horsebaby

funderar på ifall jag inte borde demonstrera

ett slag imorgon. det finns ju så mycket som

upprör mig.

fast att haka på det traditionella tåget och kräva

sex timmars arbetsdag, lika lön oavsett kön eller

sänkt a-kasse avgift, är inget alternativ.

skall jag demonstrerar, så får det bli på egen hand.

har redan börjat snickra lite på egna plakat.

på ämnet: mer pengar till sjukvården och begränsa

urbefolkningen, så har jag diktat följade:

tänk om vi köa för vård slapp

då behövdes det ingen lapp

vem hjälper den sjuke och lame?

ja, inte är det en same

sådär ja, nu gäller det bara att leta fram

ett par fotriktiga skor, flanellskjorta och
en kånken-ryggsäck.

upp till kamp emot kvalen, sista striden...


- - - - - - - - -- - - - - - - - -- - -- -- - -- -- - - -- - - -

i gårdagens debatt avhandlades hur vida

vi svenskar dricker för mycket - alkohol.

det enkla svaret på den frågan måste vara - ja.

dessutom frågade man sig ifall alkoholen

kunde vara orsaken till majoriteten

de våldsbrott som begås?

även där är svaret - ja.

inte mycket till debatt alltså.

hade det inte varit för dick erixon,

jo han stavar ericsson med x.

så hade debatten uteblivit.

han och sin sida, kände sig nämligen anklagad.

och hävdade gång på gång, att han hade sin fulla

rätt att dricka maltwhiskey närhelst han ville.

jag fick känslan av att erixon inte riktigt

greppat ämnet, kanske var han full?

--------------------------------------------------

när det igår kväll började ösregna,

hörde jag mig själv säga:

- detta sa dom fan inget om på vädret.

nähä? och vad spelar det förr roll?

vilka åtgärder hade jag då vidtagit?

avskyr när jag kommer på mig själv

med den typen av gubbuttalanden.

så blir människan åter hysterisk.

svininfluensa i mexico, och folk i

finnspång slutar köpa bacon.

...................   ....... ....... ......... ..........

det tråkiga med fyrans robinsson, förutom

att de har så tråkiga tävlingar. är att det är så

tråkigt klippt, att man aldrig blir ens lite nyfiken

på vad som skall hända efter reklamen. men tråkigast

av allt är att alla deltagare är så tråkiga, att man inte orkar

hålla på någon. därför har man som regel slumrat till

vid det vedervärdigt tråkiga ö-rådet. dessutom tror

jag att fyran underskattat viljan hos sina tittare

att ibland få se lite glada skeppsbrutna, och

nu måste de sitta och skaka

av skräck på sveavägen.

tv4 granskar bonniers.

annars så lama tv4, vässar

säkert klorna, nu när de skall

granska sina egna ägare.

------------------------

svenska hundar blir allt äldre, läser jag i rubriken.

och gaggigare skulle jag vilja tillägga.

häromdagen såg jag en skröplig jycke med tydliga

prostataproblem stå och trycka vid ett träd.

när hans husse ropade på honom reagerade

han intet. istället stod han och fånglodde på

några småflicksvalpar i parken lite längre bort.

först när hans husse stod en meter ifrån

honom och formligen skrek: KARIES!

så ryckte den grådammiga byrackan

till och svarade med ynkligt ett:

- vaff?

-------------------------------------------------------------------------

när jag häromdagen var ute och gick en

sväng med min son. så mötte en ytlig bekant

på ett promenadstråk där det är omöjligt att

vika undan. även hon körde runt med sin son i sulky,

om än i en billigare modell.

naturligtvis ville hon stanna och prata.

- nämen titta, han är ju också jättesöt.

 inleder hon, och nyper min son lätt i kinden.

"också, tänker jag?"

- de måste väl vara ungefär jämngamla,

fortsätter hon och syftar på min son och hennes

lite pluffsiga unge.

- så söta de är, säger hon och ser på mig.

"så söta dom är?"

nu känner jag instinktivt att jag måste leda

människan, ut ur tunneln in i ljuset.

- nja, inleder jag lite diskret. nu är väl inte

din son tillnärmelsevis lika välskapt som vår.

hon tittar storögt på mig, vilket jag uppfattar som

en uppmaning att fortsätta:

- ja, sådär konstiga öron och grisfärgade kinder,

som er son har, saknar vår.

- vad menar du! säger då hon, onödigt högt enligt mig.

jag pekar på öronen för att hon bättre skall förstå,

samtidigt som jag tröstande säger:

- men han ser ju frisk ut, alltid något att glädjas åt.

- det var det värsta jag hört! nästan skriker hon nu.

sen drar hon värsta harangen om hur förträfflig

hennes son är, hur oförskämd jag är och hur mycket

hon hoppas på att aldrig mera se mig.

alltså, en del är bara för känsliga och alltför

dåliga på att ta till sig sanningar.

- - - - - - - - - - - -- - - - - -- - - - - --- -- - - -

greve skjuten af mediaprofil.

.......................      .....................

nu djävlar skall här generaliseras.

inte sällan ser man typ "dolda kameran-klipp"

på nätet, där människor fånar sig på mer eller

mindre framgångsrikt vis.

de klär ut sig till något oförargligt (som en nalle,

frälsningssoldat eller dylikt) och ger sig sedan

ut bland sina medmänniskor för att busa.

dessa filmsnuttar brukar som regel

innehålla ett besök vid någon golfbana.

där medelålders människor helt utan talang

för golf, fördriver sin eftermiddag.

att man besöker golfbanan, är därför att det är där man

alltid får ut maxmalt vrede, som ser roligt ut på film.

det är nämligen så, att odugliga amatörer

som ägnar sig åt golf - har ingen humor.

de blir alltid sådär överdimensionerat irriterade,

och tar inte sällan till knytnävarna.

de tycks tro att området de rör sig på är fredat

från störade moment, och att deras taffliga hobby

okritiskt skall accepteras av andra.

jag retar mig på dem, det var bara det.


