nu till nespressomaskinen. kaffet till maskinen

kan bara beställas via nätet, så vida du inte bor i stockholm

– jag bor inte i stockholm. det kan jag svälja (att jag bara

kan beställa kaffet via nätet alltså, att jag inte bor i stockholm

kan jag också svälja för den delen).

för att få beställa kaffe så måste man gå med i den helfräna

nespresso club, där du registrerar dig och din specifika maskin.

nu börjar jag få svårt att sörpla.

 

jag frågar nespresso, varför det är så viktigt att regga sig ihop

med sin maskin, och varför i hela friden jag måste vara med i

deras klubb? på det får jag inget svar, ja åtminstone inget svar

som kan sorteras in under kategorin - intelligent.

jag är en hund, och lyder nespresso. därför jag reggar mitt

namn, adress, telefon och maskinnummer. men tro inte att

jag får beställa kaffe för det. näpperligen.

nu vill den tuffa kaffeklubben att jag postar en kopia av kvittot

från el-giganten. ”för att försäkra sig om att rätt maskin blir

reggad på rätt ägare”. jag postar kvittot, tillsammans med ett

brev där jag ifrågasätter hur man kan övervärdera sin produkt

till den milda grad? jag påpekar det faktum att det är enklare

att beställa såväl skjutvapen och knark på pall, via nätet, än vad

det är att beställa svindyrt kaffe från nespresso.

 

nu har det snart gått en månad, tror ni att jag lyckats beställa

något kaffe? nej just det. nu misstänker jag att det krävs av

två sedan tidigare medlemmar i den exklusiva kaffeklubb att

rekommendera mig, innan det att jag blir fullvärdig medlem.

möjligen måste jag även genomgå ett inträdesprov, där munkar

i lattefärgade kåpor häller skållhet espresso över min nakna

kropp. ger mig fan på att de har en ed jag skall svära också.


-------------

så var det gala igen, denna gång med popartister.

måste erkänna att jag känner mig fruktansvärt

gammal då jag ser på den här typen av galor, jag

hänger helt enkelt inte med. kände knappt igen

varken artister eller låtar.

kent har tydligen landets mest hängivna fans då

det kommer till röstning. årets band för sjuttioelfte

gången, grattis - fredagskopior.

tufft att robyn numera är så stor att man spontant

säger waow, då hon dyker upp i rutan. teddybears är

alltid tuffa. men hur klär sig ungdomen nu för tiden?

en vinnare dök upp utklädd till en trafikkon, men

så lyfte man på slöjan och där under gömdes

basisten i lordi. winnerbäck kände jag igen – halmpoet.

vad annorlunda publiken satt, på små öar med näsan

och helt olika håll. så 2010 – så ”vafan jag ser inte scenen”.

timo var duktig, lite nervös men på ett coolt vis.

världens starkaste man är sannerligen stark.


-----------

skvallerjournalistik, kändishat och elaka kommentarer.

det är mycket snack om varför vissa kändisar måste

utstå så mycket spott och spe?

delvis är förklaringen enkel. vissa av dessa kändisar

exponerar sin nuna och sina åsikter överallt i tid och otid.

de är inte bara kändisar – utan kändisar med en åsikt

(eller möjligen människor med en åsikt som därför blivit kändisar).

om dem får man tycka illa.

några personliga favoriter att ogilla:

linda skugge, anders timell och maria abrahamsson.

 

sedan finns det en grupp kändisar som vi tycks älska

att hata, nästan helt utan anledning. vi bara retar oss

på dem - helt utan grund.

några personliga favvos, som jag inte tycker om:

noomi rapace och hennes apa (ola), susanne ljungskog

och monica dominique.*

 

men så finns det en annan lite gulligare grupp av kändisar,

som gått från hatobjekt till antihjältar. kändisar som vi

aktivt gillar, därför att vi förväntas avsky dem.

även här har jag några favoriter:

gustav madelmann**, kristna lugn och torsten flink.

 

* fatta att jag sedan barnsben aktivt hatat denna kvinna.

och jag kan inte bjuda på ett enda argument varför. vem fan

bryr sig om monica dominique, eller vad jag tycker om henne?

