horsebaby

jag trodde det var uppspärrade-näsborrars-riksförbund

som höll möte. men det visade sig vara ett antal

polisaspiranter som besökte ekdahl på fyran.

det skulle diskutera hur vida en polis kan göra fel eller ej.

då gick jag och lade mig för att sova.


------

”- ligg kvar, jag upprepar: ligg kvar!

det finns ingen som helst anledning att

kliva ur sängen. arbetsplatser, skolor och

dagis håller stängt. regeringen har utlyst

allmän sovdag! vi råder alla att ligga kvar i

sina sängar, tills det att de vaknar utvilade.

detta är en order: somna om!”

sådär fantiserade jag att han stod och skrek

utanför vårt fönster i morse. tänk er en man

från myndigheterna, iklädd särk och

nattmössa och med en megafon i hand.

hur han går från kvarter till kvarter, hus

till hus och upprepar sitt budskap.

”-ligg kvar, sov ut!”


--- --- --- --- --- --- --- ----

jag har sovit dåligt. varit ofokuserad sedan

det att gick upp ur sängen. känner mig nervös

och har en klump i magen. men efter halv tolv

så hoppas jag att det släpper, och jag kan börja

tänka på något annat.

11.30 avslöjas vem som får nobelpriset i medicin.

och jag har verkligen inte en aning om vem

som får priset, inte den blekaste…

---------

jag ser honom nästan varje dag, en cp-skadad

(förmodar jag) snubbe som löptränar.

hans fötter pekar åt vitt skilda väderstreck,

armarna är förvridna och påminner om

en ekorres framben.

benen är sneda och nacken krökt.

han trotsar väder och vind då han närmast

haltar sig runt på sin ansenliga löprunda.

djävla dåre, har jag tänkt då jag i min varma

bil passerat förbi honom genom snögloppet.

vad driver en människa att plåga en

redan svårt plågad kropp? var finner

han sin motivation att pina sig fram genom

isade kallt regn.

visst, det finns säkert en delförklaring i att

han mår bättre genom löpningen och håller

sin sjukdom stången.

men ändå - vilken vilja, vilken

målmedvetenhet, vilken styrka.

nästa gång jag ser honom, då skall jag banne

mig göra något så extraordinärt som att berätta

hur imponerade jag är av hans bedrift.


------ ----- ----- -----

nu tar bloggen semester och så även jag.

istället lägger jag mitt krut  på att koppla av.

för visst är det så, att även avkoppling

kräver en viss ansträngning.

något jag märkt man blir bättre på med åren.

då jag var ung, yngre än idag.

blev jag stressad av lugnet. kunde knappt

ens se bilder av folk som låg och vilade.

men idag, sen man lärt sig uppskatta minuter

av stillhet (tack min son), då kan jag ställa om

från alert tennsoldat till slapp pösmunk på ett kick.

därför hoppas jag inte på att få så mycket

uträttat under de kommande veckorna.

jag önskar mina läsare en trevlig sommar,

så fick jag gjort något på semestern i varje fall.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

humla

det är ett fint ord.

smaka på det

humla

det är ganska somrigt också.

badring, gräsfläck, glasskiosk,

klotgrill, sololja, hölass, myggbett,

självplock, nässla... nja kanske.

nej, humla från det bli.

__________________

mötte en ytligt bekant på stan.

- jasså är du ledig idag, sa hon.

- nix, är på lunch bara. trodde du att jag skulle

gå på stan i dessa skorna ifall jag var ledig,

svarade jag och pekade ner på mina danska

arbetsskor med kardborreband och stålhätta.

- nej det är klart, och knappast i sådan jacka. hej.

hon skyndade vidare innan jag han svara.

jackan är min privata.

----------------------------------------

jag skiter väl i dawit isaak. bryr mig inte ett

dyft om växthuseffekter och svininfluensor.

vad som händer i mellanöstern rör mig inte

i ryggen. inte ens att gais fick stryk på övertid,

får mig upprörd.

men när man får betala femtio spänn

för en dosa röda lacket på shellmacken.

då djävlar, då är måttet rågat.



