justin bibel
utan att blinka, påstår jag att jag kan min bibel.
detta utan att jag för den skull själv mött jesus.
vad jag vet så har vi inte ens sprungit förbi varandra.
men boken och berättelserna har jag fascinerats
av, sedan jag var barn.
man kan som bekant läsa bibeln som fan.
alltså som fan läser bibeln.
enligt mig kan man läsa bibeln precis hur man vill.
själv fastande jag för berättelserna om kain & abel,
simson & delila, den prövade job och några
andra sköna lirare.
men allra mest, har jag gillat att läsa om vad
jesus hittade på för att få tiden att gå.
lite ironiskt kan det då tyckas, att mina favoritskrönor,
är dem som handlar om vad jesus hade för sig kring påsk.
med tanke på att det var just efter påsk, som jesus sedan
inte hade för sig så mycket mer – alls.
påsken är också bibelns snyggaste och mest
effektfulla avsnitt.
redan söndagen innan äggätarhelgen, red jesus sin
åsna in i jerusalem genom ett folkhav som hurrade,
bockade och bredde ut palmblad och mantlar på hans väg.
visst låter det snyggt?
lite som när elvis gör entré i aloha.
och även om jesus säkert mått bättre. så är hans
golgatavandring längs via dolorosa, med korset
på axeln - bibelns antiklimax i snyggt upplägg.
sen tycker jag att man tappar tråden något,
då jättestenen är flyttad å jesus är huxflux borta!?!
men även bibeln har sina fläckar.
glad påsk.
-----------