är detta verkligen allt vi får?

-stavas förråd med ett eller två R?
någon frågar för råd.
- TVÅ!
och får ett rådigt svar.
----------------

svant-snobb strypkatt


jag skiter i vad experterna säger.

deras hyllningar går mig helt förbi.

svante thuressons skiva:

regionala nyheter – stockholmsdelen,

där han tolkar artister som kent,

erik gadd och mauro scocco.

den skivan är ren skit.

 

egentligen bryr jag mig inte om att han

gör kents redan löjliga musik till åtlöje.

men hans fullkomligt hänsynslösa slakt

på två lundellska pärlor!

där får det ta mig tusan vara stopp.

 

det vände sig i magen, då jag hörde svantes

gnissliga jazzgeggiga röst sjunga om stockholmstjejer
och rom i regnet.

....


otidsenligt


man borde låta bli

att skriva poesi

då alla är av samma åsikt

att ingen längre läser dikt

den strävar helt på tvärs

som formulerar sig på vers

därför saknar det all logik

att ägna tiden åt lyrik

vill man utstråla enfald

bör man titulera sig som skald

................


äntligen





-----------------

rosa bandet


jag fortsätter att frossa i gamla nummer

av okej. då responsen på bloggen som

vanligt är obefintlig så har jag ingen aning

om ni vill läsa om det här, men jag tycker

att det är kul.

 

i nr:6 1985 så finns en intervju med

tamburinisten i the pinks, jimmy andersson.

nu skulle man givetvis kunna göra sig lite

rolig kring jimmy och hans karriär – men det

tänker jag inte göra. istället reagerade jag över

de frågor som ställdes under intervjun.

 

det finns ju något som kallas ledande frågor, och

något som skulle kunna kallas för - svävande frågor.

här får vi några exempel på när man blandar

dessa olika frågetyper:

 

intervjuns andra fråga lyder:

har du någon hund?

på detta svarar jimmy:

nej, vi har haft två fåglar, men dom är döda.

vi gav bort dem till grannen som gav dem

kaninmat istället för fågelmat.

 

här skulle man istället kunnat fråga om jimmy har

några djur, inte sant? en annan fråga av samma typ

går bättre:

- spelar du hockey?

här visar det sig att jimmy spelar hockey och

inte fotboll*, basket, handboll eller någon annan

ovanlig sport.

 

en fråga som man misstänker har kommit

till efter en hel del grävande är:

- fick inte du en slalomutrusning i julklapp?

svaret får dock inte jorden att skaka:

- jo, av mamma och pappa.

 

nu vet vi allt om jimmy andersson.

som för övrigt gjort karriär som allsvensk

fotbollsspelare* i degerfors if. (1996-1997)

 


--------------------


fula norrmän




jag trodde faktisk att det skulle vara enkelt

att sitta och göra sig lustig över gamla

nummer av okej.

men det jag hittat hittills är inte sådär jättekul,

om man bortser från insändarna. därför måste

jag bjuda på några till:

 

signaturen yvonne 19 år frågar sig:

varför är killarna i oslo så fula?

nu har jag fått nog av oslo! jag orkar inte bo

här längre! varför måste killarna i oslo vara

så fula! jag älskar långhåriga och snygga killar –

men tror ni jag hittar dem här i oslo? icke!!!

här finns det bara tråkiga, korthåriga och fula

figurer. dom hajar ingenting.

först Nu har dom börjat låta håret växa – men

när blir det långt? om 2 år?

det är bara att konstatera, oslo är inget ställe för

en snygg brud. det finns förstås några långhåriga

killar här, men gissa hur dom ser ut för övrigt?

jo, dom har runda små glasögon, gula finnar i

ansiktet, fett hår med en massa mjäll och dom

luktar shit. usch!

 

yvonne har uppenbarligen ingen lust att vänta

två år på att det norska håret skall växa.

sen gillar jag hennes sakliga konstaterade att:

dom hajar ingenting. men visst borde de

norska fula killarna lukta drit och inte shit?

 

insändarsidan i okej var vid tiden ett viktigt

forum, kan man konstatera. här talas det inte

bara om musik och film. flera skribenter vill

prata om hur det är att vara tjock, mobbad

eller/och ensam.

 

här finns det utrymme för alla:

fy faaan för synthare!

för alla föräldrar & andra slemgrodor

som hatar hårdrock!

för hitler och tredje riket!

för skolan och aids!

dee snider

 

jag misstänker att det knappast är

den dee snider som skrivit, men

visst är det charmigt att ta avstånd

från tredje riket – år 1985.

