horsebaby

jag springer inte runt i falska gyllene skor,

om jag påstår att herreys dominerade

utrymmet i okej under åren 1984-1985.

om det sedan var mammarockare, tönttjejer

eller modeoffer som inte kunde läsa sig mätta

om de tre blonda mössen, låter jag vara osagt.

1984 nr.15

här får vi följa med herreys på sommarturné

och när de skickar en hälsning från sommarsverige.

okej bifogar dessutom del ett i en jätteposter.

1984 nr.7

herreys firar vinsten i melodifestivalen. här finns

massor av text att fnissa sig harmynt åt, eller

vad sägs om:

varför häller man vatten i en pommacflaska?

vad får en att bada skumbad med sina två bröder,

då man kalasat på vatten?

härligt återhållsam svensk kommentar:

vi har äntligen nått ett delmål!

gärna med olika flickor, men han har inte fast sällskap?!?


1985 nr.13

herreys turnerar på färöarna.

1984 nr.26

herreys är på fest.

1985 nr.19

herreys är på turné

ja ni fattar…

en annan grej som åtminstone jag tycker är

svårare att fatta, är varför okej envisas med

att trycka ny eller nya på framsidan av alla sina

nummer. att varje nytt nummer är just nytt, borde

man väl inte behöva påpeka?

inte blir det heller enklare att hålla isär gamla och

nya nummer, då det står ny även på gamla nummer?

-------------- 

skvallerjournalistik, kändishat och elaka kommentarer.

det är mycket snack om varför vissa kändisar måste

utstå så mycket spott och spe?

delvis är förklaringen enkel. vissa av dessa kändisar

exponerar sin nuna och sina åsikter överallt i tid och otid.

de är inte bara kändisar – utan kändisar med en åsikt

(eller möjligen människor med en åsikt som därför blivit kändisar).

om dem får man tycka illa.

några personliga favoriter att ogilla:

linda skugge, anders timell och maria abrahamsson.

sedan finns det en grupp kändisar som vi tycks älska

att hata, nästan helt utan anledning. vi bara retar oss

på dem - helt utan grund.

några personliga favvos, som jag inte tycker om:

noomi rapace och hennes apa (ola), susanne ljungskog

och monica dominique.*

men så finns det en annan lite gulligare grupp av kändisar,

som gått från hatobjekt till antihjältar. kändisar som vi

aktivt gillar, därför att vi förväntas avsky dem.

även här har jag några favoriter:

gustav madelmann**, kristna lugn och torsten flink.

* fatta att jag sedan barnsben aktivt hatat denna kvinna.

och jag kan inte bjuda på ett enda argument varför. vem fan

bryr sig om monica dominique, eller vad jag tycker om henne?

** trädgårdsmästaren i trädgårdsfredag. en könlös kuf som

verkar bära på såväl en diagnos som ett tungt missbruk.

och jag tycker att han är kanon.



--------- --------- -------- ---------

och sedan alla dessa kreationer, man visste

snart inte vart man skulle titta.

nu är ju inte jag någon modeexpert…

eller jo idag är jag det.

vickans lila kreation var utsökt.

mona salin såg ut som en rysk gumma

man inte gärna ville sära på.

maria wettestrand påminde om en kvinna.

med herta muller* kan man

skrämma barn – vilken häxa!

maud olofsson blir fan bara mer

och mer lik – göran persson.

*vet inte hur man gör ett u med prickar.

-----------

nu är han dömd och det är fritt fram att kasta skit.

jag syftar naturligtvis på hedman, chelseas sjundemålvakt

som ett tag var gift med bingos kusiner från landet. för en

tid sedan lyckades han äta anabola steroider utan att veta

om det (oj vad är det här för ett piller, det är bäst att inte fråga).

nu dömdes han alltså för ringa narkotikabrott, och får samtidigt

kicken från fyran. vilket betyder att han inte längre kan sitta i

direktsändning och kräkas ur sig anekdoter från landslaget som

var tänkta att stanna - inom just landslaget.

men jag orkar inte kasta skit, inte på hedman.

det om något, vore som att stjäla godis från ett

barn, ett stort men ack så försvarslöst barn.

- - - - - - - - - -

jag känner ju så vansinnigt lite kändisar.

jag har skakat hand med jockmocks-jocke,

men det är skitmånga år sedan.

sen har jag haft en ordväxling med pontus

gårdinger, då han lacka ur.

men annars, jag känner ju inte en enda känd

svensk, eller tysk heller för den delen.

så nu tänkte jag, ifall du som läser bloggen

känner någon kändis som kan vara intresserad

av låtsas att han/hon hänger en del med mig.

kanske kunde gå in på bloggen och

kommentera lite i stil med:

klart bästa bloggen. vi syns till helgen.

m.scocco.

eller

sjukt kul i fredags, måste vi göra om.

c.ulfbåge

ännu bättre vore förstås ifall några balla

kändisar kunde tänka sig att ställa upp lite

bilder tillsammans med mig.

vi kunde fika och barhänga så att

det slog gnistor om det.

då djävlar, då skulle det bli fart på bloggen.

tack på förhand.


--------------------------------------

idag skall michael jacksson minnas.

på fyran kör man minnesstund.

tänkte det vore läge att även jag minns herr jacksson ,

och rotar en stund bland mina micahel-minnen.

jag har inte så många minnen av michael jacksson, till

skillnad från anton så har jag aldrig träffat bubbels husse.

anton var ju personlig vän till farbror michael, voff voff.

mina minnen är något mer distanserade.

jag minns inte när jag såg honom köra moon-walk

för första gången. det är nämligen så minnet fungerar.

vi tror oss minnas när vi såg, hörde eller gjorde

en sak för första gången. när det i själva verket kan ha

varit den tredje gången det skedde. omständigheterna runt

omkring spelar nämligen väldigt stor roll, för vad vi skall

minnas och hur vi placerar det i tidsordning.

minnet är mångt mer komplicerat än vad vi tycks tro.

få om någon människa kan placera sina minnen på en korrekt

tidslinje. vi blandar ihop och förstärker. och ibland påstår vi

oss minnas något som vi inte ens upplevt.

ja visst ja, michael var det.

dirty diana tycker jag är en klämmig bit.



%%%%%%%%%%%%%

martin timell tycker att man får räkna med en

del felaktigheter och brister, då man tjackar en

villa för tolv miljoner.

anders timell tycker om att ta extra mycket

pulver då han blandar sin o´boy.

- - - - - -- -- -- - --- - - - - --- - --