röd avgång
funderar på ifall jag inte borde demonstrera
ett slag imorgon. det finns ju så mycket som
upprör mig.
fast att haka på det traditionella tåget och kräva
sex timmars arbetsdag, lika lön oavsett kön eller
sänkt a-kasse avgift, är inget alternativ.
skall jag demonstrerar, så får det bli på egen hand.
har redan börjat snickra lite på egna plakat.
på ämnet: mer pengar till sjukvården och begränsa
urbefolkningen, så har jag diktat följade:
tänk om vi köa för vård slapp
då behövdes det ingen lapp
vem hjälper den sjuke och lame?
ja, inte är det en same
sådär ja, nu gäller det bara att leta fram
ett par fotriktiga skor, flanellskjorta och
en kånken-ryggsäck.
upp till kamp emot kvalen, sista striden...
- - - - - - - - -- - - - - - - - -- - -- -- - -- -- - - -- - - -
det drixs för lite...
i gårdagens debatt avhandlades hur vida
vi svenskar dricker för mycket - alkohol.
det enkla svaret på den frågan måste vara - ja.
dessutom frågade man sig ifall alkoholen
kunde vara orsaken till majoriteten
de våldsbrott som begås?
även där är svaret - ja.
inte mycket till debatt alltså.
hade det inte varit för dick erixon,
jo han stavar ericsson med x.
så hade debatten uteblivit.
han och sin sida, kände sig nämligen anklagad.
och hävdade gång på gång, att han hade sin fulla
rätt att dricka maltwhiskey närhelst han ville.
jag fick känslan av att erixon inte riktigt
greppat ämnet, kanske var han full?
--------------------------------------------------
fara i skara
svininfluensans första offer.
--- --- --- --- ---
svalorna flyger lågt
när det igår kväll började ösregna,
hörde jag mig själv säga:
- detta sa dom fan inget om på vädret.
nähä? och vad spelar det förr roll?
vilka åtgärder hade jag då vidtagit?
avskyr när jag kommer på mig själv
med den typen av gubbuttalanden.
så blir människan åter hysterisk.
svininfluensa i mexico, och folk i
finnspång slutar köpa bacon.
................... ....... ....... ......... ..........
mungipslyft
----------------------------------------------------------------------------------------------------
tråkigt
det tråkiga med fyrans robinsson, förutom
att de har så tråkiga tävlingar. är att det är så
tråkigt klippt, att man aldrig blir ens lite nyfiken
på vad som skall hända efter reklamen. men tråkigast
av allt är att alla deltagare är så tråkiga, att man inte orkar
hålla på någon. därför har man som regel slumrat till
vid det vedervärdigt tråkiga ö-rådet. dessutom tror
jag att fyran underskattat viljan hos sina tittare
att ibland få se lite glada skeppsbrutna, och
inte bara när de bråkar och har tråkigt.------------------------------ -------------- --------------
skjutjärn
nu måste de sitta och skaka
av skräck på sveavägen.
tv4 granskar bonniers.
annars så lama tv4, vässar
säkert klorna, nu när de skall
granska sina egna ägare.
------------------------
ett hundben i graven.
svenska hundar blir allt äldre, läser jag i rubriken.
och gaggigare skulle jag vilja tillägga.
häromdagen såg jag en skröplig jycke med tydliga
prostataproblem stå och trycka vid ett träd.
när hans husse ropade på honom reagerade
han intet. istället stod han och fånglodde på
några småflicksvalpar i parken lite längre bort.
först när hans husse stod en meter ifrån
honom och formligen skrek: KARIES!
så ryckte den grådammiga byrackan
till och svarade med ynkligt ett:
- vaff?
-------------------------------------------------------------------------
men så känslig då...
när jag häromdagen var ute och gick en
sväng med min son. så mötte en ytlig bekant
på ett promenadstråk där det är omöjligt att
vika undan. även hon körde runt med sin son i sulky,
om än i en billigare modell.
naturligtvis ville hon stanna och prata.
- nämen titta, han är ju också jättesöt.
inleder hon, och nyper min son lätt i kinden.
"också, tänker jag?"
