är detta verkligen allt vi får?
svant-snobb strypkatt
jag skiter i vad experterna säger.
deras hyllningar går mig helt förbi.
svante thuressons skiva:
regionala nyheter – stockholmsdelen,
där han tolkar artister som kent,
erik gadd och mauro scocco.
den skivan är ren skit.
egentligen bryr jag mig inte om att han
gör kents redan löjliga musik till åtlöje.
men hans fullkomligt hänsynslösa slakt
på två lundellska pärlor!
där får det ta mig tusan vara stopp.
det vände sig i magen, då jag hörde svantes
gnissliga jazzgeggiga röst sjunga om stockholmstjejer
och rom i regnet.
....
otidsenligt
man borde låta bli
att skriva poesi
då alla är av samma åsikt
att ingen längre läser dikt
den strävar helt på tvärs
som formulerar sig på vers
därför saknar det all logik
att ägna tiden åt lyrik
vill man utstråla enfald
bör man titulera sig som skald
................
äntligen
-----------------
rosa bandet
jag fortsätter att frossa i gamla nummer
av okej. då responsen på bloggen som
vanligt är obefintlig så har jag ingen aning
om ni vill läsa om det här, men jag tycker
att det är kul.
i nr:6 1985 så finns en intervju med
tamburinisten i the pinks, jimmy andersson.
nu skulle man givetvis kunna göra sig lite
rolig kring jimmy och hans karriär – men det
tänker jag inte göra. istället reagerade jag över
de frågor som ställdes under intervjun.
det finns ju något som kallas ledande frågor, och
något som skulle kunna kallas för - svävande frågor.
här får vi några exempel på när man blandar
dessa olika frågetyper:
intervjuns andra fråga lyder:
har du någon hund?
på detta svarar jimmy:
nej, vi har haft två fåglar, men dom är döda.
vi gav bort dem till grannen som gav dem
kaninmat istället för fågelmat.
här skulle man istället kunnat fråga om jimmy har
några djur, inte sant? en annan fråga av samma typ
går bättre:
- spelar du hockey?
här visar det sig att jimmy spelar hockey och
inte fotboll*, basket, handboll eller någon annan
ovanlig sport.
en fråga som man misstänker har kommit
till efter en hel del grävande är:
- fick inte du en slalomutrusning i julklapp?
svaret får dock inte jorden att skaka:
- jo, av mamma och pappa.
nu vet vi allt om jimmy andersson.
som för övrigt gjort karriär som allsvensk
fotbollsspelare* i degerfors if. (1996-1997)
--------------------
fula norrmän
jag trodde faktisk att det skulle vara enkelt
att sitta och göra sig lustig över gamla
nummer av okej.
men det jag hittat hittills är inte sådär jättekul,
om man bortser från insändarna. därför måste
jag bjuda på några till:
signaturen yvonne 19 år frågar sig:
varför är killarna i oslo så fula?
nu har jag fått nog av oslo! jag orkar inte bo
här längre! varför måste killarna i oslo vara
så fula! jag älskar långhåriga och snygga killar –
men tror ni jag hittar dem här i oslo? icke!!!
här finns det bara tråkiga, korthåriga och fula
figurer. dom hajar ingenting.
först Nu har dom börjat låta håret växa – men
när blir det långt? om 2 år?
det är bara att konstatera, oslo är inget ställe för
en snygg brud. det finns förstås några långhåriga
killar här, men gissa hur dom ser ut för övrigt?
jo, dom har runda små glasögon, gula finnar i
ansiktet, fett hår med en massa mjäll och dom
luktar shit. usch!
yvonne har uppenbarligen ingen lust att vänta
två år på att det norska håret skall växa.
sen gillar jag hennes sakliga konstaterade att:
dom hajar ingenting. men visst borde de
norska fula killarna lukta drit och inte shit?
insändarsidan i okej var vid tiden ett viktigt
forum, kan man konstatera. här talas det inte
bara om musik och film. flera skribenter vill
prata om hur det är att vara tjock, mobbad
eller/och ensam.
här finns det utrymme för alla:
fy faaan för synthare!
för alla föräldrar & andra slemgrodor
som hatar hårdrock!
för hitler och tredje riket!
för skolan och aids!
dee snider
jag misstänker att det knappast är
den dee snider som skrivit, men
visst är det charmigt att ta avstånd
från tredje riket – år 1985.
