lagom till kaffet
trafikdikt
bilen framför framförs dåligt
bilen bakom lika så
tre chaufförer på rad
varav usla äro två
--------
don´t stand so close to me
åter på sin post.
en dryg månads semester har bjudit
på så väl sol som på löjliga familjer.
att människor regelbundet (typ jämt)
besöker platser där andra människor
också befinner sig, är alls inte ovanligt.
men är det naturligt?
hur ofta känner du dig avslappnad och
tillfreds, då du omges av femhundra
andra sapiens?
det skulle väl vara på krogen, förutsatt
att du är berusad. finns det något värre
än att vara nykter bland onyktra?
men på ikea, liseberg, djurparken,
badhuset eller färjan.
trivs du att där omgärdas av en massa
okända människor?
jag gör det inte.
jag kan känna avsky.
avsmak som inte grundar sig på något
annat än att det är just obekanta
människor som står för nära, luktar
konstigt eller tycker något korkat.
jag är dessutom helt oförmögen att
koppla bort dem. kan inte låta bli
att reta mig på deras existens
och små hjärnor.
kan komma på mig själv med att
väsa knappt hörbart:
- fy fan vilka fula byxor.
åt någon som har byxor som inte
tilltalar min smak.
jag kan faktiskt reta mig på det mesta
hos främmande människor: frisyren,
dialekten, hållningen, bordsskicket
(eller avsaknaden av det), röstläget,
kläderna, vikten…
stör mig på folk som ser sura ut, men
även på dem som ler utan anledning.
fan är du så glad för? frälst, full eller
bara korkad?
tror jag då att jag är så perfekt för egen del?
naturligtvis – inte.
därför är jag övertygad om att en hoper
människor har stört sig på mig, då de tvingats
ihop i samma kö eller väntrum som jag.
därför att det inte är naturligt.
människan är ett flockdjur.
det betyder att vi trivs tillsammans
med vår flock.
inte tillsammans med fårskocken
från skaraslätten som proppar i sig
hamburgare trots att de redan
väger 300 kilo styck.
och inte tillsammans med de där
menlösa knallarna som dränker
sina ungar handsprit varje kvart.
så där ja. nu andas jag lättare igen.
--------
är du ett föredome?
jag har varit inne tidigare och petat
på en av mina favoritegenskaper hos
oss människor. om nu fördomsfullhet
är en egenskap?
här nedan följer en snabbtest, där du
kan ta reda på hur fördomsfull du är.
samtliga svar är en nationalitet (ett folk).
ett.
ett rödmosigt och inte sällan rödhårigt
folk, som helst röker filterlösa cigaretter.
har ett osunt förhållande till såväl mat,
alkohol som sex. generas inte över
nakenhet eller strumpor i sandalerna.
två.
tillknäppt och platthårigt folk, som aldrig
dricker sprit för att det är trevligt. vistas
gärna utomhus om vintern, men helst var
och en för sig. hos dem är svårmod och
ångest positiva känslor.
tre.
ett fräknigt, hurtigt och obildbart släkte,
med pervers extas över stickade kläder
och undertröjor. ett friluftsfolk uppfött på
pizza och apelsinläsk. skäms aldrig för sitt
ursprung, där de kanske borde.
facit
ett. danskarna
två. finnarna (kunde varit ryssar också)
tre. norrmän
3 rätt – usch vad du är fördomsfull och inskränkt.
1-2 rätt – du får jobba lite på dina fördomar.
0 rätt – du har en fördomsfull inställning till den här typen av test.
----------------
växel hallå hallå
växel är något man inte helt klarar sig utan ens
år 2010. skall du parkera din bil, låna en kundvagn
eller köpa en kvällstidning – så behövs många gånger växel.
ändå blir man så ofta behandlad som en parasit och skurk,
då man i någon kiosk eller affär frågar ifall man kan
få växla en femtiolapp.
- vad skall du ha mynten till?
är inte en helt ovanlig fråga, som ställs då man
på ica frågar ifall de kan klyva en tjugolapp.