- de måste väl vara ungefär jämngamla,
fortsätter hon och syftar på min son och hennes
lite pluffsiga unge.
- så söta de är, säger hon och ser på mig.
"så söta dom är?"
nu känner jag instinktivt att jag måste leda
människan, ut ur tunneln in i ljuset.
- nja, inleder jag lite diskret. nu är väl inte
din son tillnärmelsevis lika välskapt som vår.
hon tittar storögt på mig, vilket jag uppfattar som
en uppmaning att fortsätta:
- ja, sådär konstiga öron och grisfärgade kinder,
som er son har, saknar vår.
- vad menar du! säger då hon, onödigt högt enligt mig.
jag pekar på öronen för att hon bättre skall förstå,
samtidigt som jag tröstande säger:
- men han ser ju frisk ut, alltid något att glädjas åt.
- det var det värsta jag hört! nästan skriker hon nu.
sen drar hon värsta harangen om hur förträfflig
hennes son är, hur oförskämd jag är och hur mycket
hon hoppas på att aldrig mera se mig.
alltså, en del är bara för känsliga och alltför
dåliga på att ta till sig sanningar.
- - - - - - - - - - - -- - - - - -- - - - - --- -- - - -
vafalls?
greve skjuten af mediaprofil.
....................... .....................
fore och flyg...
nu djävlar skall här generaliseras.
inte sällan ser man typ "dolda kameran-klipp"
på nätet, där människor fånar sig på mer eller
mindre framgångsrikt vis.
de klär ut sig till något oförargligt (som en nalle,
frälsningssoldat eller dylikt) och ger sig sedan
ut bland sina medmänniskor för att busa.
dessa filmsnuttar brukar som regel
innehålla ett besök vid någon golfbana.
där medelålders människor helt utan talang
för golf, fördriver sin eftermiddag.
att man besöker golfbanan, är därför att det är där man
alltid får ut maxmalt vrede, som ser roligt ut på film.
det är nämligen så, att odugliga amatörer
som ägnar sig åt golf - har ingen humor.
de blir alltid sådär överdimensionerat irriterade,
och tar inte sällan till knytnävarna.
de tycks tro att området de rör sig på är fredat
från störade moment, och att deras taffliga hobby
okritiskt skall accepteras av andra.
jag retar mig på dem, det var bara det.
-----------------------------------------
den rättmätige ägaren
innan jag blev pappa, räknade jag här
på bloggen upp ett antal punkter vilka
jag aldrig skulle ägna mig åt.
en av dessa punkter var, att inte börja
kalla min fästmö för mamma.
ni vet vid matbordet, familjen sitter samlad
och jag skulle haspla ur mig något i stil med:
- vill mamma ha lite mer sallad?
det där tycker jag mig varit ganska duktig
på att undvika. men så häromdagen, kom
jag på mig själv med ett annat föräldrar-tics.
då min son inte ville ha mer att äta, brukar
han markera detta genom att vända tallriken
upp och ner på bordet.
detta gjorde han nu, vilket resulterade i att
det hamnade en halv portion köttfärssås
på bordsduken. varpå jag säger:
- nämen, titta nu var du gjorde med mammas duk.
mammas duk?
jag har klämt ur mig liknade kommentarer då han
hängt sig gardinerna eller slagit sönder någon ljusstake
(lugn grabb inte sant?).
mammas gardiner och mammas ljusstake.
men ifall vår son pillar på dvd:n, kastar ut böcker
ur bokhyllan eller klämmer ur tandkrämstuben.
så plockar jag omedvetet bort epitet mamma.
jag vet inte ifall det beror på att jag är så
vansinnigt macho, och inte vill kännas vid
mjuka ting likt gardiner och bordsdukar,
eller att det helt enkelt handlar om arv och miljö.
att jag i lördags, då vår son välte ut en
burk på balkongen utbrast:
- titta nu vad du gjort med pappas öl!
är betydligt enklare att förklara.
