titta, kom och titta...


igår, herr landshövding. för någon månad

sedan, maggie vaknar på balkongen (som kunde

haft undertiteln: jag somnar i soffan).

konstaterar torrt att svensk dokumentärfilm inte

håller någon vidare klass. betänk att både dessa

filmer var nominerade till en guldbagge detta år.


sällan har beskrivningen "roligt som att

se färg torka", stämt in så väl.

när man igår under femminuters sekvenser

fick se anders björck läsa sin post, kunde man

faktiskt ana hur färgen på väggen bakom

honom passade på att torka lite extra.

nästan lika trist var det att se maggie städa

sin balkong eller handla tomater.


nu visar det sig dock att denna

socialrealism går hem hos kritiker och

andra djupingar (läs hynek pallas på svd).

det jag upplevde som trist och intetsägande,

är tydligen stor konst och drömsk kvalitet.


måste göra något åt min smak, eller åtminstone
lära mig att uppskatta en nystruken vägg.


---------------------------------------------------------


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0