horsebaby

det räcker nu. det är slut.

fatta det? ge upp.

sluta klänga dig kvar.

vi orkar inte med dina desperata

försök att lappa ihop något - till

vad det än gång var.

det finns inget att bygga på – inga

känslor att besvara.

kan du inte bara dö?

snälla saab, dö!

-------

å vad alla är så djävla duktiga.

igår ställde man frågan till ”vanligt” folk i p1:

- är det okej att ta en kvarts tupplur på arbetstid,

om det gör dig effektivare?

vad tror ni folk svarade?

- oj oj oj, vad är det för jobb som man kan ta en

kvarts extra rast. själv är jag glad ifall jag hinner

med en femminuters lunch.

- sova kan man göra på natten.

- i min bransch finns det inte en minut över

till annat än arbete.

BULLSHIT

jag skulle kunna räkna upp tusen yrken, där det

minsann inte jobbas oavbrutet i åtta timmar.

arbetsplatser där det finns mer än

en kvart att tryna på.

men det är egentligen inte sakfrågan som upprör mig.

det är redigpelle-attityden.

frågar man folk om vilket deras favoritprogram på tv är?

så svarar 8 av 10 att de sällan har tid eller lust att se på tv.

SKITSNACK

det är bara kolla alla mätningar som görs angående tv-tittade.

var gömmer sig alla dessa miljoner tittare?

frågar man människor om deras matvanor, så får man

veta att alla äter och köper ekologiska grönsaker.

de är noga med ursprung och innehåll.

JAHA?

vem är det då som mölar i sig tonvis av chips,

läsk och gorbys piroger?

vem köper alla hel och halvfabrikat och

frukostflingor gjorda av socker?

vem försöker dom lura?

------

innan mobiltelefonerna, så talade man av

förklarliga skäl telefon i hemmet.

inte sällan så stängde man in sig i ett rum,

för att få tala ostört och i enskildhet.

numera talar man telefon precis var som

helst: på bussen, i matkön, på bion, på

lunchrestaurangen, på gymmet, på stranden…

ni fattar nog nu.

nu är det inte längre någon som bryr sig

om enskildhet, utan låter käften gå omgiven

av ett hel buss med främlingar.

detta känner vi till.

men något som är nytt, åtminstone för mig,

är att folk numera talar lika ogenerat med

varandra i verkliga livet.

fattar ni vad jag menar?

på lunchrestaurangen släpper man på sina

hämningar - helt utan mobiltelefon.

man talar högt och brett om sådant som

åtminstone jag tycker är lite privat.

- MIN BÖLD I RÖVEN KLIAR SÅ!

- DET ÄR VÄL INGET. TÄNK PÅ MAGGAN, VARS

MAN ÄGER KIOSKEN PÅ STORGATAN.

HAN MISSHANDLAR HENNE VARJE HELG!

- DU MENAR MAGGAN NYQVIST PÅ

NORDBANKEN? DET KAN VÄL INTE HON HA

SÅ ONT AV, SÅ SOM HON PIMPLAR RÖDVIN

PÅ HELGERNA!

är detta vad vi menar med ett öppnare samhälle?

--------------------

katastrofvädret, kaosvädret,

chockkylan, skräckvädret…

det är vad expressen och

aftonbladet kallar det, som

förut kallades för vinter.


---------

på en buss sitter en äldre herre, en mamma

med ett barn och en tonårstjej i punkutstyrsel.

det lilla barnet sitter och sparkar den äldre

herren på smalbenet. trots att mamman ser

vad hennes barn har för sig, så tillrättavisar hon

inte barnet. då det envetna sparkandet börjar

gå den äldre herrn på nerverna, så vänder han

sig till mamman och ber henne att säga till

sitt barn att sluta sparka.

- det kan jag inte göra, då jag tillämpar fri

uppfostran, blir hennes svar.

och barnet fortsätter att sparka.

två hållplatser senare skall tonårsflickan kliva av.

då hon ställt sig upp så tittar hon på mamman, och

spottar sedan en stor loska i hennes ansikte.

