sketstropp
dessa telefonsäljare, jag säger då det.
blev just för andra gången uppringd av en
säljare på ett av alla dessa företag som vill
göra pengar på att hjälpa andra företag att
annonsera via google adwords.
han fick samma svar som sist: att jag inte
har tid att prata om det för tillfället.
då vill han istället boka in en tid då vi kan
prata om hans braiga idé.
jag informerar honom om läget, och ber
honom återkomma i vecka sex.
han står på sig och vill boka in en tid.
jag upprepar det faktum att jag har mycket
att göra, och inte kan boka in en tid i nuläget.
då fäller han den, kommentaren som gör att
jag aldrig kommer att göra en enda affär med
honom eller den tattarfirma han företräder:
- du är inte ensam om att ha mycket att göra.
men jag får väl försöka hinna med att återkomma.
- ja du, gör inte allt för stora ansträngningar
om tiden är knapp. det är väl du som försöker
sälja på mig något – och inte tvärtom?
klick
-------------
vin-gelben
en pinsam händelse som idag är så pass
svunnen i tiden, kan jag nu bjuda på.
vår son lärde sig att gå vid juletid strax
innan det att han fyllt ett år.
när vi efter några dagars extra ledighet
återvände till hans förskola, så ville jag
givetvis visa på hans nya färdigheter.
bara en halvtimma tidigare hade han
stultat omkring hemma, jag hade själv
fångat upp honom och tryckt på honom
sina vinterkängor, och burit ned honom
i bilen.
väl framme på förskolan satte jag ned
honom på marken för att alla skulle få
se hur han spatserade (nåja) fram.
ha tog ett halvsteg och satte sig genast
ned. jag lyfte upp honom och väste lite
svagt i mungipan:
- visa nu vad du lärt dig.
denna gång blev det inte ens ett halvt
steg, innan det att ha satte sig igen. ett
tredje försök, och nu började han gråta.
- nähä, han ville visst inte gå just nu.
sa jag åt fröknarna och hoppades på
att de inte uppfattade mig som en
prestationshetsade mytoman.
när jag på eftermiddagen återvände till
förskolan så var barnen inomhus.
och till min stora glädje kommer sonen
staplande fram till mig. jag var mäkta stolt.
en av hans fröknar kom fram till mig och
log vänligt. sedan sa hon:
- han är jätteduktig på att gå. och det var
alls inte märkligt att han vägrade i morse.
kan ju inte vara lätt att gå med en
sådanhäringa liggandes i skon.
och så höll hon upp handen och visade på
en vinkork, inte mycket mindre än själva skon.
---------------
rosa bandet
jag fortsätter att frossa i gamla nummer
av okej. då responsen på bloggen som
vanligt är obefintlig så har jag ingen aning
om ni vill läsa om det här, men jag tycker
att det är kul.
i nr:6 1985 så finns en intervju med
tamburinisten i the pinks, jimmy andersson.
nu skulle man givetvis kunna göra sig lite
rolig kring jimmy och hans karriär – men det
tänker jag inte göra. istället reagerade jag över
de frågor som ställdes under intervjun.
det finns ju något som kallas ledande frågor, och
något som skulle kunna kallas för - svävande frågor.
här får vi några exempel på när man blandar
dessa olika frågetyper:
intervjuns andra fråga lyder:
har du någon hund?
på detta svarar jimmy:
nej, vi har haft två fåglar, men dom är döda.
vi gav bort dem till grannen som gav dem
kaninmat istället för fågelmat.
här skulle man istället kunnat fråga om jimmy har
några djur, inte sant? en annan fråga av samma typ
går bättre:
- spelar du hockey?
här visar det sig att jimmy spelar hockey och
inte fotboll*, basket, handboll eller någon annan
ovanlig sport.
en fråga som man misstänker har kommit
till efter en hel del grävande är:
- fick inte du en slalomutrusning i julklapp?
svaret får dock inte jorden att skaka:
- jo, av mamma och pappa.
nu vet vi allt om jimmy andersson.
som för övrigt gjort karriär som allsvensk
fotbollsspelare* i degerfors if. (1996-1997)
--------------------
fula norrmän
jag trodde faktisk att det skulle vara enkelt
att sitta och göra sig lustig över gamla
nummer av okej.
men det jag hittat hittills är inte sådär jättekul,
om man bortser från insändarna. därför måste
jag bjuda på några till:
signaturen yvonne 19 år frågar sig:
varför är killarna i oslo så fula?
nu har jag fått nog av oslo! jag orkar inte bo
här längre! varför måste killarna i oslo vara
så fula! jag älskar långhåriga och snygga killar –
men tror ni jag hittar dem här i oslo? icke!!!
här finns det bara tråkiga, korthåriga och fula
figurer. dom hajar ingenting.
först Nu har dom börjat låta håret växa – men
när blir det långt? om 2 år?
det är bara att konstatera, oslo är inget ställe för
en snygg brud. det finns förstås några långhåriga
killar här, men gissa hur dom ser ut för övrigt?
jo, dom har runda små glasögon, gula finnar i
ansiktet, fett hår med en massa mjäll och dom
luktar shit. usch!
yvonne har uppenbarligen ingen lust att vänta
två år på att det norska håret skall växa.
sen gillar jag hennes sakliga konstaterade att:
dom hajar ingenting. men visst borde de
norska fula killarna lukta drit och inte shit?
insändarsidan i okej var vid tiden ett viktigt
forum, kan man konstatera. här talas det inte
bara om musik och film. flera skribenter vill
prata om hur det är att vara tjock, mobbad
eller/och ensam.
här finns det utrymme för alla:
fy faaan för synthare!
för alla föräldrar & andra slemgrodor
som hatar hårdrock!
för hitler och tredje riket!
för skolan och aids!
dee snider
jag misstänker att det knappast är
den dee snider som skrivit, men
visst är det charmigt att ta avstånd
från tredje riket – år 1985.