- hurså?
undrar jag då. har väl inte dom med att göra.
den frågan fick jag inte när jag var där och handlade
mat för åttahundra spänn häromdagen.
- vad skall du ha maten till?
det kan omöjligen vara så, att de på storköpen har
så dålig tillgång till växel att de skulle vara barskrapade
efter att ha växlat in ett tiotal femtiolappar om dagen.
det är något annat.
det tycks vara en principfråga. vi är ingen bank, typ.
jag retar mig på det.
det var bara det jag ville få sagt.
------------------
90 grader vit tvätt
så sitter man här med rosa lakan och örngott.
skulle vara lite effektiv och fixa en snabb vit-tvätt
på lunchen, och så blir det såhär.
bannade rödskjortor – att de aldrig ger sig!
-------
ett öga blott
jag ser inte bra.
vänsterögat jobbar inte 100% och
högerögat är nästan blint.
dessa synfel har jag dragits med under hela
mitt liv, och de vållar vissa problem.
det mest påtagliga är att då jag går på stan,
inte ser vem jag möter. inte fören vederbörande
är ett par meter framför mig, förutsatt att de går
på samma trottoar som mig. går denna på andra
sidan gatan, ser jag sällan vem det är.
sitter de i en bil och vinkar, då är det helt kört.
jag ser att det vinkas, men inte utav vem.
jag misstänker att det är ganska många som tycker
att jag är en högfärdig fan, som inte har vett på
att hälsa.
därför har jag börjat hälsa - på alla som vinkar.
som en riktigt tok går jag gata upp och gata ner
och vinkar och hälsar på alla jag möter.
nu misstänker jag att det finns ganska många
som tycker att jag verkar vara lite rudis.
”varför hälsa han på oss, vi har aldrig
sett dumfan förut?”
men det är bättre än att anses vara stroppig.
usel syn är även ett problem vid bilkörning efter
skyltar. många gånger har jag hamnat fullständigt galet.
då jag läst vart vägen bär hän, i samma ögonblick
som jag passerat skylten.
men så har jag också varit på flera platser,
jag aldrig haft för avsikt att besöka.
-----
gå på pumpen
män som för loggbok över hur mycket
de tankat och hur långt de har kört, är
potentiella hustrumördare och djurplågare.
allt medan pumpen går, så sitter de i sina
bilar och klottrar ner otydliga siffror i någon
almanacka som de fått gratis hos coop.
sen funderas det en stund över hur vida de
sparat eller förlorat en femtioöring på de
senaste tio milen.
det är samma män som efter avslutad tankning
skakar slangen så frenetiskt för att få ut varje
droppe bensin, att folk börjar rusa till i tron
att de drabbats av ett spasmiskt anfall.
på tal om fördomar.
---------
alla har dom
tänker ägna mycket plats i min blogg åt något
som jag är omåttligt fascinerad av.
fördomar.
jag nöjer mig med att lyfta fram mina egna fördomar.
skulle du känna igen dig, så lägg inte det på mig
– här håller vi våra fördomar till oss själva.
då kör vi:
manliga förskolelärare.
träffade en sådan häromdagen, trodde först det
var en pappa - då han såg helt normal ut.
inte hade han det där alternativa utseendet som
många mjukis-män har. ni vet hemvirkad mössa,
gummistövlar och beige fjällrävenjacka.
inte heller såg han fjollig ut, eller lite kanske.
men något galet måste det ju vara med honom.
jag menar, hur pallar han med en afterwork med
grabbarna. då det snackas fyrtumsspik, villabränder
och avslutade affärer?
- vi hade rytmis och hoppis i förmiddags.
- ???... mer öl någon?
och hur många nobben måste han inte få på
krogen, då han berättar att hans arbetsplats
heter grynplutten.
och vad får en fullvuxen karl att vilja
arbeta för så dåligt betalt?
sen dyker den upp, den obehagliga funderingen på
varför en man vill arbete omgiven av små barn?
han kan väl ändå inte vara…
sådär kan det se ut, då man lyfter fram några
av sina fördomar. olustigt eller inte?
det är upp till omgivningen att bedöma.
