sol ute, sol inne...
det var väl mest tjejerna som hade
de där böckerna, men även grabbarna
skulle bidraga med sin alster.
jag syftar på minnes-böckerna, fyllda
av verser i stil med:
när du plockar blommor, plocka en åt mig.
när du räknar vänner, räkna även mig.
minne annika.s
det gick alltså utmärkt att rimma
samma ord med sig själv
– mig och mig, i det här fallet.
verserna var oftast mesiga och
bar en kristen underton.
en liten blomma jag vill dig giva
låt oss alltid vänner bliva.
minne birgitta
men så fanns det dom som vågade
ge sig utanför ramarna och vara
småfräcka och helcrazy i största allmänhet:
kom pojkar och köp lotter
högsta vinsten marklunds dotter.
minne johnny.s
inte sällan trodde man att det var en
samling sextiosjuåriga tanter som skrivigt
i boken, när det i själva verket handlade
om elvaåriga flickor.
var rädd om din gubbe och sköt hans mustascher,
så får du gå på många kalaser.
minne elin.b
det är tydligt att detta var innan ungdomen
fått ett eget språk, och istället diktade
gammelprosa och dammig vers.
vilken tioåring skulle idag få för
sig att plita ned följande:
var glad som fågeln kvittrar, också en mulen dag
ont sinne allt förbittrar, och glädje ger behag
---------------
la navidad en la mesa
- varför har du en tom
colaburk i kylen?
- ifall det kommer hem en kompis,
som inte är törstig.
sådär roliga saker får man höra om
man besöker apelgrens julshow.
sen får man äta julmat också.
den får man betala före, både innan
och efteråt skulle man kunna säga.
usch. mitt förhållande till julmat
blir allt sämre.
man blir så mätt, men inte så belåten.
en orgie i kött, toppad med kokt ägg.
grönkål kan inte göteborgarna tillaga.
klantarsel.
men se zlatan. han skulle bergis kunna
brassa grönkål med ena handen och
avgöra el classico med andra foten.
-----------
en klass en ko
tyvärr gre-no-li och nacka. när ni
var som störst, så bestod media av
två herrar i femtioårsåldern som
åkte buss till italien två gånger per år.
därför blev ni inga superstjärnor.
torbjörn nilsson, en gång sveriges
främsta löfte genom alla tider.
började floppa i samma ögonblick
som han lämnade landvetter.
henrik njau larsson. spelat med några
av de bästa lagen, gjort en hel del
baljor och adlad i skottland.
en grym fotbollsspelare, men
ingen superstjärna.
men så äntligen. en spelare som vet
hur stora matcher skall avgöras. som är
ett villebråd för europas storklubbar, som
är lagom kaxig och har ett enormt självförtroende.
som inte låter sig imponeras av någon. en sann
superstjärna som det ständigt snackas om.
-------------
varning för barn
sjuttiotalisterna – en generation utan glöd,
skulle kunna vara en slogan. för visst är det
så att den generation jag själv tillhör, inte brinner
för något. jag kan inte påminna mig att jag
någonsin aktivt protesterat mot någon orättvisa
eller brist i min omgivning.
sjuttiotalister går inte i fackeltåg.
men att kalla oss egoister - köper jag inte.
särskilt med tanke på det är gemensamt beslut
från vår generations sida, att inte ta ställning.
nu kan man tycka att det borde ligga oss i fatet,
att vara så oengagerade. men då glömmer man bort
allt det fina i att vara åsiktslös.
vi låter folk vara, vi bryr oss inte.
om världen skulle befolkas enbart av sjuttiotalister,
så tror jag visserligen inte att det skulle skrivas
några fredsavtal.
men å andra sidan skulle det heller inte startas
några krig – det verkar jobbigt.
sjuttiotalisterna – vägrar växa upp.
skulle också kunna vara en slogan. även där
har jag mina teorier, men spar på dem ett slag.
--------------
fä_ _ slad?
frågan för dagen.
vad gör martin ”beep, boop, boop,
boop” örnroth nu för tiden?
om svar anhålles.
-----------------
skojar du eller?
media markt har nya reklamfilmer
som är jätteskojiga. de är så skojiga,
eftersom de har frågat den skojiga
robert gustafsson om inte kan tänka
sig att skoja lite framför kameran.
- hej, är det den skojiga robert gustafsson?
- ja det stämmer. ”den skojiga och skrupelfria”,
är väl egentligen en korrektare benämning.
- jo serru skojiga robert. vi tänkte göra några
nya reklamfilmer för vår firma, media markt,
och hoppas på du vill ställa upp.
- ja det är klart jag ställer upp, hur mycket
pengar får jag?
- oj oj oj, du kan få massor.
- vad skall jag göra? hylla nazismen, döda ett
utrotningshotat djur, misshandla en pensionär?
jag gör allt för mycket pengar.
