växel hallå hallå


växel är något man inte helt klarar sig utan ens

år 2010. skall du parkera din bil, låna en kundvagn

eller köpa en kvällstidning – så behövs många gånger växel.

ändå blir man så ofta behandlad som en parasit och skurk,

då man i någon kiosk eller affär frågar ifall man kan

få växla en femtiolapp.

- vad skall du ha mynten till?

är inte en helt ovanlig fråga, som ställs då man

på ica frågar ifall de kan klyva en tjugolapp.

- hurså?

undrar jag då. har väl inte dom med att göra.

den frågan fick jag inte när jag var där och handlade

mat för åttahundra spänn häromdagen.

- vad skall du ha maten till?

det kan omöjligen vara så, att de på storköpen har

så dålig tillgång till växel att de skulle vara barskrapade

efter att ha växlat in ett tiotal femtiolappar om dagen.

det är något annat.

det tycks vara en principfråga. vi är ingen bank, typ.

jag retar mig på det.

det var bara det jag ville få sagt.

------------------


det äkta ståndet

idag gifter sig er favoritbloggare med sitt livs kärlek.
-----------

90 grader vit tvätt



så sitter man här med rosa lakan och örngott.

skulle vara lite effektiv och fixa en snabb vit-tvätt

på lunchen, och så blir det såhär.

 

bannade rödskjortor – att de aldrig ger sig!


-------


zlatan till gais


det spekuleras om en bytesaffär mellan de

båda storklubbarna, gais och barcelona.

zlatan lämnar barcelona, som i utbyte får

gais startelva, stadsdelen majorna, gaisgården,

feskekörka samt lasse på hedens mosmaskin.

 

tyckte jag kunde ta mig rätten att spekulera

fritt, då alla andra gör det.

-----


ett öga blott


jag ser inte bra.

vänsterögat jobbar inte 100% och

högerögat är nästan blint.

dessa synfel har jag dragits med under hela

mitt liv, och de vållar vissa problem.

 

det mest påtagliga är att då jag går på stan,

inte ser vem jag möter. inte fören vederbörande

är ett par meter framför mig, förutsatt att de går

på samma trottoar som mig. går denna på andra

sidan gatan, ser jag sällan vem det är.

sitter de i en bil och vinkar, då är det helt kört.

jag ser att det vinkas, men inte utav vem.

 

jag misstänker att det är ganska många som tycker

att jag är en högfärdig fan, som inte har vett på

att hälsa.

därför har jag börjat hälsa - på alla som vinkar.

som en riktigt tok går jag gata upp och gata ner

och vinkar och hälsar på alla jag möter.

 

nu misstänker jag att det finns ganska många

som tycker att jag verkar vara lite rudis.

”varför hälsa han på oss, vi har aldrig

sett dumfan förut?”

 

men det är bättre än att anses vara stroppig.

 

usel syn är även ett problem vid bilkörning efter

skyltar. många gånger har jag hamnat fullständigt galet.

då jag läst vart vägen bär hän, i samma ögonblick

som jag passerat skylten.

 

men så har jag också varit på flera platser,

jag aldrig haft för avsikt att besöka.

-----


när var hur?


på en buss sitter en äldre herre, en mamma

med ett barn och en tonårstjej i punkutstyrsel.

det lilla barnet sitter och sparkar den äldre

herren på smalbenet. trots att mamman ser

vad hennes barn har för sig, så tillrättavisar hon

inte barnet. då det envetna sparkandet börjar

gå den äldre herrn på nerverna, så vänder han

sig till mamman och ber henne att säga till

sitt barn att sluta sparka.

- det kan jag inte göra, då jag tillämpar fri

uppfostran, blir hennes svar.

och barnet fortsätter att sparka.

 

två hållplatser senare skall tonårsflickan kliva av.

då hon ställt sig upp så tittar hon på mamman, och

spottar sedan en stor loska i hennes ansikte.

- jag har växt upp med fri uppfostran, säger den

punkiga flickan och kliver av bussen.

 

detta handlar naturligtvis om en skröna. en modern

fabel där tanken är att vi som lyssnar också

skall lära oss något.

 

jag minns då jag gick i skolan och skulle berätta just

den här historien för en klasskompis. han var den

typen av människa som inte kan lyssna till en berättelse

utan att ständigt ifrågasätta – allt.

 

det lät ungefär såhär:

- på en buss sitter en äldre herre, en mamma

med ett barn och en tonårstjej i punkutstyrsel.

- hur gammalt är barnet?

- vet inte exakt, sex kanske?

- okej.

- det lilla barnet sitter och sparkar den äldre

herren på smalbenet…

- vadå, satt dom mitt emot varandra då eller?

- förmodligen.

- vad är det för buss där man sitter mitt emot varandra?

- det finns sådana bussar.

- jag har då aldrig sett någon.

- hur som helst... ungen sparkar den äldre herrn på benet…

- dom kan ju suttit bredvid varandra också.

- kör på det. trots att mamman ser

vad hennes barn har för sig, så tillrättavisar hon

inte barnet…

- men då måste de ju suttit mitt emot varandra ändå. hur

skall annars mamman kunna se vad ungen gör?

- du vi skiter i det här nu.

- vadå var historien slut där?

- nej, men jag orkar inte berätta färdigt..

- skitdålig historia. jag trodde den hade någon form av poäng.


---------


dubbelfel


nick clegg har via svenska kontakter fått veta att vi

i sverige gör oss lustiga över hans namn. därför har

han för avsikt att byta efternamn – och på så vis öka

sin popularitet även utanför england, då han siktar

på en karriär inom eu.

enligt uppgift blir hans nya efternamn rofil.


----- ----- ----


houses of parliament


idag är det inte roligt att heta clegg.

men å andra sidan, när fan är det de?

 

nej spotta upp dig grabben, det går fler tåg.

 
----------


gå på pumpen


män som för loggbok över hur mycket

de tankat och hur långt de har kört, är

potentiella hustrumördare och djurplågare.

allt medan pumpen går, så sitter de i sina

bilar och klottrar ner otydliga siffror i någon

almanacka som de fått gratis hos coop.

sen funderas det en stund över hur vida de

sparat eller förlorat en femtioöring på de

senaste tio milen.

 

det är samma män som efter avslutad tankning

skakar slangen så frenetiskt för att få ut varje

droppe bensin, att folk börjar rusa till i tron
att de drabbats av ett spasmiskt anfall.

 

på tal om fördomar.

---------


RSS 2.0