horsebaby

den här bloggen ligger som bekant i dvala.

men nu vakna den till för ett ögonblick, ett viktigt ögonblick.

idag fyller min son fyra år. jag tänker avstå från meningar som:

fyra år! jag fattar det inte? är han verkligen redan fyra år.

och skriver istället:

att vara far till ett barn måste vara den viktigaste uppgiften

man kan bli tilldelad. att få vara den som skall stötta, lära,

lyssna på, trösta och älska en son. är många gånger större

och mer betydelsefullt än vad man kan ta in.

när vår son är ledsen, rädd eller orolig. så vet han att jag

finns där för honom.

jag skrattar ofta. men inget skratt kan mäta sig med det som

jag delar med min son. när vi skrattar tillsammans, känns det

som det klaraste beviset på att jag är en ganska bra pappa.

vi skall fortsätta att skratta tillsammans, min son och jag.

pappa älskar dig.

-------

såg senaste schulman show. där skulle alex och

marcus försonas.

de gjorde ett halvhjärtat försök att peka på vad de

ogillade hos varandra. då programmet var slut, kunde

man konstatera att det inte fått uträttat speciellt mycket.

det är något med birro. han är skum, lättstött och

aggressiv. jag försöker förstå honom, men lyckas inte.

och så igår. då skulle biet från götet utmana hägglund

om posten som ordförande för kd. men då blev fyran

ilskna, och gav birro foten från ett jobb som han ännu

inte tillträtt. då blev birro jättearg och skrek och gormade,

men hoppade också av sin kandidatur. fast fyran var redan

så förbannade att de nästan gav honom sparken en gång till.

men argast av dem alla… ja ni fattar.

nu är inte birro mellan två jobb. åtminstone inte mellan

jobben som partiledare och programledare.

-------

bilen framför framförs dåligt

bilen bakom lika så

tre chaufförer på rad

varav usla äro två


--------

det räcker nu. det är slut.

fatta det? ge upp.

sluta klänga dig kvar.

vi orkar inte med dina desperata

försök att lappa ihop något - till

vad det än gång var.

det finns inget att bygga på – inga

känslor att besvara.

kan du inte bara dö?

snälla saab, dö!

-------

att vara man och småväxt måste vara ett helvete.

jag syftar på pajsare som måste stå på tå för

att tangera 160 centimetersstrecket .

dessa män (nåja) måste lida helvetiska kval

för sin brist på längd.

varför bär annars dessa pysslingar på ett

sådant ohämmat bekräftelsebehov?

pyttesmå män är ofta väldigt otrevliga.

de har som regel sådana komplex för sin litenhet,

att de tolkar minsta ord, minsta företeelse

som ett hån emot sin person.

om en lilleputt svävar ut i ett resonemang, så blir han

rasade ifall man ber honom förklara sig i korthet.

vem törs erbjuda en tvärhand, lite småvarmt

från julbordet?

just kring jul är de ännu ömtåligare, de små liven.

vet inte om det hänger ihop med alla nissar som

pryder skyltfönster och farstutrappar.

under min två och en halv vecka långa militärtjänstgöring,

så var vi vid ett tillfälle ute för att åla och hasa över

ett fält med meterhögt gräs.

efter någon halvtimma skrek befälet:

- vi bryter där, alla ställer sig genast upp!

vi gjorde som det finniga befälet bad oss. men han

var ändå inte riktigt nöjd.

- alla skall ställa er upp! det gäller även dig göransson!

problemet var bara att göransson redan

stod upp. visserligen i en decimeter djup svacka,

men lik väl ståendes på fötter.

göransson kokade av ilska, men han bet ihop.

vi andra kunde alla se, hur han svalde ner ännu

en stor tugga hat i sitt redan välfyllda bröst.

sin vrede misstänker jag han tagit ut på sin omvärld,

många gånger om sedan den där dagen på fältet.


--------------

petter settmans snusklek avslöjad

strippade i kabinen – planet fick vända

så klär vi oss på stranden 2011

expressen – berättade som berör

------

å vad alla är så djävla duktiga.

igår ställde man frågan till ”vanligt” folk i p1:

- är det okej att ta en kvarts tupplur på arbetstid,

om det gör dig effektivare?

vad tror ni folk svarade?

- oj oj oj, vad är det för jobb som man kan ta en

kvarts extra rast. själv är jag glad ifall jag hinner

med en femminuters lunch.

- sova kan man göra på natten.

- i min bransch finns det inte en minut över

till annat än arbete.

BULLSHIT

jag skulle kunna räkna upp tusen yrken, där det

minsann inte jobbas oavbrutet i åtta timmar.

arbetsplatser där det finns mer än

en kvart att tryna på.

men det är egentligen inte sakfrågan som upprör mig.

det är redigpelle-attityden.

frågar man folk om vilket deras favoritprogram på tv är?

så svarar 8 av 10 att de sällan har tid eller lust att se på tv.