- vi tänkte du kunde göra några skojiga karaktärer
som gör skojiga grimaser och harklar sig.
- å vad skojigt. är det okej ifall jag använder
femton år gamla grejer från manegen och nilecity.
- javisst det som var så skojigt då, varför
skulle det inte vara lika skojigt idag?
- bra, vad skoj. då slipper jag anstränga mig.
när får jag alla pengarna?
kan det månne varit så det lät, då robert
fick sitt skojiga uppdrag?
-----------------
bott vid en landsväg...
jag gillar skåningar, tycker dessutom
att skånska är en charmig och ganska
vacker dialekt.
har för vana att försvara skåningarna,
deras halvslappa stil och grötiga uttal.
därför blir jag så besviken och trött på
när det är just gåsapågar som gång efter
gång häver ur sig ren rasistisk propaganda.
nu senast handlar det som bekant om
invånarna i vellinge. där svt igår lyckats
samla ihop en fyra pösmunkar, som inte
kunde hålla tillbaka sin rädsla och avsky
för människor utanför skånes gränser.
skåne där människorna anses vara
så kontinentala, så öppensinniga
och gemytliga.
varför sviker ni mig, gång på gång?
----------------
rät skal vara rät
penväsare - godkänt
hoprep – godkänt
hathyla – godkänt
för följande stavningar får en andrekladdare
godkänt för sin stavning, med motiveringen:
det känns trist att behöva tillrättavisa så
unga elever, då kanske de tröttnar på
att lära sig skriva.
med risk att låta som en folkpartist:
men vart fan är skolan på väg?!?
inte kan det vara meningen att det
skall trippas på tå, så till den milda grad
att kommande generation helt ovetandes
går igenom livet som dyslektiker.
stava kan jag itte, men sckriva det är topen.
---- --- --- -- ----- ---- ------ ----- ------ --
problem med borsten
nej det handlar inte om sprit,
förutom lite på slutet.
handen på hjärtat – du innehavare av ett barn.
hur ofta och med lyckat resultat har du
borstat tänderna på din tvååring?
jag tycker mig ha försökt att koll på
det mesta. alltid varit mån om att hålla
vår son hel, ren, lycklig och mätt.
men att borsta hans tänder!
detta är inget jag själv kommit på.
vid ett första besök hos folktandvården fick
vi av en ganska bister sköterska veta:
att det minsann är väldigt noga att borsta tänder
såväl morgon som kväll, så snart de vita
gaddarna visat sig i käken.
men allvarligt talat, har denna emaljens
apostel en aning om vad hon begär?
hur många tror hon vi är i hushållet?
vi har delat på ansvaret och under snart
sex månader försökt borsta sonens
tänder - ja inte i sträck.
men också utan vidare lyckat resultat.
varianten blir oftast att man lyckas kila
in borsten mellan det näst intill låsta käkarna,
och sedan vispar runt lite på måfå, som om
man pressade lime till en caprinadrink.
------------------
extra allt
för att öka tillgängligheten för opera,
så kan man numera köpa operabiljetter
i malmös korvkiosker.
bäst säljer: barberaren i sibylla-------
you talking to me?
folk gör ju vad som helst för pengar.
kan man enkelt häva ur sig, gärna
med en anklagade ton.
det får åtminstone mig att börja tänka.
vad skulle jag kunna tänka mig att göra
för pengar?
för att det skall bli intressant, så finns
ingen poäng med att dra till med tjugo miljoner.
för det beloppet skulle jag verkligen göra
vad som helst, åtminstone nästan.
därför försöker jag testa mig själv på ett
något rimligare, men dock lockade
belopp – femhundratusen.
skulle jag amputera en arm för femhundratusen?
nix.
ett finger?
näpp.
äta bajs?
never.
sälja min fästmö för en natt?
aldrig i livet.
sitta ett år i fängelse?
sällan.
köra flyktbilen vid ett rån?
nja… eller nej.
jag gör verkligen ingenting för pengar, ingenting.
---------------------
spik i säcken
spikmattan, förväntas att bli årets julklapp.
så räkna med en svallvåg av endorfinutlösningar
över landet. endorfinet verkar så, att den lindrar
kroppslig smärta.
därför är det helt logiskt så: att man skall lägga
sig mattan för att smärta skall uppstå, så att
endorfinet skall kunna lindra den samma.
en välplacerad lusing borde också utlösa
endorfiner, men också bråk.
stress, motion och sex är tre andra
faktorer som utlöser endorfin.
därför kan man bestämma med sin käresta
att man skall idka samlag klockan åtta.
sen tar man bilen klockan sju och kör
en mil hemifrån. där parkerar man och
skär sönder däcken. nu har man bara fyrtiofem
minuter på sig att hinna hem, och bilen
den är obrukbar.
då är man tvungen att springa hela vägen hem,
stressad som fan. för att förhoppningsvis
mötas av en pilsk livskamrat.
då kan vi snacka utlösning - av endorfiner om inte annat.