------------
bröllopsfeber
många tycks redan tröttnat på den
massmediala bevakningen av bröllopet, samtidigt
som debatten går högljutt över landet.
det talas om hur dyrt det kommer att bli,
och vem som borde betala för kalaset.
det spekuleras i vilken klänning bruden skall bära.
vad som kommer att serveras på bröllopsmiddagen,
vilka gäster som kommer? och hur nära kan
allmänheten komma spektaklet?
därför skall jag räta ut några frågetecken.
hur mycket media kommer att skriva har jag ingen
aning om. till dags datum har det inte yppats ett ord.
jo det kommer att kosta en del och visst har vi fått
några bidrag, men det mesta betalar vi själva.
jag har ingen aning om hur bruden kommer att vara
klädd, jag vet bara att hon kommer att vara vacker.
att avslöja vad som kommer att serveras på
bröllopsmiddagen vore ett klavertramp.
gästlistan är spikad och bekräftad, idel bra folk vill jag lova.
ja - vi kommer att hålla kyrkan öppen för allmänheten.
så. kan vi arbetsro nu? det är snart pingst.
-------- --------- -------------
ett sådant kräk
att blogga om sitt hälsotillstånd måste vara något
av det tråkigaste man kan utsätta sina läsare för.
stjäla dyrbar tid åt att beskriva ett sjukdomsförlopp,
kan det bli tristare?
därför tänkte jag berätta lite om när vinterkräksjukan
kom på oanmält hembesök.
nåväl, jag skall bespara er beskrivningen av mina
kaskader, mitt jämmer och min arma kropp.
ändå kan jag inte (nu när jag är på benen igen) låta bli
att fascineras över detta grymt elaka, men också grymt
effektiva virus.
jag kan se framför mig hur de andra virusen stannar
upp och hur sorlet avtar, då vinterkräkviruset kliver
in på det årliga viruskonventet i hong kong.
hur det viskas bland mässlingsvirus och påssjukevirus:
- pss, där kommer han. fy fan han ser stark ut i år också.
- jag hörde att han sänkte ett irländskt rugbylag på ett par
timmar. 13 vuxna karlar låg och snyfta i sina egna spyor.
- han är brutal… och rätt snygg också…
hur effektivt vore det inte att använda kräkåbaj-virus
som ett vapen i krig? hur kaxig är den soldat som legat
och vomerat i ett par timmar och knappast törs böja
sig ner för att knyta skorna, då någon ber honom att
gå ut och slåss?
- kriga? nu? jag vill bara ha en halv tesked nyponsoppa
och 14 timmars sömn.
en liten hjälp inför sommarens badsäsong är det också.
vinterkräksjuksvirusbanta – töm i form till sommaren.
skulle kunna vara en klämmig framsida
på aftonbladets söndagsbilaga.
-----------
hör hur klockorna ringer...
för några dagar sedan så upplevde jag det stundande
bröllopet som stressigt, rent av som en belastning.
tyckte det var så mycket att tänka på, så mycket
som skulle fixas.
men så ser jag på dem som har det värre. som har
fått tampas med mycket större bördor.
se här bara vad jag slipper:
- ett nej från christina schollin*.
- att någon vill muta sig in på vår bröllopsfest i utbyte
emot att betala min blivande hustrus ring.
- att min tilltänkta inte nöjer sig med vårt gemensamma
efternamn, utan också vill heta bagge.
* riskerar inget ja heller för den delen.