--------
nr.14 från 1984
jag plockade ett slumpvist exemplar ur högen.
framsidan pryder en av mina våta drömmar
från den tiden. jag syftar inte på mark ”nej jag är
ingen omopererad kärring från lammhult” st john,
utan på heather locklear.
på sidan två finner jag brevspalten, här borde
det finnas några guldkorn.
det visar sig att jag har fel – brevspalten är
ett berg av guld. låt mig bjuda på några smakprov:
signaturen paul stanley for ever, är rasade över
att vissa 13-åriga småapor vågar kalla paul stanley
för en hårig bergsgorilla. jag citerar
”alla karlar har väl mer eller mindre hår på bröstet”.
hon tycker vidare att alla som retar sig på pauls hårväxt
skall läsa lilla fridolf och kalle anka istället ”de har
åtminstone inget hår på bröstet – inte vad jag vet i alla fall”.
möjlig brevpolare söker flickbekanta och skriver:
”mitt politiska medvetande är väl inget att
hurra för, men jag sticker inte under stol
med att jag har hjärtat till vänster”
snart 14 år, men ändå ingen barnunge:
undrar vad i helskotta det är för fel på att vara
oskuld vid 25 års ålder. per herrey verkar var
den snällaste och förståndigaste kille man kan få tag på.
sen kommer denna text från kämpade mor i falköping:
inte konstigt att ungdomar blir brottslingar när
de växer upp med tidningar som okej.
hon är mamma till två barn, 11 och 13 år, hon fortsätter:
en dag tittade jag i deras okej-tidningar. det första jag
får se när jag slår upp tidningen är en söt flicka.
oj då tänkte jag, jag som trodde okej var en dålig tidning.
men den glädjen blev kortvarig. nästa sida jag slog upp
gav mig en smärre chock. där stod ett gäng långhåriga
drasuter och BET i en gammal okej-tidning.
sådär håller det på. hon upprepar ordet drasuter några
gånger till och frågar vad myndigheterna egentligen
sysslar med, som inte censurerar denna våldstidning.
i samma andetag förfasar hon sig över porrtidningar,
tv-deckare och svordomar. i sin kamp att få
ungdomarna på fötter.
ju mer jag läser i brevspalten desto tydligare
blir bilden av ett samhälle drabbat av hysterisk
moralpanik. insändare efter insändare handlar
om de fruktansvärda långhåriga männen i kontrast
till godhjärtade bröderna herrey.
jag bläddrar vidare.
okej från som enda tidning vara med vid inspelningen
av kiss nya album: animalize. de inleder artikeln såhär:
skyskraporna reser sig som monstruösa monument
och kastar skuggor över gatorna där människor ilar
fram i stressfart.
new york var fortfarande lite otäckt 1984, får man anta.
på sidan 24 får vi veta att richard (herrey) och kris
går skilda vägar. det där med ålder efter varje namn
var tydligen inte uppfunnet då, men de kan inte vara
mycket mer än arton fyllda. herreys har just haft
turnépremiär i skara inför 15 000 åskådare, vilket
richard kommenterar såhär ödmjukt:
vi är glada att folk lyssnade och inte gick hem.
en bild på wratchild, för er som minns dem.
så nu orkar jag inte referera mer från detta fullspäckade
nummer, men återkommer snart med ett nytt.
----------
blanka sidor
detta är vad jag tänker ägna mig åt på
bloggen ett tag framöver.
okej – min och många andras
bibel under 80-talet.
jag återkommer med reflektioner så
snart jag börjat bläddra i dessa
blanka blaskor.
------------
this is not a test
jag kan inte låta bli att inspireras av kvällstidningarnas
webb-tester, och har därför satt ihop en egen test.
resultatet av testet finner du längst ned. mycket nöje.
är du ett matvrak?
du vaknar hungrig på natten, vad gör du?
A. kliver upp och dricker ett glas vatten och
somnar sedan om.
B. kliver upp och dukar upp en buffé av allt ätbart
du finner i kyl och skafferi. äter tills du storknar
och sköljer ned hela härligheten med en liter vispgrädde.
C. jag vaknar aldrig hungrig på natten.
du bestämmer dig för att äta snabbmat från mc donalds, vad väljer du?
A. en sallad och en ramlösa
B. frågar om de finns någon ”prova på meny”
för runt sådär femhundra kronor.
C. jag äter aldrig på mc donalds.
filmkväll i soffan. vad dukar du fram?
A. morotsstavar, groddar och grönt te.
B. wienerbröd, guldnougat, cocosbollar, grillchips,
dillchips, mjukglass, knäck, finsk marmelad, potatissallad,
ostbågar, pepparkaksdeg och ett par liter gammaldags mjölk.
