våga göra slut
någon mer än jag som är trött på den filmtrend
som verkar vara för evigt. filmer utan slut.
jo jag vet, slut är svårt. behöver bara se på mina
egna blogginlägg. de har sällan varken början
eller slut. böcker man läser, brukar som regel
ha slut- dåliga slut. vet inte hur många böcker jag
läst och blivit besviken på slutet. förmodligen därför
som jag nästan aldrig läser ut böcker.
då det återstår ungefär ett till två kapitel, så lägger
jag helt enkelt ner boken. när det kommer till böcker
så föredrar jag inget slut alls, framför ett skräpigt slut.
men då det kommer till filmer, så är jag av motsatt
åsikt – hellre ett kackigt slut än slutlöst.
senast igår såg jag en film som kändes helt okej.
när jag kurade ihop mig lite extra i soffan för att bjudas
på upplösningen – kom istället eftertexterna. jaha?
nu är det meningen att jag själv skall fundera på vad som
hände sen. kul – nyskapande. jag tycker det är fegt.
skall man berätta en historia, så skall man djävlar i mig
berätta slutet också – fan.
sedan får det gärna vara ett glatt slut för min del.
som det där i jönssonligan-filmen, då doris köpt kuddarna
på ikea fulla med pengar, från kuppen de misslyckades
med i början. det är vad jag kallar ett bra slut.
---------------------
