horsebaby

är det inte så, att det mesta redan är gjort?

eller är det bara jag som upplever att mänskligheten

fastnat i en evighets loop?

nu syftar jag egentligen inte på att födas, växa upp,

yngla av sig, köpa en bluff-lägenhet i spanien och sedan dö.

nej istället vill jag sätta fingret på den, som jag upplever

desperata mänskliga jakten på att ständigt vara unik.

oavsett ifall det handlar om skruvad musik, knasiga filmer

eller konstfackstudenter som fejkar självmordsförsök.

allt känns gjort.

det finns alltid en möjlighet att referera till ett

tidigare exempel på samma tema.

därför är det ingen som orkar mer en att höja ett halvt

ögonbryn över skandalen, fenomenet eller skrällen.

kanske borde tv, film, konst och musikbranschen göra

som man tvingats göra inom sportens värld. även om

sporten inte vågat ta steget fullt ut och stryka alla rekord

satta innan 1980.

bränn alla böcker (även de sanna) och konstverk, radera

musikfilerna (ctrl alt + delete), och lägg samtliga filmer

uppe på vhs:en så att de avmagnetiseras.

sen kan vi börja om.

tänk vad befriande det vore att få uppröras av att någon

sa pitt i tv, sjöng om sprit eller avbildade jesus utan skägg.

och så lätt det sen vore att återigen få vara unik, att få vara först.

- - - - - - - - -