------------
mmm... hällregn
jag är avundsjuk på vår son, jag är
avundsjuk på alla som är sådär ”snart två”.
fast mest på vår son eftersom han är sötast.
nåväl, vad är jag då avundsjuk på?
förmågan att kunna glädjas över de små
sakerna i livet och att inte störas av
yttre omständigheter.
för att tala klarspråk: bli lycklig av att se
en fågel – samtidigt skita i att det ösregnar.
nu undrar jag bara, när förlorar vi
förmågan att alltid se ljust på omgivningen?
när är inte mat i magen och torrt under,
tillräckligt för att vi skall vara nöjda?
är det månne så, att det är föräldrarna
som lär sina barn att vara missnöjda?
då de häver ur sig ilskna kommentarer
om väder, väntan eller trängsel.
är det då som alla förhoppningsfulla
småpajsare börjar tveka över
sin positiva inställning?
inte vet jag.
men jag är likväl avundsjuk på min son.
avundsjuk och full av beundran.
-----------------
det okända
hur fan kunde inlägget om humlan dyka
upp där (se nedan)? det var ju evigheter
sedan jag skrev de där raderna.
lever humleinlägget sitt eget liv? kanske är
detta ett tecken på att jag borde vara en
humla - eller åtminstone köpe en randig tröja.
detta är lite kusligt inte sant?
jag får kontakta caroline giertz...
----- ----- ------
äsch... förlåt
det var dumt skrivigt. ni vet ju att jag gillar er.
vem har sagt att man måste vara så smart för att bli omtyckt.
anna book var gäst på allsången igår.
gala? jag vill bara skrika.
jag har ett förslag. låt hans fahlén och ulrika
eriksson leda nästa års fotbollsgala på tv4.
då kan man köra någon snajdig version där man
först proklamerar pristagaren och sedan ger
sig ut och letar efter honom.
efter en säsong av spårlöst så borde
väl hasse å ulle kunna hitta såväl henke,
zlatan som lennart.
eller är det en medveten strategi från fyran,
att bara dela ut pris till personer som inte
är närvarande. för att slippa tacktalen och på
så vis kunna trycka in ännu mera reklam.
gårdagens kalkonsändning vägde tyngre än alsing.
inget pris till wanderson!?! shame on you mr bush
”he he he, det var roligt. fattar ni ROLIGT”,
de tjocka programledarna lät mer desperata
efter varje ”humorinslag”.
aikarna hade lösmustasch, ingen fatta varför?
zlatans tacktal dränktes i bakgrundsmusik.
”NU blir det SPÄNNANDE”, de svullna programledarna
lät mer och mer desperata inför varje prisutdelning.
lill-emil, gjorde faktiskt årets snyggaste mål,
men wanderson flest.
zlatan är alltid störst. ingesson imponerade.
-------- ------- --------
nä nu skojar du - igen?
kwast och quick, skulle kunna vara
namnet på två fumliga banditer i en
astrid lindgren bok, eller möjligen två
korkade konstaplar i en annan.
nu är dom inte det.
utan istället en överåklagare utan
skrupler och en mycket sjuk farbror
som kanske mördat folk.
jag blir som vanligt väldigt tveksam
då jag ser råstams dokumentär om
utredningen kring quick och hans gärningar.
inte kan väl det få gå till såhär? inte kan
det väl stämma att man låter en snubbe hög
som två höghus gå och jiddra på grusvägar
och dikta historier, den ena värre än den andra?
inte gräver man upp varenda dunge
han pekar på, utan att först fundera på
sanningshalten i det han säger?
inte godkänner man hans erkännande för mord,
som han bevisligen inte begått. åtminstone inte
då det visar sig att offren lever?
inte kan det väl vara så, att det sitter en handfull
mördare och lugnt röker pipa i bästa fåtöljen,
då de vet att kwast och hans anhang är övertygade
om att det är quick som mördat?
nä. såntdäringa händer ju bara på film.
kanske inte i astrid lindgrens filmer, men
i sånnadärna fåniga och ologiska fiktioner.
-----------------
hårfint
att jag någon timma tidigare värmt på
årets första skvätt, hade jag ingen tanke på.
och förstod därför inte ett smack då min
unga kamrat kom ut i köket med
uppspärrade näsborrar.
- det luktar lugg.
-va?
- det luktar jättemycket lugg här.
- lugg, hår?
- nämen lugg! sånt som man dricker på julen.
- jaha glögg, du menar glögg inte lugg.
- ja, ja så kanske det heter. men det luktar så i alla fall.
---------------------
katt åt lampa
bus eller godis?
frågade skaran av glin som stod på
vår trapp - iklädda hattar, löständer och
luggslitna lakan.
bus, blev mitt självklara svar, innan det
att jag gav dem en näve toilax att dela på.
--------------