att tafsa på lökarna
en rolig/absurd liten händelse inträffade min
blivande hustru för några dagar sedan.
jag tycker att den är värd att återberätta.
det hela utspelar sig på den ica-butik vi regelbundet besöker.
min fästmö hade betalat för sina varor och stod och packade
ner dem i en bärkasse. mellan sina varor och efterkommande
kunds varor hade hon lagt en sådandäringa:
”här tar mina varor slut – pinne”.
när hon är på väg att gå säger den kund som stod närmast
bakom henne (en kvinna 40+): ”du, jag råkade få över en lök
från dina varor till min sida av pinnen. den fick jag betala,
så jag gör så att jag behåller den. lök är ju alltid bra att
ha hemma. du kan väl hämta en ny.”
sedan gick hon.
det hela handlar om en futtig gul lök. men var inte detta
något av det fräckaste ni hört? fräckt i så många nivåer.
kunde hon inte begärt att få betalt för sina utlägg? (80 öre)
kunde hon inte krävt pengarna tillbaka och överlämnat
löken till kassörskan?
men bäst av allt är ändå formuleringen:
”lök är ju alltid bra att ha hemma” häxan behövde inte ens lök.
--------------
får man kalla en gris för konstapel?
i debatten frågar man sig varför det är så få män som
engagerar sig i jämställdhetsarbetet? ja ni, varför är det så
få högerhänta som kämpar för de vänsterhäntas rättigheter.
föreställningen att det finns massa män som kallar sig
feminister och vill ändra livsstil, kanske ta ett steg tillbaka på
arbetsmarknaden - är betydligt överdriven.
jag misstänker att männen är svårmotiverade, med några
få undantag som t ex en polischef som gillar att föreläsa.
-----------
vad gör du just nu?
sluta genast med att diskutera facebook som om det
vore ett viktigt och avgörande socialt forum för
moderna människor.
facebook är till 95% en halvtramsig community.
en plats för skitprat, skvaller och dravel. nu tävlar
forskare, beteendevetare och psykologer om att
övertolka och övervärdera denna lekstuga för folk
som flyr från sina arbetsuppgifter, om så bara för
någon minut.
på facebook får man larva sig, puttas och driva
lantbruk. låt det stanna vid det. låt någonting få vara
vad det är, analysera inte mera.
att facebook uträttar storverk eller skapar viktig
opinion, tror jag inte ett skit på. vad fan gör det för
skillnad ifall 50 000 människor går med i en grupp
”mot att rödhåriga skall få köra på höger sida av vägen”.
de kommer fortsätta köra på höger sida
av vägen – som tur är.
det är inte bara facebook som överskattas å det
grövsta. även bloggar, twitter och annat trams, fyller
en mycket liten om ens någon som helst funktion för
att påverka omvärlden – ännu mera tur är väl det.
-------
bioenergi
gårdagens gala var en guldbaggegala med glans, en orgie i g.
baggejuryn (inte den i idol) har ganska svennig smak
kan man tycka. de hyllar och prisar millenniumtrilogin och
malmros crazyfilm medan de vänder den smala filmen ryggen.
inte vet jag, kanske är det korrekt.
johan glans var bättre i år. hans oneliners var
träffsäkra och fnissroliga… fares fares fares
är sven-bertil taube död? jo jag såg att han satt
i publiken, men jag frågar igen – är han död?
sen är det kul att se tävlingen bland de fina skådisarna,
om vem som kan se mest ointresserade ut.
yvonne lombard satt och snörpte på munnens tills
det att man visa bilder på skådisar som kolat vippen
under året. då sken hon upp och tindrade mot skärmen,
som om hon drömde om att få var med.
han som vann pris för bästa manliga skådespelare, fan vad
rättvist. jag har glömt vad han heter och har inte sett filmen.
men jag är säker på att han är bra.
delar man inte ut något bergman-pris längre? åtminstone satt
jag och väntade på att åse kleveland skulle glida in med sin
onaturliga hållning och sitt onaturliga ansiktsuttryck för att säga
något på sin onaturliga dialekt. men icke.
synd att galan tappa tempo.
den började i strul-fart, men avslutades
i det sjunde inseglet-takt.
