det var kul att komma fram.



en säljare ringde och ville kränga brandsäkerhetsutrustning.



säljaren, som redan från början låter

osäker på rösten:

- jag tänkte höra hur väl ditt hem

är rustat för eventuella bränder?

- fråga på.

- har du brandvarnare?

- jepp.

- hur många då?

- två stycken, ljuger jag.

- brandsläckare?

- jajamän, ljuger jag vidare.

- vad för slags släckare?

- pulver, svarar jag eftersom jag förmodar

vad det är han vill sälja.

- pulver, sa du?

- jepp.


nu börjar säljardjävulen låta lite stressad.

- jaha ja, har du någon koll på när du köpte

den där brandsläckaren?

- ja du, svarar jag och låtsas fundera en stund.

det måste väl ha varit för tre veckor sedan.

nu hör jag hur han suckar tungt.

- men har du någon brandfilt hemma?
han verkar för ett ögonblick återfått modet.

- självklart, det har väl alla. svarar jag och ser

hur min näsa växer ytterligare en halv meter.


nu börjar den ynkliga människan slå i sina pärmar,

samtidigt som han långsamt fortsätter:

- men.... har du.... någon...

här känner jag att det är dags att avsluta min charad:
- nähä hörrudu, det verkar som jag är

hyfsat förbered för brand, inte sant?

- mmm.

- tack för att du ringde.

- mmm.




klick


--------------------------------

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0