razzel och lite pling
jag minns när de som gjorde tv antingen var
artister, skådespelare eller möjligen journalister.
programmen innehöll mycket sång och musik,
någon sketch och intervjuer.
oftast välregisserat och utan överraskningar.
jag vet inte om det var bra tv, men man
visste vad man fick.
sedan kom någon på att:
"folk vill se vanliga människor på tv".
vilket fick konsekvensen att allt fler vanliga människor
dök upp i lekprogram och lördagsunderhållning.
snart kom någon på att:
"folk vill se vanliga människor göra vanliga saker på tv".
docusåpan var född.
dock dröjde det inte länge för en man upptäckte att
vanliga människor gör ganska tråkiga vanliga saker.
därför började man ge de vanliga människorna regi.
de skulle göra vanliga saker, fast på ett lite roligare
vis och gärna lättklätt.
trots att vanliga människor snart lärde sig att göra
massvis av tokiga, okloka och perversa saker, så blev
inte de som "gör tv" riktigt nöjda.
då kom man på, att några som är riktigt duktiga på
att ta regi är skådespelare och artister.
därför använder man idag skådespelare vid de tillfällen
då man behöver vanliga människor (ex. ballar av stål).
eller så låter man artister och skådespelare spela sig själva.
(ex. var fan är min... eller hjälp jag är med i en japansk...)
- - - - - - - - - - - - - -