-----------
insnöad
så gulliga att man skulle vilja äta upp dem, inte sant?
maskotarna för os i vancouver, det os som drar igång om
ett par veckor, typ. och som jag längtar.
äntligen några veckor av sport på varenda tv-kanal värd namnet.
jag vill nästan våldföra mig på vår tv av upphetsning - redan nu.
det är som sportlov för vuxna, där jag bara behöver titta på.
nedbäddad under en filt på bästa platsen i soffan (förutsatt att
min fästmö inte skall titta, då det blir nästbästa plasten i soffan),
ligger man och kurar.
samtidigt som man ser på hur världens bästa på att åka skidor,
kälke och skridskor – åker skidor, kälke och skridskor.
på en annan kanal spelas det hockey eller åks snowboard.
man behöver bara zappa lätt på kotrollen för att kastas in i
en annan rafflande kamp på snö eller is. nu vet jag att det finns
dem som inte alls förstår sig på tjusningen med att titta på
sport på tv. men dom har fel – det är vi som inte förstår
oss på dem, inte tvärtom?
dessutom uppfanns tv:n bara för att man skulle kunde
sända sport.
jag tänker i varje fall ligga där och lapa i mig så mycket sport
jag bara orkar. gärna tillsammans med min son, som den
curligförälder jag redan är.
------
den grimmeste ælling
danskar, detta rödmosiga folk i sockar och sandaler.
europas bondläppar i flanell och frotté, aldrig upphör
de med att förvåna.
att danskarna är duktiga på att göra film är det inte
längre någon som lyfter på ögonbrynen åt. filmer som:
efter bröllopet, festen och nattvakten gick hem även
hos storebror. närgångna, realistiska och skitiga.
igår såg jag fri os fra det onde (fräls oss ifrån ondo),
en dansk film från slutet av förra året. å hoppsan i helvete
vilken obehaglig film. så långt från legoland och gemytliga
danskar har jag aldrig tidigare skådat. det var skitigt, svettigt,
våldsamt och makabert.
visst lars von trier har ju gjort några tvistade alster (har
inte sett antichrist), men den här rullen fick verkligen
pölsevognen i gungning. att den sedan ballar ut lite på slutet
får man ta, ingen kan ju göra slut nu för tiden.
----------
andra åket
jag hinner inte blogga idag. inget som är roligt i varje fall.
och det bör det vara, det är ju fredag. på fredagar vill man
ha roligt. inte tråkigt. det är på måndagar man vill ha tråkigt.
därför får ni nöja er med lite roliga stenmarkare:
skojigt va?
-------
tack för kaffet
nog borde man ha några tusen läsare, för att
en skriftlig attack på ett klantarsleföretag skall
ha någon vidare effekt.
men jag måste ändå blåsa ur mig skiten någonstans.
till min blivande hustru, gav jag i julklapp en
espressomaskin från nespresso. inköpet gjordes hos
el-giganten, som inte skall ställas till svars för min ilska,
mer än att de försökte kränga på mig en meningslös
försäkring/garanti som bara är bluff. det gäller för övrigt
alla tramsiga extraförsäkringar som företag inom den
branschen försöker lura på sina kunder.
köp aldrig en försäkring på onoff, siba eller giganten.
nåväl, nu till nespressomaskinen. kaffet till maskinen
kan bara beställas via nätet, så vida du inte bor i stockholm
– jag bor inte i stockholm. det kan jag svälja (att jag bara
kan beställa kaffet via nätet alltså, att jag inte bor i stockholm
kan jag också svälja för den delen).
för att få beställa kaffe så måste man gå med i den helfräna
nespresso club, där du registrerar dig och din specifika maskin.
nu börjar jag få svårt att sörpla.
jag frågar nespresso, varför det är så viktigt att regga sig ihop
med sin maskin, och varför i hela friden jag måste vara med i
deras klubb? på det får jag inget svar, ja åtminstone inget svar
som kan sorteras in under kategorin - intelligent.
