post traumatiskt
hej. nu har jag varit och bajsat i din brevlåda igen.
det blev en ganska skalpig kladd i dag också.
denna vecka tror jag nog att jag lyckats klämma ut
närmare ett kilo, bara i din låda.
hälsningar posten.
ungefär så känner jag över den direktreklam vi får
med posten – varje dag. döda inte budbäraren,
(brevbäraren i det här fallet) brukar det heta. och visst,
det inte posten själva som spottar ur sig tonvis av
torftiga trycksaker på taskigt papper. min primära
fråga är – vad skall vi ha det till?
själv tar jag bunten ur brevlådan, går de tio meterna
till pappersinsamlingen och släpper avskrädet så att
de åter får sällskap av sina bröder och systrar.
det verkar nämligen som de flesta i huset gör
exakt samma sak.
men kollar du inte igenom högen efter bra erbjudanden?
är det vissa som frågar. - host, host, bra erbjudanden?
handen på hjärtat, när fick ni senast ett bra erbjudande
via posten?
kom till fiffel & hifi och köp en ny jätteplatt tv, så får du
1000 spänn för din gamla tv.
tjenare. vilket klipp.
jag kan utan att blinka pruta ner samma tv med minst
det dubbla, utan att ha så mycket som ett bildrör som
inbyte. det är väl inget erbjudande? det är trams.
och visst känner man sig lite unik, med tanke på att det
bara är 4 miljoner andra hushåll som får samma möjlighet.
att man fortfarande plöjer nere sådana summor i färgat
skithuspapper, tycker åtminstone jag är konstigt.
men varför skaffar du inte en sådandäringa lapp med texten:
ingen reklam tack.
av samma anledning som att jag inte bär blåfärgplastade
skoskydd hos tandläkaren - det ser så fånigt ut.
-------
