sp juver
här har ni ett missfoster
jag länge stört mig på.
otis – en maskulin ko med juver!?!
osmakligt med framförallt
ett förringande av sin publik.
- men vafan bosse är inte otis en tjur?
- jo, eller nja. han är en ko.
- han e en ko. men då är jag inte
riktigt med på spenarna. för det är
väl ett juver du ritat?
- jaaa, men vafan ungarna fattar ju
ändå inte skillnaden. och jag kan
väl inte gärna rita dit en halvmeters..
- nä bosse. men du kan ju alltid
döpa om honom till rosis.
-----
äsch... förlåt
det var dumt skrivigt. ni vet ju att jag gillar er.
vem har sagt att man måste vara så smart för att bli omtyckt.
anna book var gäst på allsången igår.
fet, luden och korkad
jag är medveten om att det var knappt ett dygn
sedan jag satt här på bloggen och lovordade ordet
humla i närmast poetiska ordalag.
men insekten alltså.
hur djävla dum får man bli?
maken till korkat kryp får man leta länge efter.
det är för er som inte känner till det, humlesommar i år.
vilket i klartext betyder att humlorna är många och så...
för mig personligen så betyder det att jag får in ungefär
tre-fyra humlor till min arbetsplast - om dagen.
rätt som det är, så sitter det en humla vid mitt fönster
och stångar pannan blodig emot glasrutan.
andra insekter, ta flugan till exempel, brukar efter några
försök vända om och hitta en annan väg ut i friheten.
men inte humlan.
den fortsätter enträget och dunka sin ludna
skalle mot exakt samma punkt.
om och om igen, tills den formligen svimmar av utmattning.
det finns någon uttjatad tes:
om att humlor egentligen inte kan flyga, men då det inte
är medvetna om detta själva - så flyger de ändå.
kanske bör man lägga till: att humlor inte
kan tänka, och därför låter de bli.
- - - - - - -
ett hundben i graven.
svenska hundar blir allt äldre, läser jag i rubriken.
och gaggigare skulle jag vilja tillägga.
häromdagen såg jag en skröplig jycke med tydliga
prostataproblem stå och trycka vid ett träd.
när hans husse ropade på honom reagerade
han intet. istället stod han och fånglodde på
några småflicksvalpar i parken lite längre bort.
först när hans husse stod en meter ifrån
honom och formligen skrek: KARIES!
så ryckte den grådammiga byrackan
till och svarade med ynkligt ett:
- vaff?
-------------------------------------------------------------------------
for goodness sake
ett av de kraftigaste skalven* i modern tid,
så beskrivs morgonens skalv med sitt
epicentrum i ystad.
vilket vittnesuppgifter som detta tillstyrker:
"- jag trodde först att det var katten
som kräktes i sängen."
eat your heart out, kobe.
* i sverige alltså
--- --- --- --- --- ---