--------


nr.14 från 1984




jag plockade ett slumpvist exemplar ur högen.

framsidan pryder en av mina våta drömmar

från den tiden. jag syftar inte på mark ”nej jag är

ingen omopererad kärring från lammhult”  st john,

utan på heather locklear.

 

på sidan två finner jag brevspalten, här borde

det finnas några guldkorn.

det visar sig att jag har fel – brevspalten är

ett berg av guld. låt mig bjuda på några smakprov:

signaturen paul stanley for ever, är rasade över

att vissa 13-åriga småapor vågar kalla paul stanley

för en hårig bergsgorilla.  jag citerar

”alla karlar har väl mer eller mindre hår på bröstet”.

hon tycker vidare att alla som retar sig på pauls hårväxt

skall läsa lilla fridolf och kalle anka istället ”de har

åtminstone inget hår på bröstet – inte vad jag vet i alla fall”.

 

möjlig brevpolare söker flickbekanta och skriver:

”mitt politiska medvetande är väl inget att

hurra för, men jag sticker inte under stol

med att jag har hjärtat till vänster”

 

snart 14 år, men ändå ingen barnunge:

undrar vad i helskotta det är för fel på att vara

oskuld vid 25 års ålder. per herrey verkar var

den snällaste och förståndigaste kille man kan få tag på.

 

sen kommer denna text från kämpade mor i falköping:

inte konstigt att ungdomar blir brottslingar när

de växer upp med tidningar som okej.

hon är mamma till två barn, 11 och 13 år, hon fortsätter:

en dag tittade jag i deras okej-tidningar. det första jag

får se när jag slår upp tidningen är en söt flicka.

oj då tänkte jag, jag som trodde okej var en dålig tidning.

men den glädjen blev kortvarig. nästa sida jag slog upp

gav mig en smärre chock. där stod ett gäng långhåriga

drasuter och BET i en gammal okej-tidning.

sådär håller det på. hon upprepar ordet drasuter några

gånger till och frågar vad myndigheterna egentligen

sysslar med, som inte censurerar denna våldstidning.

 

i samma andetag förfasar hon sig över porrtidningar,

tv-deckare och svordomar. i sin kamp att få

ungdomarna på fötter.

 

ju mer jag läser i brevspalten desto tydligare

blir bilden av ett samhälle drabbat av hysterisk

moralpanik. insändare efter insändare handlar

om de fruktansvärda långhåriga männen i kontrast

till godhjärtade bröderna herrey.

 

jag bläddrar vidare.

 

okej från som enda tidning vara med vid inspelningen

av kiss nya album: animalize. de inleder artikeln såhär:

skyskraporna reser sig som monstruösa monument

och kastar skuggor över gatorna där människor ilar

fram i stressfart.

new york var fortfarande lite otäckt 1984, får man anta.

 

på sidan 24 får vi veta att richard (herrey) och kris

går skilda vägar. det där med ålder efter varje namn

var tydligen inte uppfunnet då, men de kan inte vara

mycket mer än arton fyllda. herreys har just haft

turnépremiär i skara inför 15 000 åskådare, vilket

richard kommenterar såhär ödmjukt:

vi är glada att folk lyssnade och inte gick hem.

 

en bild på wratchild, för er som minns dem.

 

 

så nu orkar jag inte referera mer från detta fullspäckade

nummer, men återkommer snart med ett nytt.

----------


blanka sidor




detta är vad jag tänker ägna mig åt på

bloggen ett tag framöver.

okej – min och många andras

bibel under 80-talet.

jag återkommer med reflektioner så

snart jag börjat bläddra i dessa

blanka blaskor.

------------


this is not a test



jag kan inte låta bli att inspireras av kvällstidningarnas

webb-tester, och har därför satt ihop en egen test.

resultatet av testet finner du längst ned. mycket nöje.

 

är du ett matvrak?

 du vaknar hungrig på natten, vad gör du?

A.   kliver upp och dricker ett glas vatten och

somnar sedan om.

B.    kliver upp och dukar upp en buffé av allt ätbart

du finner i kyl och skafferi. äter tills du storknar

och sköljer ned hela härligheten med en liter vispgrädde.

C.   jag vaknar aldrig hungrig på natten.

 

du bestämmer dig för att äta snabbmat från mc donalds, vad väljer du?

A.   en sallad och en ramlösa

B.    frågar om de finns någon ”prova på meny”

för runt sådär femhundra kronor.

C.   jag äter aldrig på mc donalds.

 

filmkväll i soffan. vad dukar du fram?

