titta, kom och titta...
igår, herr landshövding. för någon månad
sedan, maggie vaknar på balkongen (som kunde
haft undertiteln: jag somnar i soffan).
konstaterar torrt att svensk dokumentärfilm inte
håller någon vidare klass. betänk att både dessa
filmer var nominerade till en guldbagge detta år.
sällan har beskrivningen "roligt som att
se färg torka", stämt in så väl.
när man igår under femminuters sekvenser
fick se anders björck läsa sin post, kunde man
faktiskt ana hur färgen på väggen bakom
honom passade på att torka lite extra.
nästan lika trist var det att se maggie städa
sin balkong eller handla tomater.
nu visar det sig dock att denna
socialrealism går hem hos kritiker och
andra djupingar (läs hynek pallas på svd).
det jag upplevde som trist och intetsägande,
är tydligen stor konst och drömsk kvalitet.
måste göra något åt min smak, eller åtminstone
lära mig att uppskatta en nystruken vägg.
---------------------------------------------------------