tid för bikt
såg en kille på stan för en stund sedan. kände
igenom honom från min barndom. minns när
jag och tre andra grabbar band ett rep runt hans
anklar och hissade upp honom i ett träd.
där fick han hänga tills han grät så mycket att han
pissa ner sig (eller snarare upp sig, eftersom kisset
rann upp över skjortan i riktning mot hakan).
när vi sedan firade ned honom så sprang han hem
och berättade alltsammans för sina föräldrar. det tog
naturligtvis inte många minuter innan de kom stormande
och frågade ”vad i helvete vi hade för oss?”.
eftersom jag varit hjärnan (knappast cv-material) bakom
illdådet, och själv inte gjort en aktiv handling, så blånekade
jag till anklagelserna. min kumpaner fick sig en rejäl
utskällning och jag slapp undan som – skäligen misstänkt.
barn kan vara otäckt grymma, särskilt jag.
nu sitter jag här med en klump i magen - det är ju så dags.
------------
länge leve kungen
ge djävulen i vår kung.
han må vara en storrökande, ordblind och
gubbsjuk regent. men han är vår kung och
skall behandlas därefter.
igår klargjorde vår majestät att han spanat in
arslet på två älgar, och alltså inte haft tid att
läsa någon snasklitteratur.
detta får fnittrande fåntrattar som göran hägg
och paul ronge, att idag kväsa ur sig goda råd
och tävla i att se förvånade ut.
hade kungen varit tyst, så hade han fått skit för
det. nu när han uttalar sig, så fattar hägg ingenting.
men vafan, när fattar göran hägg – någonting.
så mycket bättre
så mycket bättre – än vad?
är frågan jag ställer mig efter att ha sett två avsnitt av
fyrans underhållning där vi får följa några av landets
mest folkkära (å inte) artister.
här skall det tolkas låtar av varandra, hoppas
säck och äta indisk fattigmansmat.
plura som aldrig lyckas hitta en skjorta som
passar, utstrålar vantrivsel och leda. hans tolkningar är
avmätta och oinspirerade. han är rätt man på fel plats.
petter kan inte koppla av, och tolkar samtliga
låtar som en extra vers på vinden har vänt.
hans flackade blick och kroppsspråk avslöjar tydligt
att han vill vara någon helt annanstans, än i ett stenhus
på gotland tillsammans med landets mest folkkära får.
lill-babs känns verkligen asgammal och förvirrad.
sjunga har hon aldrig kunnat och det gör
hon övertygande. vin verkar hon däremot vara
en djävul på att dricka.
september heter naturligtvis något annat. men hon
är så anonym att jag inte lyckats lägga det namnet på
minnet. hennes tolkningar är åtminstone godkända.
di leva är en rolig fejk, men likväl en fejk. inbilla inte
mig att den där snubben är så vän å spacead som han
vill ge sken av. och hur lyckas man bli så svullen av
veggo-mat? thomas bär kaftan därför att han är
tjock - inte konstig.
lasse, denna långa och menlösa människa. hans tolkning
av di levas vi har bara varandra var sämre än usel.
han är sådär äppelkäck att man kräks.
en tre meters salongsberusad äppelkäck fjant.
sandelin? vad är det för fel på människan? tycker han är
mest obehaglig och osäker. men tvättråd i nacken på t-shirtar
är ett djävla ofog. där har han rätt – knepiga christer.
möjligen något bättre än: hjälp jag är med i en japansk tv-show!
hade varit en något mer passande titel på programmet.
----------------