- jag har växt upp med fri uppfostran, säger den

punkiga flickan och kliver av bussen.

detta handlar naturligtvis om en skröna. en modern

fabel där tanken är att vi som lyssnar också

skall lära oss något.

jag minns då jag gick i skolan och skulle berätta just

den här historien för en klasskompis. han var den

typen av människa som inte kan lyssna till en berättelse

utan att ständigt ifrågasätta – allt.

det lät ungefär såhär:

- på en buss sitter en äldre herre, en mamma

med ett barn och en tonårstjej i punkutstyrsel.

- hur gammalt är barnet?

- vet inte exakt, sex kanske?

- okej.

- det lilla barnet sitter och sparkar den äldre

herren på smalbenet…

- vadå, satt dom mitt emot varandra då eller?

- förmodligen.

- vad är det för buss där man sitter mitt emot varandra?

- det finns sådana bussar.

- jag har då aldrig sett någon.

- hur som helst... ungen sparkar den äldre herrn på benet…

- dom kan ju suttit bredvid varandra också.

- kör på det. trots att mamman ser

vad hennes barn har för sig, så tillrättavisar hon

inte barnet…

- men då måste de ju suttit mitt emot varandra ändå. hur

skall annars mamman kunna se vad ungen gör?

- du vi skiter i det här nu.

- vadå var historien slut där?

- nej, men jag orkar inte berätta färdigt..

- skitdålig historia. jag trodde den hade någon form av poäng.


---------

kunde inte somna igår kväll, vilket fick mig

att fundera kring följande scenario.

låt säga att man blir skeppsbruten på en öde

ö utan sötvatten, palmhjärta och kokosnötter.

det finns alltså ingenting att dricka.

så flyter det iland tjugo flaskor rom.

skulle man då kunna tillfredställa

sitt vätskebehov - någorlunda?

hade kroppen accepterat att bara dricka rom?

hade man varit full hela tiden - full och skeppsbruten?

eller är kroppen så finurligt kreerad att den

skulle kunna bortse från alkoholen och

bara tillgodogöra sig vattnet?

en flaska med rom innehåller ju trots

allt nästan bara vatten.

jag ställer frågorna, någon sitter inne med svaren.

shout!

tänk om det dessutom flöt iland en låda

med mariekex och guldnougat.

---------

i debatten frågar man sig varför det är så få män som

engagerar sig i jämställdhetsarbetet? ja ni, varför är det så

få högerhänta som kämpar för de vänsterhäntas rättigheter.

föreställningen att det finns massa män som kallar sig

feminister och vill ändra livsstil, kanske ta ett steg tillbaka på

arbetsmarknaden - är betydligt överdriven.

jag misstänker att männen är svårmotiverade, med några

få undantag som t ex en polischef som gillar att föreläsa.

-----------

- flyter dom?

det är ingen som ställt frågan. och kanske är

det inte så konstigt. det finns några få saker

som man tar för givet här i livet – även om

man tydligen inte borde.

men det är klart, köper jag en livboj så förutsätter

jag att den flyter (även då den blivit blöt).

då det känns som dess enda uppgift.

livet som livboj borde vara enkelt.

livbojen:

- viken är min uppgift?

mannen som kan tala med livbojar:

- du skall hänga här på kroken, och om någon

behöver dig, så kastas du i vattnet.

livbojen:

- och vad gör jag då?

mannen som kan tala med livbojar:

- flyter.

livbojen:

- flyter? inget annat?

mannen som kan tala med livbojar:

- nix. det är allt du skall göra – flyta.

trots detta finns det mängder av båtar utrustade

med livbojar som inte flyter. sålda av samma firma

som även tillhandahåller trasiga glödlampor, tomma

mjölkpaket (att ställa i kylen) och använt toapapper.


-------------------

jag har kommit över listan på tänkbara

spekulanter att köpa saab.

ferrari (en annan sportbilstillverkare

som absolut tycker att saab skulle

kunna stärka deras varumärke)

facit

tror att deras erfarenheter då skrivmaskiner

och miniräknare blev omodernt, skulle

kunna vara till nytta nu.

jultomten

som enligt saab är väldigt seriös med sitt bud.

ett troll

ja, varför inte?

