spökstaden


årets julafton är planerad in i minsta detalj. frukost

hemma, lunch hos en mormor och kvällen tillsammans

med kusiner, fastrar och andra gamlingar.

 

förra årets julafton hade ett något annat upplägg, och innehöll

en plump i protokollet. men det började bra.

frukost hos en annan mormor och därefter återvände

vi till basen. där tänkte vi tillbringa flera timmar i lugn och ro,

innan det att vi skulle bege oss till nästa släktkonvent.

 

en stilla lunch, vila och disneyreprisen, stod på programmet.

 vid ett-tiden kommer så hungern smygande, dags för en lätt lunch.

vad skall vi äta? vi kan väl… GGAAAHHH!

kylskåpet är i det närmste tomt, om man bortser från

lite julskinka och en liter mjölk.

varför har vi ingen mat? men vi skall ju knappt

vara hemma. förutom sex timmar mitt på dagen, nä.

 

jag kastar mig i bilen och styr mot stadens centrum.

det måste väl finnas någon krog som håller öppet och

kan slänga ihop några dagens – icke.

en korvkisok, en pizzeria, ett thaikök – icke.

en bensinmack, de brukar drivas av någon antichrist

som hatar julen. men nej.

mac donalds? – mac stängt.

 

så upptäcker jag det lysande lilla stallet, omgivet av

en gloria och utmärkt med en stjärna.

netto, butiken jag hatar - håller öppet.

och blir istället butiken jag älskar, nåja.

glädjen var väl inte överväldigade.

men 40 minuter senare sitter familjen och kalasar
på uppvärmd pizza från dr oetker och blandsaft.

en riktig white trash christmas.


-- -- -- -- -- --


dynamit? snarare senapsgas.


eftersom vi hade tv-fri kväll igår, så började

jag inte titta fören strax efter tio. och hamnade

då på nobelfesten, just som man bröt

borden för att steppa upp en våning och

dansa av sig det värsta.

vilket resulterade att alla

(ja utom dem som gick allra först) blev fast

i trappan, på väg upp till den gyllene salen.

 

där stod de sedan och köade, och försökte

spela oberörda - pingvinerna och deras fruar.

då kom jag att tänka på vad det måste lukta

i den där kön.

där har de suttit i nitton timmar och pressat

i sig renskav, hjortron, smögenräkor, kalvfilé

och ljummet vin. så när äntligen middagen är

över, och alla människor (inklusive nobelpristagare)

med ett väl utvecklat tarmsystem vill passa

på att jämna ut trycket mellan luften på insidan

och den på utsidan av magen.

så ställs man i en kö!

med ungefär tvåtusen andra personer, som

visserligen också behöver släppa ett par brakare

(vilket de också gör. med ett leende och en blick

till omgivningen – känner ni vad det luktar, någon

måste ha släppt sig).

 

sedan efter att ha smygfisit i en dryg kvart, så

kommer de äntligen upp på dansgolvet.

där spelas det hög musik, belysningen är skum

och gördeln lossad.

där lär det inte heller lukta nobelt.


--------------


inte en sån nypa... suck


nu måtte folk tycka att jag är lika

trendkänslig som stig vig.

att komma med en reflektion

över matlagnings-tv - 2009?

men faktum är, hävdar jag, att

det går en lite ny trend bland

matlagningsprogrammen på tv.

 

som skulle kunna sammanfattas

med att - det är inte svårt att laga mat,

men vi skall se till att du misslyckas.

det känns som att alla idéknäckare och

tv-kockar kommit till insikt med att,
nu när de lärt massorna att laga mat 
– så slutar dom att titta.

 

så därför gör man istället nya program, där

man uppmanar människor att laga mat

(gärna samtidigt som de ser på programmet).

för att sedan stressa upp det och krångla till

det till den milda grad, att de misslyckas.

 

lite som när måns bjöd pelle på fest (vilket den

enfaldiga pelle blev glad över då han sällan blev

bjuden på fest, kan man tänka), och sedan ställde

till med ”göra siffror med svansen-tävling”.

vilken pelle på förhand var tippad att förlora,

med sitt kommatecken på svanken.

om det nu inte varit för ormen som…

ja, ni kan säkert historien.