C. jag ser aldrig film i soffan.
facit
flest A svar.
du var mig en tråkig jävel, bergis en bitter singel.
flest B svar.
du kanske borde fundera kring vad du äter.
flest C svar.
du är förmodligen död.
---------------------------------------------------
märkvärdig
en dagboks dagbok
idag skrev hon i mig igen. tryckte sin billiga
bläckpenna hårt i mellangärdet på mig. lät sina
nariga händer vila på mina vita blad, som snart
färgades ljusgula av hennes döda hudceller.
skit skriver hon också, ointressanta dåligt sammansatta
meningar om promenader med hunden, vädret och
dålig hälsa. tror hon att riksantikvariatet kommer att ha
något som helst intresse av att spara hennes gnäll på dålig
svenska. jag kan inte släppa tanken på hur hon råkar spilla
en kopp ättika över mig, och därför blir tvungen att kasta
mig i insamlingen. längtan efter att få bli returpapper växer
sig starkare för var dag.
varför kunde inte jag hamnat hemma hos björn ranelid eller
unni drougge? tänka sig det, unni som skriver så mycket snusk
och elakheter. hon använder bergis handkräm också. jag hade
faktiskt nöjt mig med chris härenstam, även om inte han kan
stava. bara känslan av att hamnat hemma hos någon som betyder
något. anders timell - nä där går gränsen.
man har ju hört talas om dagböcker som blivit riktiga kändisar.
jag menar carl von linnés luggslitna böcker är det ingen som
pillar snorkråkor i. eller cyndee peters kända samling från de
fruktsamma åren på åttiotalet, jag skoja bara.
istället hamnade man hemma hos ett litterärt geni som skapat
strofer som: ”gick den vanliga rundan kring snarhögsparken.
det var kallt i luften och isciasen gjorde sig påmind”. det heter
ischias, inte iscias, dumkärring. fan, man kunde lika gärna blivit
till lokaldelen i mariestad. kan jag inte bara få bli till massa,
snälla någon - gör slut på mitt lindande.
-----
lex maria
- god förmiddag kärringdjävul. så där ligger du
och kan inget annat. vad fan är det som luktar,
luktar det inte lik?
nåväl, här har jag med mig lite näringsfattig mat
som varit uppvärmd ett par gånger.
det är din lunch, du kan ju alltid värma den.
seså, dra i dig de här tabletterna nu. äsch vafan du
kan lika gärna kasta trycka i dig några piller till, så
behöver jag inte komma hit i eftermiddag.
nu skulle jag egentligen ha städat här, men…
nä. jag skall nog aldrig börja jobba inom hemtjänsten.
--------
tactiques perverses
fransmännen har hamnat i louvren* på varandra.
förlåt mig, i luven skall det vara.
skälet till detta, är att endast fem miljoner fransmän
valt att vaccinera sig emot le svininfluensa.
nu skall man ha i åtanke att det bor mer än 61 miljoner
människor i frankrike.
vi snackar om ett vaccineringsfiasko - utan tvekan.
le fisaco.
säga vad man vill om fransmän, och det vill jag.
men maken till truliga grodlårsätare med dålig
munhygien, får man leta länge efter.
en fransman (eller syska) gör aldrig som den blir
tillsagd, särskilt om det är en myndighet som ber dem.
ville man uppnå resultat i frankrike gällande vaccinering så
skulle man gått ut i en stentuff kampanj med uppmaningen:
du franska medborgare bör i mesta möjliga mån undvika
att vaccinera dig. tack för din medverkan till denna bojkott.
den franska regeringen.
då djävlar skulle ni fått se fransmän och syskor gå man
(och kvinna) ur huse, de skulle proppat armarna fulla av
sprutor, spetsat sin pastis med vaccin.
frankrike skulle idag varit europas mest vaccinerade land.
med hjälp av samma taktik som man använder då man
vill att ens tvååring skall att äta upp sin mat.
*det är fredag, då får man vara sådär rolig.
------------------
god jul
Jag har en idé om att låta min blogg växa till sig.
Se bara här, varje mening inleds med en versal.