 

** trädgårdsmästaren i trädgårdsfredag. en könlös kuf som

verkar bära på såväl en diagnos som ett tungt missbruk.

och jag tycker att han är kanon.



--------- --------- -------- ---------

å vilken härlig tid - en orgie i tv-sända galor.

nu får jag tillfälle att hacka på försynta idrottsstjärnor,

pompösa skådespelare och pinsamma popstjärnor.

detta är inget jag ägnar mig åt därför att jag tycker

om att hacka – inte bara därför.

du som följt mina recensioner genom åren kan tydligt

se hur mina texter påverkat. igår en idrottsgala utan!

robert gustafsson, det kan ni tacka mig för.

 

till skillnad från kvällsskvallertidningarna, så tycker

jag att gårdagens idrottsgala förmodligen var den

bästa som genomförts.

 

lagerbäck framstår mer och mer som en sympatisk,

lättsam och ganska giftig farbror. jag gillar honom.

 

”ni vet vilka det är jag vill tacka… tack”

inte visste jag att sarah sjöström är så bra på att improvisera!?

 

staffan eklunds frisyr är popig – om han levt på bronsåldern.

 

wikegård var sämst på att dela ut pris. spontant och

internt gnabbande gör sig inte i tv. att han dessutom

talade om sina drömmar där han stryper folk i sömnen,

hade taskig tajming då han sekunden senare skulle dela

ut pris till en domare som räddat livet på en hockeyspelare.

 

settman är ett proffs, ett fullblodsproffs.

 

harrysson är en fetknopp, en dunderklumpstjockis

 

zlatan bara tvåa? klart han istället valde att

hämta hem lite fler bucklor från italien.


---------------

många, många gånger fantiserade jag om att

anmäla mig till den här kursen. drömde om

att kunna teckna lejon* som åke skiöld.

jag var ganska bra på att rita, men åke kunde

teckna. det blev aldrig någon kurs. jag kan

fortfarande ångra det. åke kunde ha förändrat

mitt liv, jag kunde varit lejontecknare idag.

 

* det brukade vara med en bild på ett tecknat

lejon i annonserna, dock inte i denna.


---------

någon mer än jag som är trött på den filmtrend

som verkar vara för evigt. filmer utan slut.

jo jag vet, slut är svårt. behöver bara se på mina

egna blogginlägg. de har sällan varken början

eller slut. böcker man läser, brukar som regel

ha slut- dåliga slut. vet inte hur många böcker jag

läst och blivit besviken på slutet. förmodligen därför

som jag nästan aldrig läser ut böcker.

då det återstår ungefär ett till två kapitel, så lägger

jag helt enkelt ner boken. när det kommer till böcker

så föredrar jag inget slut alls, framför ett skräpigt slut.

 

men då det kommer till filmer, så är jag av motsatt

åsikt – hellre ett kackigt slut än slutlöst.

senast igår såg jag en film som kändes helt okej.

när jag kurade ihop mig lite extra i soffan för att bjudas

på upplösningen – kom istället eftertexterna. jaha?

nu är det meningen att jag själv skall fundera på vad som

hände sen. kul – nyskapande. jag tycker det är fegt.

skall man berätta en historia, så skall man djävlar i mig

berätta slutet också – fan.

sedan får det gärna vara ett glatt slut för min del.

som det där i jönssonligan-filmen, då doris köpt kuddarna

på ikea fulla med pengar, från kuppen de misslyckades

med i början. det är vad jag kallar ett bra slut.


---------------------

om peter forsberg spelar os-hockey i vancouver,

så lovar jag att äta upp hårbollen i avloppet till duschen.

uttagningen av denna idrottsinvalid till årtiondets hårdaste

hockeyturnerig, är så korkad att bara bengt-åke ”sesame street”

gustafsson kan ligga bakom.
kom ihåg var du läste det nyss - först.

----------------

- god förmiddag kärringdjävul. så där ligger du

och kan inget annat. vad fan är det som luktar,

luktar det inte lik?

nåväl, här har jag med mig lite näringsfattig mat

som varit uppvärmd ett par gånger.

det är din lunch, du kan ju alltid värma den.

seså, dra i dig de här tabletterna nu. äsch vafan du

kan lika gärna kasta trycka i dig några piller till, så

behöver jag inte komma hit i eftermiddag.

nu skulle jag egentligen ha städat här, men…

 

nä. jag skall nog aldrig börja jobba inom hemtjänsten.