- - - - - - - - - - -
resultatet
gais-häcken 3-0
- - - - - - - - - - - - -
resultatet
gais-häcken 3-0
- - - - - - - - - - - - -
att ta sig vatten...
när jag häromdagen var ute på en promenad
vid havet, så kom det plötsligt en kvinna
framrusande till mig. hon var blek och uppriven.
"- kan ni hjälpa min man, skrek hon. han har trillat
ner i vattnet och kan inte komma upp.
snälla, kan du inte hjälpa han?"
jag skakade på huvudet till svar och skyndade
istället hemåt. väl åter i hemmets lugna och trygga
vrå, kunde jag inte sluta tänka på kvinnan och
hennes desperata bön. det var något i tonfallet eller
kanske ordvalet som fått mig att tveka.
honom, heter det väl... "snälla, kan du inte hjälpa honom."
att det skall slarvas så med språket.
- - - - - - - - - - - - -
nähä du...
bluff, båg och boyle.
såg ett klipp på youtube, där man åter
skulle chokas av hur en färglös kärring
med ögonbryn stora som rävungar, visar
sig vara en helt gudabenådad sångerska.
iklädd en beige städrock, haltar hon fram
till micken och river av någon musikalklassiker.
juryn tappar hakor, publiken jublar och den
håriga kärringen myser av revansch.
allt det är bluff, jag vet inte exakt hur,
men nog är det båg alltid.
susan boyle är en bluff, kom ihåg var du läste det först.
.................................
omelett
- oj titta där, vad är det för en slarvig fågel?
- det är en hafsörn.
ett ägg kan kokas, stekas, pocheras och vispas.
men det ger sig aldrig.
-----------------------------------
1979, första klass.
på väggen bakom katedern stod den att
läsa i blänkande guldfärgade bokstäver,
den gyllene regeln.
till vänster en tramporgel med psalmboken uppslagen.
en färgglad bild av jesus på korset och bokmärkesänglar.
psalm på morgonen, bordsbön vid lunch och gärna någon
stämningsfull visa om josef och maria vid dagens slut.
a som i apa, b som i banan och m som i moses.
vår fröken ulrika, som oftast gick klädd i folkdräkt.
var som jag minns det, en mycket from tant.
kan inte minnas att hon någonsin höjde rösten åt
någon av oss elever. å andra sidan så minns jag
också klassen, som en skock menlösa lamm.
ett minne har dock etsat sig fast starkare än andra.
dagen före avslutningen till sommarlovet, var klassen
traditionsenligt och övade körsång i den kyrka som
låg tjugofem meter ifrån skolan.
då drillandet var avslutat, tog vår fromma lärarinna
mig åt sidan. hon såg på mig med sina
vänliga ögon och viskade diskret:
- det räcker med att du mimar imorgon. ingen
kommer upptäcka att du inte sjunger.
där avslutades en sångkarriär som aldrig riktigt fick sin start.
- - - - - - - - - - -
kronfågelägg
vågar man äta ägg i påsk?
hur vet man att de där fjädermonstrerna
inte värper glaskross i skal?
------------------
gustavsberg
det är efter tre dagars diarré.
man ångrar sitt snåla val,
då man senast köpte toalettpapper.
lambi extra soft, äsch.
nu har man funnit en bit fisk i findus fiskpinnar,
matsabotaget fortsätter.
hertig av västergötland, äsch. för mig kommer
han alltid vara samma gamla daniel.
kan någon förklara mcd-reklamen för mig?
varför bör barnen inte få reda på, att happy meal
går att få enligt tallriksmodellen? familjen sitter
ju redan på en mcd-restaurangoch käkar?
tänk om och gör rätt, kreatörer.
människor har då ingen humor, och jag förstår dem.
-------------------------------------------
var skall det sluta?
sssssssch...
vilket djävla ordbajsande.
överallt ord, ord, ord.
bloggar, twitter, facebook, mail,
artiklar, debatter, samtal och skvallar.
vad sägs om att vi alla håller käften och
inte skriver så mycket som ett kommatecken,
mellan 20.30 - 21.30 på lördag.
låt oss kalla det: ear hour.
ja ja, kanske kastar jag stenbajs i glasfläkten.
men nu skall jag vara tyst en stund... en liten.
---------------------