-----------------------------------------

innan jag blev pappa, räknade jag här

på bloggen upp ett antal punkter vilka

jag aldrig skulle ägna mig åt.

en av dessa punkter var, att inte börja

kalla min fästmö för mamma.

ni vet vid matbordet, familjen sitter samlad

och jag skulle haspla ur mig något i stil med:

- vill mamma ha lite mer sallad?

det där tycker jag mig varit ganska duktig

på att undvika. men så häromdagen, kom

jag på mig själv med ett annat föräldrar-tics.

då min son inte ville ha mer att äta, brukar

han markera detta genom att vända tallriken

upp och ner på bordet.

detta gjorde han nu, vilket resulterade i att

det hamnade en halv portion köttfärssås

på bordsduken. varpå jag säger:

- nämen, titta nu var du gjorde med mammas duk.

mammas duk?

jag har klämt ur mig liknade kommentarer då han

hängt sig gardinerna eller slagit sönder någon ljusstake

(lugn grabb inte sant?).

mammas gardiner och mammas ljusstake.

men ifall vår son pillar på dvd:n, kastar ut böcker

ur bokhyllan eller klämmer ur tandkrämstuben.

så plockar jag omedvetet bort epitet mamma.

jag vet inte ifall det beror på att jag är så

vansinnigt macho, och inte vill kännas vid

mjuka ting likt gardiner och bordsdukar,

eller att det helt enkelt handlar om arv och miljö.

att jag i lördags, då vår son välte ut en

burk på balkongen utbrast:

- titta nu vad du gjort med pappas öl!

är betydligt enklare att förklara.

- - - - - - - - - - -

när jag häromdagen var ute på en promenad

vid havet, så kom det plötsligt en kvinna

framrusande till mig. hon var blek och uppriven.

"- kan ni hjälpa min man, skrek hon. han har trillat

ner i vattnet och kan inte komma upp.

snälla, kan du inte hjälpa han?"

jag skakade på huvudet till svar och skyndade

istället hemåt. väl åter i hemmets lugna och trygga

vrå, kunde jag inte sluta tänka på kvinnan och

hennes desperata bön. det var något i tonfallet eller

kanske ordvalet som fått mig att tveka.

honom, heter det väl... "snälla, kan du inte hjälpa honom."

att det skall slarvas så med språket.

- - - - - - - - - - - - -

bluff, båg och boyle.

såg ett klipp på youtube, där man åter

skulle chokas av hur en färglös kärring

med ögonbryn stora som rävungar, visar

sig vara en helt gudabenådad sångerska.

iklädd en beige städrock, haltar hon fram

till micken och river av någon musikalklassiker.

juryn tappar hakor, publiken jublar och den

håriga kärringen myser av revansch.

allt det är bluff, jag vet inte exakt hur,

men nog är det båg alltid.

susan boyle är en bluff, kom ihåg var du läste det först.

.................................

- oj titta där, vad är det för en slarvig fågel?

- det är en hafsörn.

ett ägg kan kokas, stekas, pocheras och vispas.

men det ger sig aldrig.

på väggen bakom katedern stod den att

läsa i blänkande guldfärgade bokstäver,

den gyllene regeln.

till vänster en tramporgel med psalmboken uppslagen.

en färgglad bild av jesus på korset och bokmärkesänglar.

psalm på morgonen, bordsbön vid lunch och gärna någon

stämningsfull visa om josef och maria vid dagens slut.

a som i apa, b som i banan och m som i moses.

vår fröken ulrika, som oftast gick klädd i folkdräkt.

var som jag minns det, en mycket from tant.

kan inte minnas att hon någonsin höjde rösten åt

någon av oss elever. å andra sidan så minns jag

också klassen, som en skock menlösa lamm.

ett minne har dock etsat sig fast starkare än andra.

dagen före avslutningen till sommarlovet, var klassen

traditionsenligt och övade körsång i den kyrka som

låg tjugofem meter ifrån skolan.

då drillandet var avslutat, tog vår fromma lärarinna

mig åt sidan. hon såg på mig med sina

vänliga ögon och viskade diskret:

- det räcker med att du mimar  imorgon. ingen

kommer upptäcka att du inte sjunger.

där avslutades en sångkarriär som aldrig riktigt fick sin start.

- - - - - - - - - - -

vågar man äta ägg i påsk?

hur vet man att de där fjädermonstrerna

inte värper glaskross i skal?

------------------

det är efter tre dagars diarré.

man ångrar sitt snåla val, 

då man senast köpte toalettpapper.

lambi extra soft, äsch.

nu har man funnit en bit fisk i findus fiskpinnar,

matsabotaget fortsätter.

hertig av västergötland, äsch. för mig kommer

han alltid vara samma gamla daniel.

kan någon förklara mcd-reklamen för mig?

varför bör barnen inte få reda på, att happy meal

går att få enligt tallriksmodellen? familjen sitter

ju redan på en mcd-restaurangoch käkar?

tänk om och gör rätt, kreatörer.

människor har då ingen humor, och jag förstår dem.

-------------------------------------------

vilket djävla ordbajsande.

överallt ord, ord, ord.

bloggar, twitter, facebook, mail,

artiklar, debatter, samtal och skvallar.

vad sägs om att vi alla håller käften och
inte skriver så mycket som ett kommatecken,

mellan 20.30 - 21.30 på lördag.

låt oss kalla det: ear hour.

ja ja, kanske kastar jag stenbajs i glasfläkten.

men nu skall jag vara tyst en stund... en liten.


---------------------