--------

alla dessa föräldrar som rusigt häver ur sig superlativ om sina

fantastiska guldklimpar till barn. om hur just deras snorfjärt till

unge skiljer sig från den övriga mänskligheten.

euforiskt på gränsen till besatt så berättar de för alla som kommer

i deras väg, om snorisarnas framsteg kring kostvanor, balans, talförmåga,

avföringsprocedurer, inlärningsförmåga och sovvanor.

det fanns en tid då jag fick kväljningar av att lyssna till småbarnsföräldrars

talade i tungor, om sina barn vankandes i blöjor.

nu är jag själv där.

måste lägga band på mig själv för att inte berätta för brevbäraren om hur

duktigt min son åt på lunchen, eller redogöra för kassörskan på ica hur

han numera kan formulera små meningar.

 

- tyckte farbror polisen att det gick för fort? då skulle farbror polisen

se hur snabbt min son kan springa från sitt rum till toadörren.

jaha, nähä, farbror polisen tycker inte att det hör hit? bannade barnhatare!

 

grattis på födelsedagen min son, din pappa älskar dig.


----------------

dra på trissor, gm lägger ned saab – igen.

hur nedlagt kan ett bilmärke bli?

nedlagt, nedlagdare, nedlagdast.

nu är det på bara att vänta på att någon trollhätsk tomte

skall uttala sig om, att de ändå hoppas på en lösning.

 

läser i dn att sara lindborg missar os.

vafan, har hon ingen tv?

nähä, hon skulle visst tävla.

hur skall det nu gå, utan sara lindborg i os.

 

vargjakten är över för i år. vad jag förstod så varade den i ungefär

tre kvart. kan inte hunnits supas så där jättemycket inom laget.

- vafan är vi redan klara, jag har ju minst en kvarting kvar!

 

men det är klart, vad jag förstod så var det ungefär

200 000 jägare, som skulle skjuta 27 vargar.

kan se bilden framför mig, hur de står och trängs med korslagda

bössor och trampar varandra på tårna.

varg kommer!

ratatatatatatatatatata

 

tänkte egentligen skrivigt om ångest. får spara lite på det.


----------

fransmännen har hamnat i louvren* på varandra.

förlåt mig, i luven skall det vara.

skälet till detta, är att endast fem miljoner fransmän

valt att vaccinera sig emot le svininfluensa.

nu skall man ha i åtanke att det bor mer än 61 miljoner

människor i frankrike.

vi snackar om ett vaccineringsfiasko - utan tvekan.

le fisaco.

 

säga vad man vill om fransmän, och det vill jag.

men maken till truliga grodlårsätare med dålig

munhygien, får man leta länge efter.

en fransman (eller syska) gör aldrig som den blir

tillsagd, särskilt om det är en myndighet som ber dem.

ville man uppnå resultat i frankrike gällande vaccinering så

skulle man gått ut i en stentuff kampanj med uppmaningen:

du franska medborgare bör i mesta möjliga mån undvika

att vaccinera dig. tack för din medverkan till denna bojkott.

den franska regeringen.

 

då djävlar skulle ni fått se fransmän och syskor gå man

(och kvinna) ur huse, de skulle proppat armarna fulla av

sprutor, spetsat sin pastis med vaccin.

frankrike skulle idag varit europas mest vaccinerade land.

 

med hjälp av samma taktik som man använder då man

vill att ens tvååring skall att äta upp sin mat.

 

 

*det är fredag, då får man vara sådär rolig.


------------------

 

ville ni inte veta hur den blev - filmen ni gjorde?

regi, daniel lind lagerlöf och manus, stefan karlsson.

för ni kan väl ändå inte sett filmen, nickat belåtet

och sedan unisont utropat: släpp operation

näktergal på dvd nu!

jag skrev tidigare att jag tycker de fyra första filmerna

om johan falk är helt okej. dom filmerna är inte

regisserade av daniel, inte skrivna av stefan.

men att man kan misslyckas så kapitalt?

 

tänkte stolpa upp filmens största brister här nedan:

storyn – det finns ingen story. heller ingen handling,

ingen början och inget slut. det är en brist tycker jag.