jag är en hund, och lyder nespresso. därför jag reggar mitt
namn, adress, telefon och maskinnummer. men tro inte att
jag får beställa kaffe för det. näpperligen.
nu vill den tuffa kaffeklubben att jag postar en kopia av kvittot
från el-giganten. ”för att försäkra sig om att rätt maskin blir
reggad på rätt ägare”. jag postar kvittot, tillsammans med ett
brev där jag ifrågasätter hur man kan övervärdera sin produkt
till den milda grad? jag påpekar det faktum att det är enklare
att beställa såväl skjutvapen och knark på pall, via nätet, än vad
det är att beställa svindyrt kaffe från nespresso.
nu har det snart gått en månad, tror ni att jag lyckats beställa
något kaffe? nej just det. nu misstänker jag att det krävs av
två sedan tidigare medlemmar i den exklusiva kaffeklubb att
rekommendera mig, innan det att jag blir fullvärdig medlem.
möjligen måste jag även genomgå ett inträdesprov, där munkar
i lattefärgade kåpor häller skållhet espresso över min nakna
kropp. ger mig fan på att de har en ed jag skall svära också.
-------------
radio på tv
så var det gala igen, denna gång med popartister.
måste erkänna att jag känner mig fruktansvärt
gammal då jag ser på den här typen av galor, jag
hänger helt enkelt inte med. kände knappt igen
varken artister eller låtar.
kent har tydligen landets mest hängivna fans då
det kommer till röstning. årets band för sjuttioelfte
gången, grattis - fredagskopior.
tufft att robyn numera är så stor att man spontant
säger waow, då hon dyker upp i rutan. teddybears är
alltid tuffa. men hur klär sig ungdomen nu för tiden?
en vinnare dök upp utklädd till en trafikkon, men
så lyfte man på slöjan och där under gömdes
basisten i lordi. winnerbäck kände jag igen – halmpoet.
vad annorlunda publiken satt, på små öar med näsan
och helt olika håll. så 2010 – så ”vafan jag ser inte scenen”.
timo var duktig, lite nervös men på ett coolt vis.
världens starkaste man är sannerligen stark.
-----------
vem har frågat mig?
skvallerjournalistik, kändishat och elaka kommentarer.
det är mycket snack om varför vissa kändisar måste
utstå så mycket spott och spe?
delvis är förklaringen enkel. vissa av dessa kändisar
exponerar sin nuna och sina åsikter överallt i tid och otid.
de är inte bara kändisar – utan kändisar med en åsikt
(eller möjligen människor med en åsikt som därför blivit kändisar).
om dem får man tycka illa.
några personliga favoriter att ogilla:
linda skugge, anders timell och maria abrahamsson.
sedan finns det en grupp kändisar som vi tycks älska
att hata, nästan helt utan anledning. vi bara retar oss
på dem - helt utan grund.
några personliga favvos, som jag inte tycker om:
noomi rapace och hennes apa (ola), susanne ljungskog
och monica dominique.*
men så finns det en annan lite gulligare grupp av kändisar,
som gått från hatobjekt till antihjältar. kändisar som vi
aktivt gillar, därför att vi förväntas avsky dem.
även här har jag några favoriter:
gustav madelmann**, kristna lugn och torsten flink.
* fatta att jag sedan barnsben aktivt hatat denna kvinna.
och jag kan inte bjuda på ett enda argument varför. vem fan
bryr sig om monica dominique, eller vad jag tycker om henne?
** trädgårdsmästaren i trädgårdsfredag. en könlös kuf som
verkar bära på såväl en diagnos som ett tungt missbruk.
och jag tycker att han är kanon.
--------- --------- -------- ---------
fest när det gäller
å vilken härlig tid - en orgie i tv-sända galor.
nu får jag tillfälle att hacka på försynta idrottsstjärnor,
pompösa skådespelare och pinsamma popstjärnor.
detta är inget jag ägnar mig åt därför att jag tycker
om att hacka – inte bara därför.
du som följt mina recensioner genom åren kan tydligt
se hur mina texter påverkat. igår en idrottsgala utan!
robert gustafsson, det kan ni tacka mig för.
till skillnad från kvällsskvallertidningarna, så tycker
jag att gårdagens idrottsgala förmodligen var den
bästa som genomförts.
lagerbäck framstår mer och mer som en sympatisk,
lättsam och ganska giftig farbror. jag gillar honom.