--------
tjuvhört
nr.14 från 1984
jag plockade ett slumpvist exemplar ur högen.
framsidan pryder en av mina våta drömmar
från den tiden. jag syftar inte på mark ”nej jag är
ingen omopererad kärring från lammhult” st john,
utan på heather locklear.
på sidan två finner jag brevspalten, här borde
det finnas några guldkorn.
det visar sig att jag har fel – brevspalten är
ett berg av guld. låt mig bjuda på några smakprov:
signaturen paul stanley for ever, är rasade över
att vissa 13-åriga småapor vågar kalla paul stanley
för en hårig bergsgorilla. jag citerar
”alla karlar har väl mer eller mindre hår på bröstet”.
hon tycker vidare att alla som retar sig på pauls hårväxt
skall läsa lilla fridolf och kalle anka istället ”de har
åtminstone inget hår på bröstet – inte vad jag vet i alla fall”.
möjlig brevpolare söker flickbekanta och skriver:
”mitt politiska medvetande är väl inget att
hurra för, men jag sticker inte under stol
med att jag har hjärtat till vänster”
snart 14 år, men ändå ingen barnunge:
undrar vad i helskotta det är för fel på att vara
oskuld vid 25 års ålder. per herrey verkar var
den snällaste och förståndigaste kille man kan få tag på.
sen kommer denna text från kämpade mor i falköping:
inte konstigt att ungdomar blir brottslingar när
de växer upp med tidningar som okej.
hon är mamma till två barn, 11 och 13 år, hon fortsätter:
en dag tittade jag i deras okej-tidningar. det första jag
får se när jag slår upp tidningen är en söt flicka.
oj då tänkte jag, jag som trodde okej var en dålig tidning.
men den glädjen blev kortvarig. nästa sida jag slog upp
gav mig en smärre chock. där stod ett gäng långhåriga
drasuter och BET i en gammal okej-tidning.
sådär håller det på. hon upprepar ordet drasuter några
gånger till och frågar vad myndigheterna egentligen
sysslar med, som inte censurerar denna våldstidning.
i samma andetag förfasar hon sig över porrtidningar,
tv-deckare och svordomar. i sin kamp att få
ungdomarna på fötter.
ju mer jag läser i brevspalten desto tydligare
blir bilden av ett samhälle drabbat av hysterisk
moralpanik. insändare efter insändare handlar
om de fruktansvärda långhåriga männen i kontrast
till godhjärtade bröderna herrey.
jag bläddrar vidare.
okej från som enda tidning vara med vid inspelningen
av kiss nya album: animalize. de inleder artikeln såhär:
skyskraporna reser sig som monstruösa monument
och kastar skuggor över gatorna där människor ilar
fram i stressfart.
new york var fortfarande lite otäckt 1984, får man anta.
på sidan 24 får vi veta att richard (herrey) och kris
går skilda vägar. det där med ålder efter varje namn
var tydligen inte uppfunnet då, men de kan inte vara
mycket mer än arton fyllda. herreys har just haft
turnépremiär i skara inför 15 000 åskådare, vilket
richard kommenterar såhär ödmjukt:
vi är glada att folk lyssnade och inte gick hem.
en bild på wratchild, för er som minns dem.
så nu orkar jag inte referera mer från detta fullspäckade
nummer, men återkommer snart med ett nytt.
----------
blanka sidor
detta är vad jag tänker ägna mig åt på
bloggen ett tag framöver.
okej – min och många andras
bibel under 80-talet.
jag återkommer med reflektioner så
snart jag börjat bläddra i dessa
blanka blaskor.
------------
fullblodsproffs
gårdagens idrottsgala blev ju inte
mindre vrålkass, då jag timmarna
innan beskådade när ricky gervais
öppnade golden globe galan.
http://feber.se/video/art/198923/ricky_gervais_ppningstal_/
storstryk
enligt traditionen så skall jag på denna
blogg idag raljera och kommentera
gårdagens idrottsgala.
men idag är det svårt.
tidigare idrottsgalor jag beskådat har
varit pajiga, men inte utan charm
och stora ögonblick.
gårdagens gala var så usel att det inte
känns rätt att göra sig lustig över den.
det skulle vara som att hota en
igelkott med ett häftstift.
robin var inte dålig, men heller inte bra.
tacktalen som man tidigare kunde fnissa
sig harmynt åt, är numera så slätstrukna
och inövade att man lyckas somna
på 26 sekunder.
nicklas wikegård satt ensam i en studio och
ylade om att idrottarna skulle börja supa,
slåss och kalla varandra för bowlare
(adhd goes galahumor).
kvällen största och enda höjdpunkt:
stenmark prisas av bröderna mahre.
jag får alltid rysningar i kroppen och blanka
ögon då stenmark hyllas. han är på något
vis den största av dem alla –alltid.
sketcherna? hade wikegård skrivit dem också?
-------------------------------
hurra hurra hurra
han har idag avverkat sitt tredje
levnadsår, och för var dag som går
så berikar han mitt liv.
han får mig att oroas, förbluffas, gråta,
imponeras, tänka efter men mest av allt
glädjas och skratta.
hans liv är viktigare än mitt eget, precis
som hans välbefinnande och trygghet.
han är en av två människor som får mig
att växa. många gånger upplever jag att
han är viktigare för mig än vad jag är
för honom, låt så vara.
jag älskar dig min son. grattis på treårsdagen.
------------