-- -- -- -- -- -- --

jag gillar skåningar, tycker dessutom

att skånska är en charmig och ganska

vacker dialekt.

har för vana att försvara skåningarna,

deras halvslappa stil och grötiga uttal.

därför blir jag så besviken och trött på

när det är just gåsapågar som gång efter

gång häver ur sig ren rasistisk propaganda.

nu senast handlar det som bekant om

invånarna i vellinge. där svt igår lyckats

samla ihop en fyra pösmunkar, som inte

kunde hålla tillbaka sin rädsla och avsky

för människor utanför skånes gränser.

skåne där människorna anses vara

så kontinentala, så öppensinniga

och gemytliga.

varför sviker ni mig, gång på gång?


----------------

kwast och quick, skulle kunna vara

namnet på två fumliga banditer i en

astrid lindgren bok, eller möjligen två

korkade konstaplar i en annan.

nu är dom inte det.

utan istället en överåklagare utan

skrupler och en mycket sjuk farbror

som kanske mördat folk.

jag blir som vanligt väldigt tveksam

då jag ser råstams dokumentär om

utredningen kring quick och hans gärningar.

inte kan väl det få gå till såhär? inte kan

det väl stämma att man låter en snubbe hög

som två höghus gå och jiddra på grusvägar

och dikta historier, den ena värre än den andra?

inte gräver man upp varenda dunge

han pekar på, utan att först fundera på

sanningshalten i det han säger?

inte godkänner man hans erkännande för mord,

som han bevisligen inte begått. åtminstone inte

då det visar sig att offren lever?

inte kan det väl vara så, att det sitter en handfull

mördare och lugnt röker pipa i bästa fåtöljen,

då de vet att kwast och hans anhang är övertygade

om att det är quick som mördat?

nä. såntdäringa händer ju bara på film.

kanske inte i astrid lindgrens filmer, men

i sånnadärna fåniga och ologiska fiktioner.


-----------------

först:

- vadåför influensa sa du? svin!?!

nämen gud vad läskigt.

we all gonna die!

senare:

- ett fat handsprit tack, och

en pall munskydd. pandemi,

pandemi! hur många

sprutor per person sa du?

nu:

- svininfluensan menar du? äsch,

lite snuva har ingen dött av.

de skulle bara våga närma sig mig,

med det där otäcka vaccinet.


-- -- -- -- -- --- ---- ----- ------

det kunde man ju räkna ut

med ett halvt arsle.

linda skugge tycker att anna anka

är begåvad, sympatisk och jordnära.

en åsikt som var lika oväntad som

foppas femtioelfte comeback.

jag tycker att linda skugge är

förutsägbar, korkad och patetisk.

--------------

vad har det tagit åt detta fäderneslands experter?

tv, radio och tidningar (inte kvällspressen naturligtvis)

kontaktar dem för klarläggande och uttalande om

diverse spörsmål.

då förväntar åtminstone jag mig, att man skall

få höra sanningen och späckas med fakta.

jag menar, det är experten som talar.

men inte då.

landets experter har kollektivt förlorat självförtroendet,

eller så finns det inte längre några sanningar i världen.

det mest konkreta du kan få ur en expert idag, formuleras:

- man kan inte utesluta att...

- det finns vissa tecken som..

- man kan inte helt bortse ifrån att...

hala som ålar och mesiga som bobo*, sitter de

 och svamlar ur sig en massa halvfärdiga teorier.

ta bara grissjukan som det ältas så om i media.

vetefan hur många "experter" som till dags datum

uttalat sig. men är det någon som säger något - icke.

nä, nä.

spekulera går bra, men för det behöver man

väl för fan inte vara expert.

* bobo.

sveriges i särklass mesigaste seriehjälte någonsin.

en trollbjörn, ja ni hör ju, som umgås men en

hårig klump, en docka och en poetisk älg.