”ni vet vilka det är jag vill tacka… tack”
inte visste jag att sarah sjöström är så bra på att improvisera!?
staffan eklunds frisyr är popig – om han levt på bronsåldern.
wikegård var sämst på att dela ut pris. spontant och
internt gnabbande gör sig inte i tv. att han dessutom
talade om sina drömmar där han stryper folk i sömnen,
hade taskig tajming då han sekunden senare skulle dela
ut pris till en domare som räddat livet på en hockeyspelare.
settman är ett proffs, ett fullblodsproffs.
harrysson är en fetknopp, en dunderklumpstjockis
zlatan bara tvåa? klart han istället valde att
hämta hem lite fler bucklor från italien.
---------------
hos dig själv
många, många gånger fantiserade jag om att
anmäla mig till den här kursen. drömde om
att kunna teckna lejon* som åke skiöld.
jag var ganska bra på att rita, men åke kunde
teckna. det blev aldrig någon kurs. jag kan
fortfarande ångra det. åke kunde ha förändrat
mitt liv, jag kunde varit lejontecknare idag.
* det brukade vara med en bild på ett tecknat
lejon i annonserna, dock inte i denna.
---------
våga göra slut
någon mer än jag som är trött på den filmtrend
som verkar vara för evigt. filmer utan slut.
jo jag vet, slut är svårt. behöver bara se på mina
egna blogginlägg. de har sällan varken början
eller slut. böcker man läser, brukar som regel
ha slut- dåliga slut. vet inte hur många böcker jag
läst och blivit besviken på slutet. förmodligen därför
som jag nästan aldrig läser ut böcker.
då det återstår ungefär ett till två kapitel, så lägger
jag helt enkelt ner boken. när det kommer till böcker
så föredrar jag inget slut alls, framför ett skräpigt slut.
men då det kommer till filmer, så är jag av motsatt
åsikt – hellre ett kackigt slut än slutlöst.
senast igår såg jag en film som kändes helt okej.
när jag kurade ihop mig lite extra i soffan för att bjudas
på upplösningen – kom istället eftertexterna. jaha?
nu är det meningen att jag själv skall fundera på vad som
hände sen. kul – nyskapande. jag tycker det är fegt.
skall man berätta en historia, så skall man djävlar i mig
berätta slutet också – fan.
sedan får det gärna vara ett glatt slut för min del.
som det där i jönssonligan-filmen, då doris köpt kuddarna
på ikea fulla med pengar, från kuppen de misslyckades
med i början. det är vad jag kallar ett bra slut.
---------------------
dra på han en smäll
om peter forsberg spelar os-hockey i vancouver,
så lovar jag att äta upp hårbollen i avloppet till duschen.
uttagningen av denna idrottsinvalid till årtiondets hårdaste
hockeyturnerig, är så korkad att bara bengt-åke ”sesame street”
gustafsson kan ligga bakom.
kom ihåg var du läste det nyss - först.
----------------
lex maria
- god förmiddag kärringdjävul. så där ligger du
och kan inget annat. vad fan är det som luktar,
luktar det inte lik?
nåväl, här har jag med mig lite näringsfattig mat
som varit uppvärmd ett par gånger.
det är din lunch, du kan ju alltid värma den.
seså, dra i dig de här tabletterna nu. äsch vafan du
kan lika gärna kasta trycka i dig några piller till, så
behöver jag inte komma hit i eftermiddag.
nu skulle jag egentligen ha städat här, men…
nä. jag skall nog aldrig börja jobba inom hemtjänsten.
