horsebaby

jag har nästan läst:

det skall bli ett sant nöje att döda dig. av magdalena graaf.

tjejbok, jo jag vet.

att jag nästan läst boken, förklaras med att jag

läst allt utom de två-tre sista kapitlen.

det finns nämligen ett problem med "sanna"

berättelser från livet. att det är bara när det är eländigt

och djävligt, som det är intressant att läsa om.

de avsnitt i boken där maggan får stryk och flyr land

och rike runt efter skydd, är betydligt mer spännande

läsning. än avslutningen på boken, som jag inte orkade

läsa färdigt, där magdalena skaffar nya bröst och umgås

med kändisar.

bara snittar och champagne, inte en örfil i sikte.

nu är säkert tanken att läsaren skall glädjas åt avslutningen.

och visst, jag tycker också att det är bra

att maggan slipper spö från någon galen finne.

men att boken skulle sluta lyckligt visste man redan från början.

av samma skäl, såg jag inte de sista tio minuterna på titanic.

undra vad som kommer att hända nu?

jag gillar inte klassiker och givna slut, helt enkelt.


------------------------------------------------