A.   morotsstavar, groddar och grönt te.

B.    wienerbröd, guldnougat, cocosbollar, grillchips,

dillchips, mjukglass, knäck, finsk marmelad, potatissallad,

ostbågar, pepparkaksdeg och ett par liter gammaldags mjölk.

C.   jag ser aldrig film i soffan.

 

facit

flest A svar.

du var mig en tråkig jävel, bergis en bitter singel.

flest B svar.

du kanske borde fundera kring vad du äter.

flest C svar.

du är förmodligen död.

---------------------------------------------------


märkvärdig


en dagboks dagbok

 

idag skrev hon i mig igen. tryckte sin billiga

bläckpenna hårt i mellangärdet på mig. lät sina

nariga händer vila på mina vita blad, som snart

färgades ljusgula av hennes döda hudceller.

skit skriver hon också, ointressanta dåligt sammansatta

meningar om promenader med hunden, vädret och

dålig hälsa. tror hon att riksantikvariatet kommer att ha

något som helst intresse av att spara hennes gnäll på dålig

svenska. jag kan inte släppa tanken på hur hon råkar spilla

en kopp ättika över mig, och därför blir tvungen att kasta

mig i insamlingen. längtan efter att få bli returpapper växer

sig starkare för var dag.

varför kunde inte jag hamnat hemma hos björn ranelid eller

unni drougge? tänka sig det, unni som skriver så mycket snusk

och elakheter. hon använder bergis handkräm också. jag hade

faktiskt nöjt mig med chris härenstam, även om inte han kan

stava. bara känslan av att hamnat hemma hos någon som betyder

något. anders timell - nä där går gränsen.

man har ju hört talas om dagböcker som blivit riktiga kändisar.

jag menar carl von linnés luggslitna böcker är det ingen som

pillar snorkråkor i. eller cyndee peters kända samling från de

fruktsamma åren på åttiotalet, jag skoja bara.

istället hamnade man hemma hos ett litterärt geni som skapat

strofer som: ”gick den vanliga rundan kring snarhögsparken.

det var kallt i luften och isciasen gjorde sig påmind”. det heter

ischias, inte iscias, dumkärring. fan, man kunde lika gärna blivit

till lokaldelen i mariestad. kan jag inte bara få bli till massa,

snälla någon - gör slut på mitt lindande.

-----


lex maria


- god förmiddag kärringdjävul. så där ligger du

och kan inget annat. vad fan är det som luktar,

luktar det inte lik?

nåväl, här har jag med mig lite näringsfattig mat

som varit uppvärmd ett par gånger.

det är din lunch, du kan ju alltid värma den.

seså, dra i dig de här tabletterna nu. äsch vafan du

kan lika gärna kasta trycka i dig några piller till, så

behöver jag inte komma hit i eftermiddag.

nu skulle jag egentligen ha städat här, men…

 

nä. jag skall nog aldrig börja jobba inom hemtjänsten.

--------


tactiques perverses


fransmännen har hamnat i louvren* på varandra.

förlåt mig, i luven skall det vara.

skälet till detta, är att endast fem miljoner fransmän

valt att vaccinera sig emot le svininfluensa.

nu skall man ha i åtanke att det bor mer än 61 miljoner

människor i frankrike.

vi snackar om ett vaccineringsfiasko - utan tvekan.

le fisaco.

 

säga vad man vill om fransmän, och det vill jag.

men maken till truliga grodlårsätare med dålig

munhygien, får man leta länge efter.

en fransman (eller syska) gör aldrig som den blir

tillsagd, särskilt om det är en myndighet som ber dem.

ville man uppnå resultat i frankrike gällande vaccinering så

skulle man gått ut i en stentuff kampanj med uppmaningen:

du franska medborgare bör i mesta möjliga mån undvika

att vaccinera dig. tack för din medverkan till denna bojkott.

den franska regeringen.

 

då djävlar skulle ni fått se fransmän och syskor gå man

(och kvinna) ur huse, de skulle proppat armarna fulla av

sprutor, spetsat sin pastis med vaccin.

frankrike skulle idag varit europas mest vaccinerade land.

 

med hjälp av samma taktik som man använder då man

vill att ens tvååring skall att äta upp sin mat.

 

 

*det är fredag, då får man vara sådär rolig.


------------------


god jul


Jag har en idé om att låta min blogg växa till sig.

Se bara här, varje mening inleds med en versal.

Men det tar inte stopp där. Funderar på att göra

längre och färre inlägg, med lite mer genomarbetade

texter och genomtänka resonemang. Känner det

som att min blogg är lite fånig och naiv, då jag läser

en del andra och bättre bloggar.

eller

skall jag köra på som vanligt ? kasta skit på småsaker

och undvika att utveckla mina tankegångar. diktera små

fånigheter om triviala spörsmål och krydda med blaj.