++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

köa, är något som svensken är van vid.

och visst fyller kösystemet sin funktion.

ibland har jag dock något svårt att se poängen,

särskilt som någon självutnämnd ordningsman

tar på sig att bilda kön.

häromdagen äntrade jag en tillfällig utomhusrestaurang

med tillhörande utomhusbar.

trots att bardisken mätte några modiga meter, och

var bemannad av en sådär tre, fyra tenders.

så hade besökarna innan mig bestämt sig för att bilda en kö.

vilket skapade ett led på närmare tjugo meter.

onödigt, tyckte jag. och valde att istället gå fram till den

outnyttjade delen av baren, där jag gjorde min beställning.

jag fick min kylda öl och kände mig väl till mods.

men nu kan ni tro det tog hus i helvete.

fyra glest behårade män i femtioårsåldern hade

bevittnat min gärning, och blev om möjligt ännu

rödare i sin plufsiga ansikten.

- vafan gör du? ser du inte kön? fattar du hur länge vi stått här?

visst kan köer funka även vid en bardisk, men inte en kö.

och framförallt inte då det betyder att halva

personalstyrkan står utan arbetsuppgifter.

vilket jag också påpekade.

- det finns väl för fan inget som säger att jag

måste ställa mig i kö? det här är en bardisk

och inget djävla soppkök.

- men alla andra står ju i kö, pucko. tyckte dom.

just då följer tre grabbar mitt exempel, och sedan

några till. en halv minut senare är kön upplöst,

tillintetgjord och redan bortglömd.

nu rasar svullansiktenas världsbild fullkomligt.

- du skulle fan ha stryk din djävul, väser en utav dem åt mig.

- det är det säkert fler som tycker, därför får

ni ställa er i kö.
svarar jag, och sicksackar sedan hastigt bort
genom den upplösta kön.

--- --- --- --- ---- -- --- --- ---- --- -- ---- -- -- ----

här följer några tips, råd och fakta värdefulla för sommaren:

ifall du äter i en hel timma kan du få kramp - bada istället.

har du sniglar i trädgården? - usch vad du är äcklig.

ja - badmintonsetet på statoil skall vara trasig vid inköpstillfället.

könssjukdomar botas inte med salubrin.

möter du en fästing - simulera lågt blodtryck eller spela död.

har du husvagn? - bit ihop, det handlar om max fyra veckor.

alkohol och solsken är en farlig kombination - kröka inomhus.

jobb hela sommaren, spara dagarna för jul i thailand? - trams.

japp - glöden är perfekt då du svalt den sita biten av flintasteken.

men framförallt:

när du passerar ett vägarbete, sänk farten - för fan.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

- hur fan kör du egentligen?

vrålade han röd i ansiktet.

- såhär.

svarade jag, och vred lite av och ann på ratten.

---------------------------------

besökte häromdagen ett köpcenter. passerade då

förbi en butik där tv-spel säljes. vid entrén fanns

ett xbox-spel där man själv fick testa spelet, om

man så önskade.

eftersom jag hade några minuters dödtid till

förfogade, så klev jag in.

2009 års fotbollsspel var vad man fick prova på,

så jag tog tag i en kontroll och försökte mig

på att lira lite grand.

nu är jag ganska oduglig på tv-spel, och blev

därför lite stressad av att butiksägaren gjorde

mig sällskap.

han stod vid sidan om och granskade nyfiket

mitt handlag.

tro det eller ej, efter bara några sekunder så genomför

jag ett prickfritt anfall och avslutar med en riktig strut.

nu fylls jag av självförtroende och kan inte hindra

mig själv från att nonchalant väsa genom mungipan:

- jaha du, det var inte speciellt svårt att göra

mål i det här spelet.

tv-spelsnasaren vid min sida harklar sig försiktigt

och säger sedan:

- nä det är möjligt, men nu är det de andra

laget som du styr.

jag både släppte och förlorade kontrollen

i ett och samma ögonblick. utan ett ord

lämnade jag sedan butiken.


----------------------------------------------------------

jag minns när deklarationen tog

minst ett par timmar att traggla igenom.

hur man satt med papper till knäna

och nötte på sin kalkylator.

summan i ruta 23 skall föras över

till ruta 41 och där läggas samman

med summan i ruta 37. dessa summor,

minus summan i ruta 19. är den

summa du skall skriva in i ruta 52.

flytta nu tillbaka summan i ruta 41

till ruta 17, där den hör hemma.

flytta därefter alla summor minst

ett varv på blanketten.

det var ett helvete, helt enkelt.

men sen, efteråt, då man signerat

på heder och samvete.

fylldes man av en särskild tillfredställelse.

och på något vis tyckte man sig att ha

kontroll över den ekonomiska situationen.

idag litar vi blint på skatteverket,

ägnar inte en tanka till att  jaga avdrag,

utan skickar ett sms.

dags att deklarera:

pip pip - pip pip.

sådär ja, då var det klart.

jag har en känsla av att dom blåser oss.

