det var kul att komma fram.
en säljare ringde och ville kränga brandsäkerhetsutrustning.
säljaren, som redan från början låter
osäker på rösten:
- jag tänkte höra hur väl ditt hem
är rustat för eventuella bränder?
- fråga på.
- har du brandvarnare?
- jepp.
- hur många då?
- två stycken, ljuger jag.
- brandsläckare?
- jajamän, ljuger jag vidare.
- vad för slags släckare?
- pulver, svarar jag eftersom jag förmodar
vad det är han vill sälja.
- pulver, sa du?
- jepp.
nu börjar säljardjävulen låta lite stressad.
- jaha ja, har du någon koll på när du köpte
den där brandsläckaren?
- ja du, svarar jag och låtsas fundera en stund.
det måste väl ha varit för tre veckor sedan.
nu hör jag hur han suckar tungt.
- men har du någon brandfilt hemma?
han verkar för ett ögonblick återfått modet.
- självklart, det har väl alla. svarar jag och ser
hur min näsa växer ytterligare en halv meter.
nu börjar den ynkliga människan slå i sina pärmar,
samtidigt som han långsamt fortsätter:
- men.... har du.... någon...
här känner jag att det är dags att avsluta min charad:
- nähä hörrudu, det verkar som jag är
hyfsat förbered för brand, inte sant?
- mmm.
- tack för att du ringde.
- mmm.
klick
--------------------------------