--------
år två
alla dessa föräldrar som rusigt häver ur sig superlativ om sina
fantastiska guldklimpar till barn. om hur just deras snorfjärt till
unge skiljer sig från den övriga mänskligheten.
euforiskt på gränsen till besatt så berättar de för alla som kommer
i deras väg, om snorisarnas framsteg kring kostvanor, balans, talförmåga,
avföringsprocedurer, inlärningsförmåga och sovvanor.
det fanns en tid då jag fick kväljningar av att lyssna till småbarnsföräldrars
talade i tungor, om sina barn vankandes i blöjor.
nu är jag själv där.
måste lägga band på mig själv för att inte berätta för brevbäraren om hur
duktigt min son åt på lunchen, eller redogöra för kassörskan på ica hur
han numera kan formulera små meningar.
- tyckte farbror polisen att det gick för fort? då skulle farbror polisen
se hur snabbt min son kan springa från sitt rum till toadörren.
jaha, nähä, farbror polisen tycker inte att det hör hit? bannade barnhatare!
grattis på födelsedagen min son, din pappa älskar dig.
----------------
sälj aset, annars djävlar...
dra på trissor, gm lägger ned saab – igen.
hur nedlagt kan ett bilmärke bli?
nedlagt, nedlagdare, nedlagdast.
nu är det på bara att vänta på att någon trollhätsk tomte
skall uttala sig om, att de ändå hoppas på en lösning.
läser i dn att sara lindborg missar os.
vafan, har hon ingen tv?
nähä, hon skulle visst tävla.
hur skall det nu gå, utan sara lindborg i os.
vargjakten är över för i år. vad jag förstod så varade den i ungefär
tre kvart. kan inte hunnits supas så där jättemycket inom laget.
- vafan är vi redan klara, jag har ju minst en kvarting kvar!
men det är klart, vad jag förstod så var det ungefär
200 000 jägare, som skulle skjuta 27 vargar.
kan se bilden framför mig, hur de står och trängs med korslagda
bössor och trampar varandra på tårna.
varg kommer!
ratatatatatatatatatata
tänkte egentligen skrivigt om ångest. får spara lite på det.
----------
tactiques perverses
fransmännen har hamnat i louvren* på varandra.
förlåt mig, i luven skall det vara.
skälet till detta, är att endast fem miljoner fransmän
valt att vaccinera sig emot le svininfluensa.
nu skall man ha i åtanke att det bor mer än 61 miljoner
människor i frankrike.
vi snackar om ett vaccineringsfiasko - utan tvekan.
le fisaco.
säga vad man vill om fransmän, och det vill jag.
men maken till truliga grodlårsätare med dålig
munhygien, får man leta länge efter.
en fransman (eller syska) gör aldrig som den blir
tillsagd, särskilt om det är en myndighet som ber dem.
ville man uppnå resultat i frankrike gällande vaccinering så
skulle man gått ut i en stentuff kampanj med uppmaningen:
du franska medborgare bör i mesta möjliga mån undvika
att vaccinera dig. tack för din medverkan till denna bojkott.
den franska regeringen.
då djävlar skulle ni fått se fransmän och syskor gå man
(och kvinna) ur huse, de skulle proppat armarna fulla av
sprutor, spetsat sin pastis med vaccin.
frankrike skulle idag varit europas mest vaccinerade land.
med hjälp av samma taktik som man använder då man
vill att ens tvååring skall att äta upp sin mat.
*det är fredag, då får man vara sådär rolig.
------------------
operation kalkon
ville ni inte veta hur den blev - filmen ni gjorde?
regi, daniel lind lagerlöf och manus, stefan karlsson.
för ni kan väl ändå inte sett filmen, nickat belåtet
och sedan unisont utropat: släpp operation
näktergal på dvd nu!
jag skrev tidigare att jag tycker de fyra första filmerna
om johan falk är helt okej. dom filmerna är inte
regisserade av daniel, inte skrivna av stefan.
men att man kan misslyckas så kapitalt?
tänkte stolpa upp filmens största brister här nedan:
storyn – det finns ingen story. heller ingen handling,
ingen början och inget slut. det är en brist tycker jag.
logiken – det finns ingen logik.
på allvar, lyssna på det här:
den lite svårmodiga polisen lasse (som är ungkarl
och därför har hela sin lägenhet full av skateboards
och snowboards) bokar ett möte med en källa. som
för övrigt är ett polskt hallickbiträde med ett extraknäck
i baren på stena-båten.
de slår sig ner på ett arbetarfik och följande
ordväxling utbyts:
- nå vad har du åt mig?