------------ ---------------- ---------------- -------------

fem små pojkar från state of indiana, alla med svartburrigt hår.

en balla ur, byggde om sig och mula, så var dom bara jackson four


¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

jag var väldigt tidig med mobiltelefon, mitt

arbete "krävde" det. så tidig att människor vände

sig om när det ringde i den, och stirrade på

mig då jag satt och pratade i den.

satt! jo det är sant, under den första tiden som

jag hade mobiltelefon så kunde jag sitta still

och prata. nu måste jag vanka av och ann, så

snart jag talar i telefon.

hur som helst, jag hade haft min mobil i kanske

tre veckor och svarat på sådär, ett samtal.

eftersom det var så ovanligt med mobiltelefon på

den tiden så var det nästan aldrig någon som

ringde på mitt 010-nummer. inte ens min

arbetsgivare, som var dem som försett mig

med min bärbara panasonic.

jag satt alltså på tåget i en vagn full av pendlare.

då min telefon började att ringa, en kraftig och

ljudlig signal spred sig genom vagnen.

RING - RING - RING

det tog första några sekunder innan jag

fattade att det var telefonen som ringde.

när jag väl insåg att så var fallet, så tyckte jag att

det var så oerhört pinsamt att jag lät bli att svara.

min första tanke var att jag kunde agera som om

det var någon annans telefon som ringde.

RING - RING - RING - RING

efter sådär en halvminut, så hade jag vagnens

samtliga blickar riktade emot mig.

inga speciellt ilskna blickar, snarare konfunderade.

alla tycktes tänka samma sak:

varför svarar han inte, är han månne stendöv?

jag förstår nu, att det hade varit mycket

mindre pinsamt att svara, än att som nu låtsas

att jag inte hör signalen.

RING - RING

så låtsas jag rycka till som om jag suttit försjunken

i djupa tankar, trasslar med stor möda upp min

jättelur ur innerfickan, och svarar.

nu har precis var och varenda människa i vagnen

full fokus på mig och min varma telefon.

jag trycker på grön lur och möts av ett TUUUUUUUUUT.

det snurrar i min skalle, jag känner mig svettig och

illamående. blickarna från mina medresenärer

skär små snitt i huden.

- dom la på.

säger jag högt och tydligt?!? varför då? varför berättar

jag det för en vagn full av främlingar?

nu ler dom emot mig, så som man ler emot en idiot.

jag kan ana hur de väser åt varandra: le, le det gillar dom.

själv är jag alldeles tom inombords, som

ett urladdat mobiltelefonsbatteri.

- - - - - - - - - - -- - - - --- --- ----- -- - -- - ---

- jag vill tala med anders. (redan stressad och irriterad på rösten)

- här bor igen anders.

- nähä, och vart har jag ring då? (märkbart irriterad)

- fel förmodligen.

- suck (tydligt markerad)

och där efter läggs luren på.

varför saknar så många felringare hyfs?

en lite gulligare variant är denna.

efter det att man svarat så blir det tyst

en lång stund, därefter detta:

- jag sökte anders.

- ja du, här bor ingen anders.

- är du säker på det?

(konstpaus)

- japp, inte en anders.

- men är detta inte 45 47 46 48

- näpp.

- vart har jag ringt då?

- 45 47 48 46.

- ja, det var ju det jag sa.

- nej, du sa 45 47 46 48.

- jaha ja. ja isåfall. då har jag nog ringt fel.

- mmm

- ajö då.
- ajö ajö.

- - - - - - - - - - -- - - - -- -- -- -- - - --

den jägare som sköt en shetlandsponny i tron

att det var ett vildsvin, begick inget brott.

detta har polisens utredare conny carlsson slagit fast.

om detta kan man tycka massor.

kanske kan man tycka att en jägare skulle

kunna se skillnad på en häst och en gris.

kanske skulle man kunna tycka att en jägare

borde veta vad han sköt på - innan han sköt.

men jag noterar istället, att man

satt conny på att utreda en ponny.

sådan är jag.

-------------------------------------------------   --------------