när var hur?


på en buss sitter en äldre herre, en mamma

med ett barn och en tonårstjej i punkutstyrsel.

det lilla barnet sitter och sparkar den äldre

herren på smalbenet. trots att mamman ser

vad hennes barn har för sig, så tillrättavisar hon

inte barnet. då det envetna sparkandet börjar

gå den äldre herrn på nerverna, så vänder han

sig till mamman och ber henne att säga till

sitt barn att sluta sparka.

- det kan jag inte göra, då jag tillämpar fri

uppfostran, blir hennes svar.

och barnet fortsätter att sparka.

 

två hållplatser senare skall tonårsflickan kliva av.

då hon ställt sig upp så tittar hon på mamman, och

spottar sedan en stor loska i hennes ansikte.

- jag har växt upp med fri uppfostran, säger den

punkiga flickan och kliver av bussen.

 

detta handlar naturligtvis om en skröna. en modern

fabel där tanken är att vi som lyssnar också

skall lära oss något.

 

jag minns då jag gick i skolan och skulle berätta just

den här historien för en klasskompis. han var den

typen av människa som inte kan lyssna till en berättelse

utan att ständigt ifrågasätta – allt.

 

det lät ungefär såhär:

- på en buss sitter en äldre herre, en mamma

med ett barn och en tonårstjej i punkutstyrsel.

- hur gammalt är barnet?

- vet inte exakt, sex kanske?

- okej.

- det lilla barnet sitter och sparkar den äldre

herren på smalbenet…

- vadå, satt dom mitt emot varandra då eller?

- förmodligen.

- vad är det för buss där man sitter mitt emot varandra?

- det finns sådana bussar.

- jag har då aldrig sett någon.

- hur som helst... ungen sparkar den äldre herrn på benet…

- dom kan ju suttit bredvid varandra också.

- kör på det. trots att mamman ser

vad hennes barn har för sig, så tillrättavisar hon

inte barnet…

- men då måste de ju suttit mitt emot varandra ändå. hur

skall annars mamman kunna se vad ungen gör?

- du vi skiter i det här nu.

- vadå var historien slut där?

- nej, men jag orkar inte berätta färdigt..

- skitdålig historia. jag trodde den hade någon form av poäng.


---------


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0