 

logiken – det finns ingen logik.

på allvar, lyssna på det här:

den lite svårmodiga polisen lasse (som är ungkarl

och därför har hela sin lägenhet full av skateboards

och snowboards) bokar ett möte med en källa. som
för övrigt är ett polskt hallickbiträde med ett extraknäck

i baren på stena-båten.

de slår sig ner på ett arbetarfik och följande

ordväxling utbyts:

- nå vad har du åt mig?

- det finns några killar som försöker skapa kontakt

med unga flickor i öst.

- det säger du. vad vet du mer?

- jag tror dom är ryssar.

- minsann. tack skall du ha. tack för hjälpen.

 

mötet är slut?

 

nu glömde jag berätta att board-lasse är kär i polskan.

hur det gick till får man aldrig veta. men det måste han

blivit vid deras förra och första möte, som varade i ungefär

fyra minuter.

 

en annan scen som måste gå till historien:

johan falk och skate-lasse träffas i vad som måste

vara polishusets datarum (det hänger sladdar från

taket och man ser några modem stå och blinka), där

skall de kopiera över en filmfil till en mobiltelefon.

med gravallvarliga ansiktsutryck så slår dig sig ner på

datastolarna. man får se en bild av datorskärmen där

någon drar filen från en mapp till en annan.

– sådär ja. bra. säger johan falk och reser sig upp.

då skall man betänka att detta är göteborgs särskilda

specialstyrka som man får följa. ett kompetent gäng

som behöver vara två för att kopiera en fil.

 

sen kan man ju fundera varför inga skuggade skurkar

upptäcker deras suv, som de listigt parkerar bakom ett

oljefat eller en papperskorg.

eller varför man skuggar superskurken då han dricker

kaffe på kielbåten, men sedan inte följer efter honom

då de ankommer till kiel?

 

man kan sammanfatta ”den tänka berättelsen” enligt följande:

göteborgs specialstyrka vet inte så mycket om traffickingen

från öst via kiel. tio minuter in i filmen så har de namnen på

alla inblandade.

men de vill inte slå till ännu. de måste ha mer på fötterna.

de gör ett par missar, johan falk korsar armarna och muttrar:

- men va fan.

de får inte veta så mycket mer. polskan i vilken lasse är upp över

öronen kär i - dör. lasse super ner sig på park avenue, men nyktrar

till på två minuter.

specialstyrkan vet inte ett skit mer än tidigare, men har tillräckligt

för att slå till? superskurken smiter, luras i en fälla och blir

senare skjuten och dör.

johan falk ser bekymrad ut.

 

the end


-- -- ---- --- --- ------ ---- --

jag gillar filmerna om johan falk och den där goa

specialstyrkan änna. även om den femte filmen:

typ näktergal någonting, var helt värdelös.

men de andra har funkat. inte så svarta som

wallander, inte så överdriva som beck.

egentligen är det väldigt motsägelsefullt att jag tycker

filmerna är okej, samtidigt som jag anser att jakob eklund

är sveriges sämsta skådis sedan john elfström.

det var john elström som spelade åsa-nisse i filmerna

om åsa-nisse. kriminellt dåliga filmer med titlar som

åsa-nisse i raketform, åsa-nisse i agentform och

åsa-nisse i popform?!? (misstänker att åsa-nisse spelar

pop i den filmen).

tillbaka till jakob eklund och hur dåliga han är – han är

fruktansvärt dålig.

ett exempel: minst två gånger i varje film så blir johan

falk sur, besviken och putt.

för att illustrerar detta så lägger jakob såväl ben som

armar i kors, kröker nacken och säger med butter

stämma: - men va fan.

detta är ett grepp som jakob eklund tagit med sig från

tidigare skådespelarinsatser (se änglagård, se tusenbröder).

att jakob eklunds rollfigurer endast bär på ett ansiktsutryck

stör mig också. att det ansiktsuttrycket gör honom väldigt

lik jan guillou, stör mig om möjligt ännu mera.

dessutom går han fult. precis som steven segal. hur fan

kan man vilja gå som steven segal?

------

jag ber att få återkomma om varför jag tyckte

näktergalsfilmen var så usel.



-------