SKITSNACK

det är bara kolla alla mätningar som görs angående tv-tittade.

var gömmer sig alla dessa miljoner tittare?

frågar man människor om deras matvanor, så får man

veta att alla äter och köper ekologiska grönsaker.

de är noga med ursprung och innehåll.

JAHA?

vem är det då som mölar i sig tonvis av chips,

läsk och gorbys piroger?

vem köper alla hel och halvfabrikat och

frukostflingor gjorda av socker?

vem försöker dom lura?

------

- det gick bra.

det är inget citat ni läser. men jag har en känsla av att

det är precis så som ingmar stenmark sammanfattar

sin insats i mästarnas mästare 2011.

inte jättebra, inte perfekt och inte superbra.

utan just – bra.

och visst såg ingemar både nöjd och lycklig ut, då han

utklassat snubbelfot. men mest av allt, så såg ingemar

lättad ut. nöjd över sin prestation, lycklig över att

motsvarat svenska folkets förväntningar – ännu en gång.

jag minns, om än inte glasklart, när stenis åkte skidor på tv.

jag minns också tillfällen då tv:n rullades in i klassrummet,

och klassen väntade på stenmarks andra åk.

vad jag minns, så vann han varje gång.

han vann nästan jämt – och ändå var man så inibänken

nervös. men det tror jag mest kom sig av att sven ”virrpannan”

plex pettersson*, spred sin nervositet till tittarna

(så snart ingemar startat, så sprang mamma och gömde

sig på toaletten. efter två minuter hörde man hennes oroliga

stämma: vann han?).

efter skolan spände jag på mig miniskidorna och lekte

världscupen tills det att man inte såg skidspetsarna framför

sig. i en ynklig backe med svag lutning, iklädde jag mig rollen

som phil och steve mahre. sedan åkte jag som bojan krizaj,

anderas wenzel och piero gros.

sist ut var alltid stenmark, jag ”luftade” mina skidglasögon**

och gav mig iväg.

och precis som på tv så vann ingemar varje gång (även de

gånger då jag lyckades med konststycket att ramla).

han var en stor idol då, och är en stor idol idag.

inga stora gester, inga divalater och inga stora ord***.

det är – bra.

* jo, han var virrig redan då.

** det var innan man började kalla skidglasögon för goggles.

*** kan tyckas märkligt att min andra stora idol heter zlatan.

nu är det klart!

per schlingman har sagt ja, till att

medverka i en ny säsong av höjdarna.





---------

måste tala lite tv nu – innan det att

soffsittarsäsongen är till ända.

kan helt enkelt inte hålla mig längre –

mästarnas mästare, anders limpar!?!

vad är det för fel på anders limpar???

karlsloken är ju fullkomligt inkompetent!

han är så genomusel att det snuddar

vid det absurda.

varje gång, samma visa.

- idag skall deltagarna hålla balansen.

klipp till anders limpar:

- detta är en gren som passar mig.

naturligtvis är anders en av de första

att stå på näsan.

- idag skall deltagarna räkna krukor.

klipp till limpar:

- här borde jag ha en god chans.

sen visar det sig att anders inte kan räkna

krukor, eller något annat heller för den delen.

anders kan inte kasta pil, inte simma, inte

hoppa, inte lägga saker på minnet, inte knyta

sina egna skor…

och allt detta utan minsta finess.

om han bara kunde vara usel på ett dråpligt

och underhållande sätt. men nej – det gör ju

ont i hela kroppen på en, då man ser hur han

fumlar och snavar som en papphammar helt

utan komiska poänger.

fatta att den liraren spelat fotboll i högsta serien?

------

utan att blinka, påstår jag att jag kan min bibel.

detta utan att jag för den skull själv mött jesus.

vad jag vet så har vi inte ens sprungit förbi varandra.

men boken och berättelserna har jag fascinerats

av, sedan jag var barn.

man kan som bekant läsa bibeln som fan.

alltså som fan läser bibeln.

enligt mig kan man läsa bibeln precis hur man vill.

själv fastande jag för berättelserna om kain & abel,

simson & delila, den prövade job och några

andra sköna lirare.

men allra mest, har jag gillat att läsa om vad

jesus hittade på för att få tiden att gå.

lite ironiskt kan det då tyckas, att mina favoritskrönor,

är dem som handlar om vad jesus hade för sig kring påsk.

med tanke på att det var just efter påsk, som jesus sedan

inte hade för sig så mycket mer – alls.

påsken är också bibelns snyggaste och mest

effektfulla avsnitt.

redan söndagen innan äggätarhelgen, red jesus sin

åsna in i jerusalem genom ett folkhav som hurrade,

bockade och bredde ut palmblad och mantlar på hans väg.

visst låter det snyggt?

lite som när elvis gör entré i aloha.

och även om jesus säkert mått bättre. så är hans

golgatavandring längs via dolorosa, med korset

på axeln - bibelns antiklimax i snyggt upplägg.

sen tycker jag att man tappar tråden något,

då jättestenen är flyttad å jesus är huxflux borta!?!

men även bibeln har sina fläckar.

glad påsk.

-----------