Men det tar inte stopp där. Funderar på att göra
längre och färre inlägg, med lite mer genomarbetade
texter och genomtänka resonemang. Känner det
som att min blogg är lite fånig och naiv, då jag läser
en del andra och bättre bloggar.
eller
skall jag köra på som vanligt ? kasta skit på småsaker
och undvika att utveckla mina tankegångar. diktera små
fånigheter om triviala spörsmål och krydda med blaj.
vad tycker du som läser?
jag hör vad du säger.
så vill jag naturligtvis önska er alla en riktigt god jul
och ett lika gott år. nu skall jag fira helger med min
blivande fru och några sköna glin.
ps. hörde man kunde köpa föst skinka för en billig
peng hos stall svanstedt. kanske kan vara något.
-- -- -- -- -- -- -- - ---- --
varning för barn
sjuttiotalisterna – en generation utan glöd,
skulle kunna vara en slogan. för visst är det
så att den generation jag själv tillhör, inte brinner
för något. jag kan inte påminna mig att jag
någonsin aktivt protesterat mot någon orättvisa
eller brist i min omgivning.
sjuttiotalister går inte i fackeltåg.
men att kalla oss egoister - köper jag inte.
särskilt med tanke på det är gemensamt beslut
från vår generations sida, att inte ta ställning.
nu kan man tycka att det borde ligga oss i fatet,
att vara så oengagerade. men då glömmer man bort
allt det fina i att vara åsiktslös.
vi låter folk vara, vi bryr oss inte.
om världen skulle befolkas enbart av sjuttiotalister,
så tror jag visserligen inte att det skulle skrivas
några fredsavtal.
men å andra sidan skulle det heller inte startas
några krig – det verkar jobbigt.
sjuttiotalisterna – vägrar växa upp.
skulle också kunna vara en slogan. även där
har jag mina teorier, men spar på dem ett slag.
--------------
you talking to me?
folk gör ju vad som helst för pengar.
kan man enkelt häva ur sig, gärna
med en anklagade ton.
det får åtminstone mig att börja tänka.
vad skulle jag kunna tänka mig att göra
för pengar?
för att det skall bli intressant, så finns
ingen poäng med att dra till med tjugo miljoner.
för det beloppet skulle jag verkligen göra
vad som helst, åtminstone nästan.
därför försöker jag testa mig själv på ett
något rimligare, men dock lockade
belopp – femhundratusen.
skulle jag amputera en arm för femhundratusen?
nix.
ett finger?
näpp.
äta bajs?
never.
sälja min fästmö för en natt?
aldrig i livet.
sitta ett år i fängelse?
sällan.
köra flyktbilen vid ett rån?
nja… eller nej.
jag gör verkligen ingenting för pengar, ingenting.
---------------------
det okända
hur fan kunde inlägget om humlan dyka
upp där (se nedan)? det var ju evigheter
sedan jag skrev de där raderna.
lever humleinlägget sitt eget liv? kanske är
detta ett tecken på att jag borde vara en
humla - eller åtminstone köpe en randig tröja.
detta är lite kusligt inte sant?
jag får kontakta caroline giertz...
----- ----- ------
peta peta
en ny vecka igen.
minst ett ord för mycket.
------
gubben bredvid månen
jag var helt säker på att det var till månen som
fuglesang och hans astronautkompisar åkt.
men tydligen är dom på någon rymdstation
som ligger strax intill.
jag vet uppriktigt sagt inte mycket alls om vad
fuglesang och hans anhang har för sig.
är inte det lite typiskt för vår tid?
för fyrtio år sedan stod tiden stilla då armstrong
satte ned foten – idag rycker man på axlarna åt
att en svensk snickrar i rymden.
eller det kanske bara är jag som inte bryr mig.
-------- --------- -----
öga för öga...
jag har helt ändrat ståndpunkt när
det kommer till anna odell. det var
inget olagligt hon gjorde. hon spelade
ingen ett spratt. jag bara frågar:
kan vara mer stirrig? kan man?
------------
vilken tavla
det pågår en rättegång emot anna odell.
konstfackeleven som spelade psyksjuk på
liljeholmsbron som ett examensarbete för...
ja ni känner till historien.
i morse uttalade sig en förståsigpåare inom
den vidsynta svenska konstvärlden såhär:
- blir anna odell dömd, så finns det en
risk att konstfackelever inte törs göra
någonting alls i framtiden.
här har vi alltså:
spela psyksjuk, bli omhändertagen av
polis, förd till psykakuten, fastbunden
och felaktigt medicinerad.
mot
inte göra någonting alls.
är det inte märkligt att människor inom
konstsfären ser allt i svart/vitt och har
så svårt för nyanser?
------- ------ ------- ------- --------- --------