 

vart vill jag då komma?

tv-kockarna och deras anhang, verkar

vilja återta kommandot. nu skall soffpöbeln

lära sig att de inte alls kan laga mat, om de

nu hade fått för sig något så dumt.

 

därför börjar man ta tillbaka allt man sagt.

använda helt nya redskap, ingredienser

och tillvägagångssätt.

matlagning skall bli krångligt igen.


åtminstone på tv.


-----------------------


la navidad en la mesa


- varför har du en tom

colaburk i kylen?

- ifall det kommer hem en kompis,

som inte är törstig.

sådär roliga saker får man höra om

man besöker apelgrens julshow.

 

sen får man äta julmat också.

den får man betala före, både innan

och efteråt skulle man kunna säga.

usch. mitt förhållande till julmat

blir allt sämre.

man blir så mätt, men inte så belåten.

 

en orgie i kött, toppad med kokt ägg.

grönkål kan inte göteborgarna tillaga.

klantarsel.

 

men se zlatan. han skulle bergis kunna

brassa grönkål med ena handen och

avgöra el classico med andra foten.


-----------


extra allt


för att öka tillgängligheten för opera,

så kan man numera köpa operabiljetter

i malmös korvkiosker.

bäst säljer:  barberaren i sibylla

-------

nu är det pocherade fläsket bräserat


visa mig din matlåda och jag

skall säga vad du äter till lunch.


det är en hel liten vetenskap

det där medhavd lunch.

vissa kommer med findus

färdigrätter, andra med

makaroner och korv/köttbullar/falukorv.

intressantast är dock gruppen som

gillar att stajla.

de som inte sällan packat

ned hemlagad murkelsås, sillsallad, viltgryta

eller sjötunga walewska. med tillbehör såsom

chevreost, ostron och kanapéer.


det är för övrigt dom som alltid rycker lite

lätt på axlarna och svarar: - äsch det är bara

lite rester sen gårdagen. då man frågar vad

de skall äta till lunch.

sen sitter de där med ostbrickan på bordet

och suger på en hummerklo, och vill inget

hellre än att man skall titta på, när de äter.

själv är man besviken på sina överkokta penne,

medan finliraren rynkar på näsan

åt att vinet inte är dekanterat.

inte törs man fråga om kaffe på maten heller.

då man misstänker att gourmanden har

en espressomaskin i armhålan och
innerfickan fylld av färska bönor


nä jag äter min lunch ute, trots kyla och regn.

-- - - - --- -- --- - -- - - ---- -- -


du och jag alfred...


jag skiter i hur det går till när maten

serveras på nobelmiddagen!


vart eviga år gör svt ett svulstigt inslag

kring hur maten lagas, serveras och äts.

jösses vad nyskapade.

betydligt intressantare vore det med ett reportage,

där man vid sådär 03.09 får se hur frackklädda japaner

står och kräks upp kalixlöjrom och renskav i väntan

taxin som skall ta dem till club privé.

- - - - - - - - - - - -

rätt i mun


på en förskolan magra kryddade man tungan

med peppar, då en pojkvasker som hävde ur

sig fula ord.

då blev det naturligtvis ett djävla liv.

"det är aldrig acceptabelt att agera på det viset",

säger de ansvariga i kommunen.


och jag kan inget annat än att hålla med.

tunga skall kokas i lättsaltat vatten och

serveras med en klick senap.

inte undra på att förskolan döpts till magra,

kan ju inte ett dyft om matlagning.


- - - - -- -- -- - -- - ---- - - - - - -- - - - --


är du lönsam lille vän?



har med ett halvt öga följt fyrans program

om skolmaten. där man förväntas bli upprörd

över hur risigt käk som ungarna serveras. men

jag kan inte låta bli att fokusera på de trångsynta

och bittra mat-tanterna, som verkar besitta

makten övar landets alla skolkök.


på pilsnerfilmsstockholmska eller skäggig

finska, upprepar de sitt mantra:

- nej det går aldrig, så funkar det bara inte.


allt medan en kallestropp-liknande melker, vankar

omkring och påstår sig göra stora förändringar?


-----------------------------------


RSS 2.0