spar låga
igår blev jag via sms ombedd att tända ett ljus för engla.
vilket jag naturligtvis inte gjorde.
av den enkla orsak att jag avskyr alla former av kedjebrev.
oavsett i vilken form de kommer, eller vilket syfte de har.
mitt hjärta är inte gjort av sten, ändå kan jag ge fler argument
till varför jag aldrig skulle få för mig att tända ett ljus för engla.
varför skall jag tända ett ljus för någon som blivit mördad
och som jag enbart lärt känna via kvällstidningarnas löpsedlar?
tycker mest det känns krysstat och tillgjort, och som ett tecken
på en avart om att man kan skicka ut mass-sms om vad skit som helst.
samma sak gäller för mailing-listor där jag ombeds posta vykort
till en cancersjuk sjuåring i colombia, eller skriva på en lista för
någon som alls inte borde sitta fängslad i ecuador.
som regel existerar inte den sjuke colombianen och den fängslade
borde kanske suttit ännu längre, vad fan vet jag.
kanske borde vi nöja oss med att beklaga det som hände engla,
och istället tända ett ljus för någon i vår närhet.