----------------------- -------- -------

när jag häromdagen var ute på en promenad

vid havet, så kom det plötsligt en kvinna

framrusande till mig. hon var blek och uppriven.

"- kan ni hjälpa min man, skrek hon. han har trillat

ner i vattnet och kan inte komma upp.

snälla, kan du inte hjälpa han?"

jag skakade på huvudet till svar och skyndade

istället hemåt. väl åter i hemmets lugna och trygga

vrå, kunde jag inte sluta tänka på kvinnan och

hennes desperata bön. det var något i tonfallet eller

kanske ordvalet som fått mig att tveka.

honom, heter det väl... "snälla, kan du inte hjälpa honom."

att det skall slarvas så med språket.

- - - - - - - - - - - - -

vågar man äta ägg i påsk?

hur vet man att de där fjädermonstrerna

inte värper glaskross i skal?

------------------

det är efter tre dagars diarré.

man ångrar sitt snåla val, 

då man senast köpte toalettpapper.

lambi extra soft, äsch.

nu har man funnit en bit fisk i findus fiskpinnar,

matsabotaget fortsätter.

hertig av västergötland, äsch. för mig kommer

han alltid vara samma gamla daniel.

kan någon förklara mcd-reklamen för mig?

varför bör barnen inte få reda på, att happy meal

går att få enligt tallriksmodellen? familjen sitter

ju redan på en mcd-restaurangoch käkar?

tänk om och gör rätt, kreatörer.

människor har då ingen humor, och jag förstår dem.

-------------------------------------------

grannar, det är ett djävla folk.

har under min boendekarriär aldrig haft

en granne som fallit mig på läppen.

då har jag ändå avverkat en hel del adresser

och följaktligen också ett stort antal grannar.

men det verkar vara stört omöjligt att bosätta

sig någonstans utan att omringas av

gnällkärringar, besserwissrar och fullblodspervon.

jag menar, vad har en helyllegrabb som jag gjort för ont?

en granntant, som verkligen inte var någon grann tant, anklagade

mig för att ha stoppat torktumlarludd i hennes brevlåda.

nåväl filtret var skinande rent, precis som hon önskat

med sin gnälliga lapp i tvättstugan.

en annan granne påstod att jag kastat tomglas

i tidningsåtervinningen. detta hade han sett genom

sitt fönster på tredje våning.

fan skulle han stå där och glo för? gå å lägg dig!

en tredje granne blev sur för att jag tagit

hans parkeringsplats. oj oj oj, vad han hade besvärligt att

släpa matkassarna och rullatorn några kvarter extra.

så köp inte en massa onödigt då!

nä, grannar ger jag inte mycket för.


- - - - - - - - - - - - - -  - -

dagens inlägg är inställt.



- - - - -- - - -- - - - - - - - -- ---

jag kan inte ansvara för mitt handlande gentemot

nästa människa som totalt okritiskt och oresonligt

kräks upp sin kärlek till thailand framför mina fötter.

nej. jag har aldrig varit i thailand.

men jag har heller aldrig tidigare behövt lyssna

till så många människors fanatiska återgivning

av sin senast drömsemester till:

koh chang, koh man nok, koh samui,

khao lak, koh lanta, kao fjing, fjång,

ping, kao pong, sling, slang, fjing

kao rang....pang, pang, pang...

det sista var ljudet från min smith & wesson,

då jag pepprar skallen på den fånigt

flinande thailandsresenären.

jag skall då fan aldrig åka dit.

för övrigt så anser jag att laleh är för svensk

musik, vad zlatan är för svensk fotboll.

unik, utsökt och underbar.

- - - - - - - - -- --- --- --- --- ----- ---- --- ------- --

eftersom jag också har lån nu, så kan jag

stå med de stora killarna och snacka räntor.

ni vet hur snacket går kring procentsatser och

hur vida man skall ha bundna eller rörliga lån.

samtalet brukar vara hövligt och samlat. i tur

och ordning redogör var och en i gruppen för

sina upplägg och räntor.

vi som lyssnar nickar med och lägger in ett:

"- jo men visst", där vi tycker att det passar bra.

idag har riksbanken "chocksänkt" styrräntan,

och jag börjar som bäst förbereda mig

för ännu en långbänk med "räntans vänner".

våra mycket spontana möten påminner

om då man som betydligt yngre samlade

på fotbollsbilder. då handlade det mest om hur

man kommit över sina dyrgripar, för att hävda

affärsmannen i nioåringens kropp.

- - - - - - - - - - - -