tjat om mat
det påstås att tjat inte hjälper.
skitsnack, säger jag.
då jag påverkas av debatten om allt djävla
socker vi svenskar stoppar i oss, så är jag
milt uttryckt ganska nitisk när det kommer
till att våra barn skall äta minst två rekorderliga
och nyttiga måltider per dag.
för att lyckas med min målsättning så
försöker jag finna på nya recept samt tjata.
vid de tillfällen tjat inte fungerat så har jag istället
plockat fram ess nummer två ur rockärmen:
(jag har alltid rock på mig då jag lagar mat) skrämmas.
jag beskriver i detalj hur feta, glåmiga och tandlösa
barnen kommer att vara inom ett halvår ifall de väljer
att inte äta mina nyriva morötter.
jag kan idag stolt konstatera att mitt enträgna tjat och
mina makabra skräckhistorier uppnått önskad effekt.
då barnen självmant, nåja, avstår allt för mycket
socker och med god aptit istället frossar i selleri,
vitkål och norrlandspölsa.
ni kanske kan föreställa er känslan av triumf då orden:
vi vill ha – mer spenat
ekar mellan väggarna i vårt lilla kök.
-------------- --------- -----------
