horsebaby

på väggen bakom katedern stod den att

läsa i blänkande guldfärgade bokstäver,

den gyllene regeln.

till vänster en tramporgel med psalmboken uppslagen.

en färgglad bild av jesus på korset och bokmärkesänglar.

psalm på morgonen, bordsbön vid lunch och gärna någon

stämningsfull visa om josef och maria vid dagens slut.

a som i apa, b som i banan och m som i moses.

vår fröken ulrika, som oftast gick klädd i folkdräkt.

var som jag minns det, en mycket from tant.

kan inte minnas att hon någonsin höjde rösten åt

någon av oss elever. å andra sidan så minns jag

också klassen, som en skock menlösa lamm.

ett minne har dock etsat sig fast starkare än andra.

dagen före avslutningen till sommarlovet, var klassen

traditionsenligt och övade körsång i den kyrka som

låg tjugofem meter ifrån skolan.

då drillandet var avslutat, tog vår fromma lärarinna

mig åt sidan. hon såg på mig med sina

vänliga ögon och viskade diskret:

- det räcker med att du mimar  imorgon. ingen

kommer upptäcka att du inte sjunger.

där avslutades en sångkarriär som aldrig riktigt fick sin start.

- - - - - - - - - - -