-----------
läxa för livet
det verkar finnas minst en biologilärare i
varje stad som vikt ut sig i fib aktuellt.
fråga mig inte varför, men så är det enligt helt
säkra källor från dem som gått på den skola
där biologiläraren har sin tjänst.
det lite mystiska är att alla har sett bilderna –
men ingen har sparat dem.
det är dessutom så att:
”cirka” sextiotvå procent av landets träslöjdslärare
tafsar på småtjejer. källa på detta? fråga landets elever.
nu kan det vara svårt att finna en specifik elev,
men opinionen mot träslöjdslärare är enad.
och så här rullar det på.
minst hälften av syslöjdslärarinnorna* har suttit på hispan.
mattelärarna lider av separationsångest från sina mödrar.
rektorerna smygsuper.
hemkunskapslärarinnorna är lätta på foten**.
och kemiläraren har suttit inne för mord***.
det är en fullkomligt gräslig bild som målas upp, efter
att ha tagit del av elevernas vittnesmål.
* det finns väl fortfarande syslöjdslärarinnor?
** inte sällan hoppar de i säng med de tuffa killarna i nian.
*** men myndigheterna skyddar honom eftersom han är lärare.
-----------
med gröna ärtor skall det vara
ringde min bank häromdagen.
(min och min. sist jag kolla så var det wallenbergarna
som ägde den, fast de kanske har sålt.)
((det är för övrigt häradshövdingen marcus, som sägs
ligga bakom namnet på rätten: wallenbergare.))
(((eller rätt och rätt. det handlar om en blygsamt stekt
pannbiff av kalvfärs, som serveras med ärtor))).
åter till ämnet.
det var ingen som svarade på min och färsfrossarens
bank, och jag hamnade istället i bankens växel - 10 mil därifrån.
- vem sökte du?
- maj-gull majskolv*
- och hon jobbar var?
- på er bank i stångbruk**
- mmm. då var hon upptagen.
(nähä, det menar du inte?)
- men jag kan vänta.
- nu kan jag dessvärre inte koppla dig vidare,
men jag kanske kan hjälpa dig?
- med vad då?
- ditt ärende, vad gäller saken?
- jag skall boka en tid med maj-gull, kan jag göra det via dig?
- nä, det går såklart inte.
- kunde tänka mig det, aphjärna***
(sa jag inte), utan istället:
- då finns det inte mycket du kan hjälpa mig med, så jag får
väl försöka ringa senare.
- du får göra det.
- hej
- hej
nu undrar jag – fyller denna växel någon funktion?
vore det inte bättre om man gjorde som på den gamla goda
tiden (alltså tiden från färs-marcus till 2008) då man lät någon
annan på det lokala bankkontoret svara på inkommande samtal.
någon som känner maj-gull och vet när hon är tillgänglig.
jag menar att bankerna på intet sätt är unika. vart fan du än ringer
så riskerar man att istället hamna i en växel strax utanför nikkaloukta,
där ingen djävel vet vem du är eller vem du skall prata med.
dom kallar det service, jag kallar det för förakt.
* namnet är fingerat
** orten är också fingerad
*** repliken är även den fingerad
--------- --------- ----------
dataintrång
för böveln! jag är utsatt för sabotage! någon har
kapat min blogg och använt den till att sprida norsk
propaganda, lögner och överdrifter.
att jag skulle imponeras av plattskallade torskrunkare?
befängt!
”mycket att lära av våra vänner i väster” pyttsan. om vi
stängde av svinesundsbron och slutade skicka läkare,
hovmästare och snickare utan gränser till blindtarmen
i väster, så skulle befolkning där dö av svält i sin iver
att själva lära sig knyta skorna.
om norge tycker jag inte.
---------------------
nu var det ljud igen...
då det i huvudsak är hjärnkirurger och raketforskare
som läser min blogg, så borde det också vara rätt forum
att kasta ut en fråga jag funderat lite kring.
