jag vill inte veta
innan mobiltelefonerna, så talade man av
förklarliga skäl telefon i hemmet.
inte sällan så stängde man in sig i ett rum,
för att få tala ostört och i enskildhet.
numera talar man telefon precis var som
helst: på bussen, i matkön, på bion, på
lunchrestaurangen, på gymmet, på stranden…
ni fattar nog nu.
nu är det inte längre någon som bryr sig
om enskildhet, utan låter käften gå omgiven
av ett hel buss med främlingar.
detta känner vi till.
men något som är nytt, åtminstone för mig,
är att folk numera talar lika ogenerat med
varandra i verkliga livet.
fattar ni vad jag menar?
på lunchrestaurangen släpper man på sina
hämningar - helt utan mobiltelefon.
man talar högt och brett om sådant som
åtminstone jag tycker är lite privat.
- MIN BÖLD I RÖVEN KLIAR SÅ!
- DET ÄR VÄL INGET. TÄNK PÅ MAGGAN, VARS
MAN ÄGER KIOSKEN PÅ STORGATAN.
HAN MISSHANDLAR HENNE VARJE HELG!
- DU MENAR MAGGAN NYQVIST PÅ
NORDBANKEN? DET KAN VÄL INTE HON HA
SÅ ONT AV, SÅ SOM HON PIMPLAR RÖDVIN
PÅ HELGERNA!
är detta vad vi menar med ett öppnare samhälle?
--------------------