 

vad tycker du som läser?

jag hör vad du säger.

 

så vill jag naturligtvis önska er alla en riktigt god jul

och ett lika gott år. nu skall jag fira helger med min

blivande fru och några sköna glin.

 

ps. hörde man kunde köpa föst skinka för en billig

peng hos stall svanstedt. kanske kan vara något.


-- -- -- -- -- -- -- - ---- --


varning för barn


sjuttiotalisterna – en generation utan glöd,

skulle kunna vara en slogan. för visst är det

så att den generation jag själv tillhör, inte brinner

för något. jag kan inte påminna mig att jag

någonsin aktivt protesterat mot någon orättvisa

eller brist i min omgivning.

sjuttiotalister går inte i fackeltåg.

men att kalla oss egoister - köper jag inte.

särskilt med tanke på det är gemensamt beslut

från vår generations sida, att inte ta ställning.

nu kan man tycka att det borde ligga oss i fatet,

att vara så oengagerade. men då glömmer man bort

allt det fina i att vara åsiktslös.

vi låter folk vara, vi bryr oss inte.

om världen skulle befolkas enbart av sjuttiotalister,

så tror jag visserligen inte att det skulle skrivas

några fredsavtal.

men å andra sidan skulle det heller inte startas

några krig – det verkar jobbigt.

 

sjuttiotalisterna – vägrar växa upp.

skulle också kunna vara en slogan. även där

har jag mina teorier, men spar på dem ett slag.


--------------


you talking to me?


folk gör ju vad som helst för pengar.

kan man enkelt häva ur sig, gärna

med en anklagade ton.

det får åtminstone mig att börja tänka.

vad skulle jag kunna tänka mig att göra

för pengar?

för att det skall bli intressant, så finns

ingen poäng med att dra till med tjugo miljoner.

för det beloppet skulle jag verkligen göra

vad som helst, åtminstone nästan.

därför försöker jag testa mig själv på ett

något rimligare, men dock lockade

belopp – femhundratusen.


skulle jag amputera en arm för femhundratusen?

nix.

ett finger?

näpp.

äta bajs?

never.

sälja min fästmö för en natt?

aldrig i livet.

sitta ett år i fängelse?

sällan.

köra flyktbilen vid ett rån?

nja… eller nej.

 

jag gör verkligen ingenting för pengar, ingenting.

---------------------


det okända


hur fan kunde inlägget om humlan dyka
upp där (se nedan)? det var ju evigheter
sedan jag skrev de där raderna.
lever humleinlägget sitt eget liv? kanske är
detta ett tecken på att jag borde vara en
humla - eller åtminstone köpe en randig tröja.
detta är lite kusligt inte sant?
jag får kontakta caroline giertz...

----- ----- ------

peta peta


en ny vecka igen.

minst ett ord för mycket.

------


gubben bredvid månen


jag var helt säker på att det var till månen som

fuglesang och hans astronautkompisar åkt.

men tydligen är dom på någon rymdstation

som ligger strax intill.

jag vet uppriktigt sagt inte mycket alls om vad

fuglesang och hans anhang har för sig.

är inte det lite typiskt för vår tid?

för fyrtio år sedan stod tiden stilla då armstrong

satte ned foten – idag rycker man på axlarna åt

att en svensk snickrar i rymden.

eller det kanske bara är jag som inte bryr mig.


-------- --------- -----


öga för öga...

jag har helt ändrat ståndpunkt när

det kommer till anna odell. det var

inget olagligt hon gjorde. hon spelade

ingen ett spratt. jag bara frågar:

kan vara mer stirrig? kan man?

 

------------


vilken tavla


det pågår en rättegång emot anna odell.

konstfackeleven som spelade psyksjuk på

liljeholmsbron som ett examensarbete för...

ja ni känner till historien.

i morse uttalade sig en förståsigpåare inom

den vidsynta svenska konstvärlden såhär:

- blir anna odell dömd, så finns det en

risk att konstfackelever inte törs göra

någonting alls i framtiden.


här har vi alltså:

spela psyksjuk, bli omhändertagen av

polis, förd till psykakuten, fastbunden
och felaktigt medicinerad.

mot

inte göra någonting alls.


är det inte märkligt att människor inom

konstsfären ser allt i svart/vitt och har

så svårt för nyanser?

------- ------ ------- ------- --------- --------


Tidigare inlägg
RSS 2.0