- hur funkar det rent fysiologiskt då man kan välja att bara
lyssna till ett speciellt ”ljud”, omgivet av andra?
va! fatta ni inte frågan?
såhär då: någon (person A) sitter och tittar på tv med
halvöppen mun och dregel på hakan. någon annan (person B)
ställer sig en meter därifrån och talar med klar och tydlig
stämma till person A, som lik förbannat inte hör ett skit av
vad person B har att säga. det verkar som att vi på något vis
kan sålla bland ljud, utan att för den delen ta hänsyn till hur
höga de är. dessutom kan man genom ett ögonblick växla
vilket ljud man väljer att lyssna till.
om person A plötsligt får för sig att lyssna till person B,
så hör hon istället inte skvatt av vad som sägs på tv:n.
jag tycker det är fascinerade. hur funkar det egentligen?
lyssnar ni? hallå!
-------
konstaterat
det är inte min blogg som ligger nere.
det är världen som står stilla.
-----
att tafsa på lökarna
en rolig/absurd liten händelse inträffade min
blivande hustru för några dagar sedan.
jag tycker att den är värd att återberätta.
det hela utspelar sig på den ica-butik vi regelbundet besöker.
min fästmö hade betalat för sina varor och stod och packade
ner dem i en bärkasse. mellan sina varor och efterkommande
kunds varor hade hon lagt en sådandäringa:
”här tar mina varor slut – pinne”.
när hon är på väg att gå säger den kund som stod närmast
bakom henne (en kvinna 40+): ”du, jag råkade få över en lök
från dina varor till min sida av pinnen. den fick jag betala,
så jag gör så att jag behåller den. lök är ju alltid bra att
ha hemma. du kan väl hämta en ny.”
sedan gick hon.
det hela handlar om en futtig gul lök. men var inte detta
något av det fräckaste ni hört? fräckt i så många nivåer.
kunde hon inte begärt att få betalt för sina utlägg? (80 öre)
kunde hon inte krävt pengarna tillbaka och överlämnat
löken till kassörskan?
men bäst av allt är ändå formuleringen:
”lök är ju alltid bra att ha hemma” häxan behövde inte ens lök.
--------------
spik i säcken
spikmattan, förväntas att bli årets julklapp.
så räkna med en svallvåg av endorfinutlösningar
över landet. endorfinet verkar så, att den lindrar
kroppslig smärta.
därför är det helt logiskt så: att man skall lägga
sig mattan för att smärta skall uppstå, så att
endorfinet skall kunna lindra den samma.
en välplacerad lusing borde också utlösa
endorfiner, men också bråk.
stress, motion och sex är tre andra
faktorer som utlöser endorfin.
därför kan man bestämma med sin käresta
att man skall idka samlag klockan åtta.
sen tar man bilen klockan sju och kör
en mil hemifrån. där parkerar man och
skär sönder däcken. nu har man bara fyrtiofem
minuter på sig att hinna hem, och bilen
den är obrukbar.
då är man tvungen att springa hela vägen hem,
stressad som fan. för att förhoppningsvis
mötas av en pilsk livskamrat.
då kan vi snacka utlösning - av endorfiner om inte annat.
------------
med kurt..
jag har varit på kurs. tre dagars kurs med
en massa människor som uppenbarligen
älskar att gå på kurs. det gör inte jag.
så fort kursledaren öppnar sin nariga trut,
så börjar jag ifrågasätta syftet, åsikterna och
de påståenden som yttras.
då de andra kursdeltagarna kurar ihop sig på
stolarna och spinner av välbehag till varje
floskel som sköljer över dem.
så förvandlas jag istället till en ninja, redo att
fästa en blankslipad stjärna i besserwisserns panna.
jag anar en dold agenda och rynkar på näsan
åt alla tillrättalagda exempel.
nickdockorna vid min sida dreglar över allt som
sägs, och fyller sedan i med egna erfarenheter
om hur fantastiskt duktiga de är, och hur svårt
de har för att få sina kollegor med på galoppen.
när jag vid några tillfällen ifrågasätter vad som
sägs, så spänner omgivningen ögonen i mig
och jag hör hur deras hjärnor skriker:
- tyst, tyst, tyst. lyssna på kursledaren, kursledaren
vet vad som gäller, kursledaren har erfarenhet,
kursledaren är gud, vi älskar kursledaren.
--------