- det finns några killar som försöker skapa kontakt
med unga flickor i öst.
- det säger du. vad vet du mer?
- jag tror dom är ryssar.
- minsann. tack skall du ha. tack för hjälpen.
mötet är slut?
nu glömde jag berätta att board-lasse är kär i polskan.
hur det gick till får man aldrig veta. men det måste han
blivit vid deras förra och första möte, som varade i ungefär
fyra minuter.
en annan scen som måste gå till historien:
johan falk och skate-lasse träffas i vad som måste
vara polishusets datarum (det hänger sladdar från
taket och man ser några modem stå och blinka), där
skall de kopiera över en filmfil till en mobiltelefon.
med gravallvarliga ansiktsutryck så slår dig sig ner på
datastolarna. man får se en bild av datorskärmen där
någon drar filen från en mapp till en annan.
– sådär ja. bra. säger johan falk och reser sig upp.
då skall man betänka att detta är göteborgs särskilda
specialstyrka som man får följa. ett kompetent gäng
som behöver vara två för att kopiera en fil.
sen kan man ju fundera varför inga skuggade skurkar
upptäcker deras suv, som de listigt parkerar bakom ett
oljefat eller en papperskorg.
eller varför man skuggar superskurken då han dricker
kaffe på kielbåten, men sedan inte följer efter honom
då de ankommer till kiel?
man kan sammanfatta ”den tänka berättelsen” enligt följande:
göteborgs specialstyrka vet inte så mycket om traffickingen
från öst via kiel. tio minuter in i filmen så har de namnen på
alla inblandade.
men de vill inte slå till ännu. de måste ha mer på fötterna.
de gör ett par missar, johan falk korsar armarna och muttrar:
- men va fan.
de får inte veta så mycket mer. polskan i vilken lasse är upp över
öronen kär i - dör. lasse super ner sig på park avenue, men nyktrar
till på två minuter.
specialstyrkan vet inte ett skit mer än tidigare, men har tillräckligt
för att slå till? superskurken smiter, luras i en fälla och blir
senare skjuten och dör.
johan falk ser bekymrad ut.
the end
-- -- ---- --- --- ------ ---- --
mårten flogfält
jag gillar filmerna om johan falk och den där goa
specialstyrkan änna. även om den femte filmen:
typ näktergal någonting, var helt värdelös.
men de andra har funkat. inte så svarta som
wallander, inte så överdriva som beck.
egentligen är det väldigt motsägelsefullt att jag tycker
filmerna är okej, samtidigt som jag anser att jakob eklund
är sveriges sämsta skådis sedan john elfström.
det var john elström som spelade åsa-nisse i filmerna
om åsa-nisse. kriminellt dåliga filmer med titlar som
åsa-nisse i raketform, åsa-nisse i agentform och
åsa-nisse i popform?!? (misstänker att åsa-nisse spelar
pop i den filmen).
tillbaka till jakob eklund och hur dåliga han är – han är
fruktansvärt dålig.
ett exempel: minst två gånger i varje film så blir johan
falk sur, besviken och putt.
för att illustrerar detta så lägger jakob såväl ben som
armar i kors, kröker nacken och säger med butter
stämma: - men va fan.
detta är ett grepp som jakob eklund tagit med sig från
tidigare skådespelarinsatser (se änglagård, se tusenbröder).
att jakob eklunds rollfigurer endast bär på ett ansiktsutryck
stör mig också. att det ansiktsuttrycket gör honom väldigt
lik jan guillou, stör mig om möjligt ännu mera.
dessutom går han fult. precis som steven segal. hur fan
kan man vilja gå som steven segal?
------
jag ber att få återkomma om varför jag tyckte
näktergalsfilmen var så usel.
-------