razzel och lite pling


jag minns när de som gjorde tv antingen var

artister, skådespelare eller möjligen journalister.

programmen innehöll mycket sång och musik,

någon sketch och intervjuer.

oftast  välregisserat och utan överraskningar.

jag vet inte om det var bra tv, men man

visste vad man fick.


sedan kom någon på att:

"folk vill se vanliga människor på tv".

vilket fick konsekvensen att allt fler vanliga människor

dök upp i lekprogram och lördagsunderhållning.

snart kom någon på att:

"folk vill se vanliga människor göra vanliga saker på tv".


docusåpan var född.


dock dröjde det inte länge för en man upptäckte att

vanliga människor gör ganska tråkiga vanliga saker.

därför började man ge de vanliga människorna regi.

de skulle göra vanliga saker, fast på ett lite roligare

vis och gärna lättklätt.


trots att vanliga människor snart lärde sig att göra

massvis av tokiga, okloka och perversa saker, så blev

inte de som "gör tv" riktigt nöjda.


då kom man på, att några som är riktigt duktiga på

att ta regi är skådespelare och artister.

därför använder man idag skådespelare vid de tillfällen

då man behöver vanliga människor (ex. ballar av stål).

eller så låter man artister och skådespelare spela sig själva.

(ex. var fan är min... eller hjälp jag är med i en japansk...)


- - - - - - - - - - - - - -


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0